Multikvinnan konstaterar

Inköpt:

• Friggs Multikvinna brus. Fler vitaminer än vad jag visste fanns. Nästan som läsk!
  
• Riskakor. Kalas när suget sätter in på eftermiddagarna.
  
• Fitness Magazine #1. Dags att göra årets första styrkeschema!
  
• Allévo proteinbar. Proteinbars är bra att ta efter träningen, så man klarar sig den där timmen innan det blir käk hemma. (Synd bara att de smakade skräp, men de finns iaf lättillgängliga på apoteket mittemot hemmet om det skulle knipa)

Inte många minuter kvar innan det är dags att bege sig till gymmet :) Första passet får bli lite ad-hoc, så får jag planera lite mer på bussen hem.

Tjuvstartade i lördags med:

• 5 x 15 mage (Knä-armbågsmöte, situps, bensträck, rumplyft, sneda)
• 2 x 15 rygg (korslyft, rygglyft)
• 7 x 6 armhävningar (5 på knä, resp 2 parallellt med golvet i utgångsläget)

Söndagen innebar därmed träningsvärk, men inspirerad av en artikel om träning, där det stod att läsa att man lämpligen började med träning med egenmotstånd innan man gick vidare till vikter, plågade jag mig igenom:

• 3 x 15 mage (2 Knä-armbågsmöte, 1 situps)
• 2 x 15 rygg (korslyft, rygglyft)
• 2 x 7 armhävningar (parallellt med golvet i utgångsläget)

Har fortfarande träningsvärk, så gissningsvis koncentrerar jag mig på ben, övre delen av ryggen och kondition, men jag får se hur det känns.

Godis är också frukt

Såhär fyra veckor efter julafton undrade någon om jag inte längre tyckte om Jelly Beans. Jag hade glömt bort denna ypperliga gåva och kände mig därmed manad att visa upp den i all dess glans. Ja, 2D då, tyvärr.

Med i förpackningen följde en liten receptfolder. Det står däri att om man blandar kiwi, strawberry jam, blueberry och cantaloupe, så blir det fruktsallad. Dygnets första mål blev därmed ett nyttigt ett ;-)

I begynnelsen var hon

Längd	1,73	cm
Vikt	65,2	kg
Fett%	25,0	%
LBM	48,8	kg
BMI	21,9
hals	31,0	cm
bröst	85,5	cm	strl 36
u bröst	72,0	cm	70C
midja	71,0	cm	strl 38
navel	84,0	cm
rumpa	97,5	cm	strl 38
lår	56,0	cm

• 6h sömn, kände mig som en levande död när jag vaknade.
• Fiberhavregrynsgröt med mjölk och lingonsylt.
• Slängt skräp i en blå container.
• Slängt saker i återvinningsrummet.
• Förfärats över mina medmänniskors fasoner i ovan nämnda lokal.
• Lyssnat på Interpol och läst Kenttexter.
• Surfat.
• Promenerat 3 km för att äta vegetarisk sushi.
  
• Fönstershoppat och druckit kaffe på ett ställe jag inte lär besöka igen, men som trots allt hade ett visst underhållsvärde..
  
• Sightseeat i min fortfarande ganska nya hemstad, tillryggalagt ytterligare 3 km.
• Handlat och lagat fajitas med guaccamole på därtill perfekta avocados.
• Sett Persepolis och ätit naturgodis.

Summa: En allt eftersom trevligare och trevligare dag. Ska man sluta när man är på topp och gå till bädds? Innan midnatt en lördag...?

Söt som socker

Jag tillhör de människor som brukar ha socker i kaffet. Två teskedar på en vanlig kopp, eller tre på en stor. Det brukar få folk att höja på ögonbrynen, så det givna svaret på frågan "Ska du verkligen ha så mycket socker?" brukar vara "Är man inte är söt från början behöver man mycket socker".

Frågan är på inget sätt artig och svaret därefter. Min käre sambo brukar säga att jag inte får säga så, för jag är redan söt, men jag svarar lika ofta att han bara tycker jag är söt för att han är kär i mig. Ibland har jag funderat på vad jag skulle göra om han påstod att han inte var det, men dylika dåliga funderardagar brukar sluta med att han bevisar motsatsen.

I vilket fall ser jag mig varken som en söt, eller vacker person. Jag kan tycka att jag ser helt ok ut när jag fixat till mig - och för all del gör jag det varje morgon och inför varje utekväll - men naken, osminkad och morgontrött dagen efter (dagen efter fest, eller arbetsdag spelar ingen större roll) är morgontröttheten och min med knapp marginal bevisade och därmed marginella astigmatism och närsynthet mina främsta tillgångar. Annars skulle jag göra jag vet inte vad. Morgonduschen är min räddare och det som får mig att tro på ett liv efter sängen. Sa jag att jag har bekymmer med sömnen? En bra dag brukar börja med att jag har jag vänt dygnet ett kvarts varv och sjunger i (morgon)duschen kring tvåsnåret på eftermiddagen. Därefter inmundigas frukost (Ett glas mjölk, smörgås med animaliskt pålägg, lätt fruktyoghurt med dinkelmüsli och en nermojsad, skivad banan) varpå jag tar en bok med mig till något kafé där jag efter hand beställer mindre och mindre mjölkutblandade kraffekreationer av starkare art, från en mellansvensk man med quiff och guldtand. Dryga timmen efter att jag trätt innanför dörrarna, beställt och funnit en plats med lagom god överblick över omgivningarna och därtill matchande möjligheter att beställa ytterligare koppar kaffe brukar jag på darriga ben bege mig därifrån. Lite mer underhållen, lite mer på hugget.

