Lilla fröken bråttom

Knyttet vände sig från mage till rygg. Trodde inte mina ögon förrän hon gjort det för tredje gången. Sen googlade jag och såg att vissa barn vänder sig redan på förlossningen, medan andra hinner bli ett halvår. Och jag som var så stolt över mitt underbarn! ;-) Men underbarn ÄR hon ju. Precis som storasyster. De är ju våra underbara töser!

En bra natt

I natt har Knyttet sovit 23-02:30, ammat och sedan sovit vidare 03-06, ammat och sovit 06:30-08:45. Det känns rätt lovande, men hon är bara tre veckor, så man kan ju inte ropa hej än.

Om inget annat väcker hon mig innan hon själv är vaken och sen ska jag själv komma till ro. När hon fått nästan 9h har jag fått hälften och med fler uppvak, delvis för att jag skulle få en chans att äta, gå på toa, duscha och ta hand om en maskin tvätt (genererad av lilla bajsmaskinen). 

D-vitaminoljan ger M lite räserbajs, men hon verkar inte besväras av det och det är inte stor skillnad mot när hon inte får dem. Oavsett är det bra att vi bara fick plats med skötbordet i badrummet så att vi får stå på långsidan, på "internationellt vis", för den där lilla lurifaxen skjuter skarpt så snart man tar av blöjan!

Storasyster vaknade en gång i timmen och höll natt mellan kl 3-13. Skrek 20-03. Man får snabbt sin egen definition på vad som är en "bra natt". Tror jag kommer ur den här bebistiden utan att få lika många rynkor och gråa hår som jag fick sist. Jag är sjukt glad för hur "lätt" allt är den här gången och glad att den största chocken kom med första barnet. Vi har nog bara 3 kriser om dagen nu, jämfört med oändlighetskris sist... Var på BVC förra onsdagen och kvittrade på om hur bra vi hade det och sköterskan tittade på mig som om jag hade en skruv lös och påpekade att den första tiden VAR jobbig. "Men hon har ingen kolik! Det är underbart!" kvittrade jag.

Tvåbarnschock #2

Hur 17 man får ihop 15 h förskola per vecka det med en enmånadersbebis som väcker en tre ggr/natt? Hur får man tid att hinna med att äta, amma och vila?

Jag snittar 4h sömn nu och vet inte hur jag ska orka om jag inte kan vila under dagen. Kommer ha Semlan på fsk 9-14 tre ggr/v. Hon är ju världens raraste, men väldigt aktiv och just nu väldigt "kan själv", samtidigt som det blir konstanta sammanbrott när hon inte kan, eller får, göra själv.

Det får nog bli till att åka på mycket äventyr. Om jag är körbar, vill säga. Har ingen jag kan lämna stora hos med kort varsel, eller kort tid, och sova och lämna henne med lilla vågar jag inte. 

Bekant konstant

Jag har ett  konstant jättesockersug! Man behöver ju mer energi när man ammar än som gravid, så man ska väl inte bli förvånad. Eller så är det för att hålla sig vaken som kroppen kräver snabba kolhydrater... Levde på kaffe och kakor när jag var föräldraledig med Semlan.

Far är rar

Idag var vi och firade farfar på Fars Dag. Knyttet var så nöjd då i hans famn och farmor kastade låååånga avundsjuka blickar tills turen kom till henne. 

Nu går ögonen går i kors efter två timmars försök att natta Knyttet. Pappsen vankar runt med henne. Eftersom hon är väl medveten om att den där skäggiga typen inte har någon mjölk att erbjuda (och hon för den delen är rund som en boll av allt ammande) hoppas jag hennes två blå ramlar igen mer än någon sekund nu. 

Finaste sover f.ö. på soffan på eget initiativ, för att inte störa med snark och hostningar. Då orkar han dessutom bättre med fyraåringen imorgon och kan ge mig sovmorgon, eller en lur under dagen. Kan inte klaga på det upplägget

Pappa funkar annars fint, så länge Knyttet inte är hungrig och det var samma med Semlan. Semlan var t.o.m. ofta mer nöjd hos pappa än mig när hon var bebis. Hos honom ligger/låg de nöjda på hans bröst, men hos mig är/var det mest order om att serveras mjölk pronto, helst igår. 

Jag förtår att töserna gillar sin far. Han är varm, lugn och redan van vid en krävande tjej innan de små kom till världen ;-)

Hur vet man att delad kärlek inte är halv?

Här gården mesta bra med Knyttet. Storasyster har däremot inte haft en bra dag och det var gråt och protester från det att hon vaknade tills att hon kom iväg till förskolan. Det är inte kul att dela med sig av sin mamma, även om man tycker om sin lillasyster! 

Plötsligt ska det bara ätas om man får sitta i mammas knä. Välling är det enda som gäller på kvällen, fast vi hade slutat med det för flera veckor sedan. Stackaren har massor med mardrömmar. Det blir kaos om det inte är mamma som väcker och klär på om morgonen (kan/vill inte själv nu) och nattar om kvällen. Och hon blir superarg om pappa ens frågar om han ska hjälpa till med något. 

Semlan vill ju så klart vara säker på att hon fortfarande är lika viktig och att jag finns där när hon behöver mig. Jag förstår det. Men som det sliter i hjärtat när jag ser hur ledsen och osäker hon är! Jag är glad att hon är så pass stor att vi kan prata lite om det, men allt är så nytt och det behövs tid för att hitta tryggheten igen. Dessutom kan ju jag och hennes pappa babbla allt vi vill, men Semlan måste ju själv kunna känna det för att tro på det. Vi jobbar på det, men det är inte lätt! Och jag minns ju själv hur jobbigt det kunde vara med syskon ibland.

Tålamod, tålamod...

Två veckor

Här verkar mjölken ha runnit till med råge! Knyttet behöver knappt suga. Verkligen skönt, med tanke på allt strul med Semlan, fast det gör ont den här gången också.

Idag var det tvåveckorsträff på BVC. Knyttet ligger 150g under sin födelsevikt. Sköterskan lät inte helnöjd, men sa inget direkt om det. Bara att jag skulle byta bröst efter 20 minuters amning om hon inte släppt själv, så att hon inte blir för trött för att äta tillräckligt. Sen kunde jag låta henne gosesnutta "efter maten" på andra bröstet om hon vill det och det funkar för mig. Fast det är ju typ det jag gör :-/

När ska vikten senast ha vänt? Och kan det vara så att hon växer mer på längden istället? Storasyster låg ju en kurva under medel på vikt och en över på längd, så lillasyster kanske blir lite samma? När ska man bli orolig? Jag är det inte nu, men det är ju bra att veta om det finns några varningssignaler att titta efter.