♥ Vad vore jag utan dina andetag? ♥

Jag satt och samlade mod en stund. Sedan gick jag ut till honom i köket. Vi tog varandras händer. Med vek röst frågade jag, med nervositeten och oron över att bli avvisad gnagande i magen:

"Vill du gifta dig med mig?"

Han sa JA med ett strålande leende.

Inte så farligt

Att ställa mig på vågen idag var riktigt läskigt. Det gick liksom inte INTE att ta mina partners in crime's skämt på allvar när turen kom till mig.

64,9 kg. Tre hekto upp efter fyra veckors sjukdom, ett endaste träningspass, en penicilinkur, en synnerligen välsmakande vecka i London och många softa timmar på sofflocket.

Jag är konstant sötsugen. (Jag trodde jag blivit av med det.)
Jag är konstant törstig och torr som fnöske i hyn.
Magen buktar mer än innan jag började skriva här.

Men veckan har varit bra. I måndags åt jag så gott som vegetariskt och måttliga portioner. Jag tillät mig en lakritspuck som Metro delade ut vid bussen, men det blev ganska äckligt direkt efter morgonens tandborstning. Sedan hade jag en fadd fettsmak i munnen hela dagen. Underlättade matvalet dock ;) Jobbade nästan tolv timmar, missade träningen, men tänkte att jag skulle ta igen den på tisdagen.

I går låg matfokuset på protein och portionerna var fortsatt lagom. Jo, det blev en glass då med... Det såg ut att bli en lika lång dag som i måndags, men jag höll när jag nådde dryga nio timmar. Mot förmodan hade jag dock lyckats samla ihop en massa motivation till att träna. Det blev ett steppass, vilket jag annars inte brukar anse vara en träningsform som är kalaskul, men det var ett galet roligt pass och idag har jag lite lagom träningsvärk. Det är bara bra, för då känner man var man behöver stärka sin kropp! :-)

Idag blev det blandad kost, mer grönsaker än vanligt dock, om än inte så mycket som i måndags. Trodde jag skulle kunna ta ut de där inarbetade timmarna, men icke. Nästan sju timmars övertid på tre dagar. Jag sätter mitt hopp till morgondagen! Hur som helst blev det en rask promenad till busshållplatsen två kilometer från jobbet. Solen höll på att gå ner, det var strålande vackert. Andades in den friska, väldoftande vårluften, lyssnade på fågelkviter och kände mig lycklig.

Jag tror det är vårkänslor.

Dömd på förhand?

Vi åkte till London över påsk. Vädret var skräp: Snålblåst och snöblandat regn. Jag hade tappat mina vantar dagarna innan, så jag gick ock frös i mina tunna skinnhandskar som jag inbillat mig skulle räcka. "London ligger ju trots allt söderut", tänkte jag. Det var dumt.

Det blev massor med god mat, trerätters nästan varje kväll och massor med vin. Mer tunnelbana än promenader. Vädret var trots allt bättre i tuben. (Och det fanns lustigt nog alltid sittplats i närheten av människor iklädda traditionella muslimska kläder).

Lite shopping, lite sightseeing. I det stora hela var det en bra resa, förutom kylan och resultatet på vågen. Resultat kommer imorgon för den senaste vägningen. Jag befarar att den visar att jag bara gått ner ett av de två kilo jag lade på mig. Att jag åkte på en treveckors förkylning och halsfluss därpå har ju inte direkt hjälpt. Tydligen stimulerar penicilin aptiten. Lyllo mig! Nåååt...

Nya friska tag nu dock! Inte dömma på förhand!

Tänk om jag missat dig?

Om att vilja ta ansvar

En bra artikel om att ta ansvar och vår förmåga att skylla ifrån oss.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/artikel_1021117.svd

Med 15 olästa böcker i bokhyllan blir jag...

Pomelo

Har nu premiärätit Pomelo för första gången i mitt liv. En lustig blandning mellan apelsin och grapefrukt, stor som en handboll, med tjockt skal och torrare än sina släktingar. Man kan inte äta hinnorna, men det är inga problem att få klyftorna att hålla ihop när man drar av dem.

Känner mig otroligt nyttig efter en kvarts pomelo. Det är en ganska lagom portion för ett mellanmål. Får se hur resten klarar sig i plastpåse i kylen.

Nu blir det kvällsmat :)