I vilket fall skulle det här inlägget handla om hur jag gör mig söt som socker. Eftersom jag är en person som tycker om att planera saker har jag skapat mig en liten ritual utifrån det som jag en gång insåg var det optimala upplägget för att kunna håva in så många komplimanger om "naturlig skönhet" som möjligt. Dock: Jag har ingen kamera, det är en vecka till lön, jag vet inte ens om jag vill ha 15 mer än textuellt visuella minuter i rampljuset i det här stadiet och det här inlägget är redan långt nog. Jag får be att återkomma!

Och hon såg att det var gott

Jag har alltid varit svag för söta saker, alltid varit smal. Ofta fått frågan om jag inte äter, inte äter nog och vart maten tar vägen. Jag har alltid varit väldigt stolt över det, för smal är snygg, smal är lyckad, smal är lycklig. Eller?

När jag flyttade hemifrån började jag laga mat som jag själv tyckte om, varje dag. Många portioner blev det, för det var bäst att göra så man kunde frysa in, eller äta nästa dag. Problemet är att god mat smakar mera och sällan blev portionerna i samma storlek som de varit hemma vid mammas köksbord, eller lika nyttiga. Godis unnade jag mig en hel del av, för nu fanns ingen som klagade över att jag förstörde aptiten. Bort föll äppelgoffandet, grönsakerna, variationen. In kom det man lärt sig var lyx och ur det perspektivet levde jag aldrig dåligt som student, om man inte menar ur ett hjärt-kärlperspektiv, och tyvärr fortsatte det på det spåret i tio år, med den "lilla" skilnaden att maten jag äter numera består av halv- och helfabrikat, lunchresturangmat och smörgåsar.

Hej verkligheten!

Jag kan fortfarande äta det mesta utan att det sätter spår, men hur ser jag ut inuti?Eller, nja...
Jag har lättare att hitta kläder nu, än förr, men det börjar förändras till det sämre. Förr fyllde jag aldrig ut, nu börjar det korva sig. Förr kunde jag inte sova på mage, för revbenen stack ut så mycket, men nu är det det enda sättet jag sover på. När jag sover vill säga. Sömnen är dålig, dygnsrytmen ur led och ryggen värker av overksamhet och stillasittande kontorsarbete.

Jag upptäckte att jag hade små mjuka kuddar under knäna och frågade mig själv om det var något man skulle ha. Jag har noterat att strumpresåren gör centimeterdjupa gropar i vadorna under dagen och att jag har gropar i rumpan, låren och på armarna. Nej, jag är inte längre smal i folks ögon, jag ljög lite där i början, utan normalbygd och trots det trivs jag inte riktigt i min kostym. Det är nämligen inte storleken det är fel på, utan passformen. Den behöver strykas och stärkas! ;-)

Chans att lyckas bli gravid

Chans per ägglossning

15 år - 40 %
20 år - 40 %
25 år - 30 %
30 år - 25 %
35 år - 20 %
38 år - 10 %
40 år - 5 %
43 år - 0-1 %

Skengraviditeter och tvärtemot

En läkare jag pratade med hade en teori om att de som inte märker att de är gravida (inget illamående, har fortfarande mens, inte någon speciell viktökning) förrän de hamnar på sjukhuset med "blindtarmsinflammation" har någon mental blockering orsakad av något trauma, så som sorg eller stress. Samme läkare har också berättat att den vanligaste anledningen till barnlöshet är för lite sex. En-två gånger per vecka rekommenderade han om man ville "slippa" räkna dagar, använda ÄL-stickor eller mäta temperatur. Bör kanske nämnas att han inte arbetar inom gynekologi/obstretik? Man byter väl lätt fokus och övertygelse då kan jag tänka.

Hur som helst behöver man väl inte må illa som gravid? Har läst en del om att det kan bero på om man väntar en pojke eller flicka om man mår dåligt eller ej, för att barnets könshormon påverkar en, men har även läst att det är rent nys att det skulle inverka. Hade en kollega vars tjej mådde skräp med första barnet, gick upp 30 kg, fick foglossning i tredje månaden och blev rullstolsburen i ett halvår. De fick en pojke. Nästa graviditet (att hon vågade!!) mådde hon kalas hela tiden, gick upp 10 kg och fick en pojke till. Vill minnas att graviditeterna var rejält olika långa också, vilket dödar det där andra jag hört, om att de som får flera barn med samma man får ungefär lika långa graviditeter.