Klippkort

I tisdags begav jag mig iväg för att köpa ett träningskort. Tanken var att gå på vattengympa en gång i veckan fram tills förlossningen och efter 6-8v skifta till core mama, men efter ett par dagars funderande insåg jag att det hade varit skönt med ett styrkepass. Sagt och gjort: Jag snokade fram lite träningskläder (kanske inte de snyggaste) som passade (så relativt sett var de snygga...) och knatade iväg till gymmet en timme innan stängningsdags. Lyckligtvis bor vi sisådär 5 minuters snigelpromenad från ett F&S, så valet av gym var inte svårt. Motivationen tenderar att minska med kubiken på avståndet för mig. Väl på plats blev jag positivt överraskad: Ljust, nytt, fräscht och välutrustat :-)

1. 12 min, nivå 10/20 i crosstrainer
2. Sittande bröstpress (15 x 15 x 2)
3. Triceps push down (3,5  x 15 x 2)
4. Sittande rodd (21,25  x 15 x 2)
5. Lateral pulldown (3,5  x 15 x 2)
6. Rear Delt ( 10  x 15 x 2)
7. Bicepscurl (7,5  x 15 x 2)

Turen i crosstrainern var nog väl kort, samtidigt kändes det lite tungt i nedre delen av magen. Vet inte om det var ovana, men det kändes inte obehagligt och upphörde när jag gick av maskinen. Samtliga styrkeövningar gjordes i maskiner. Vid rodden satt jag bakåtlutad för att slippa sätta i magen i bröstplattan. Det innebär att jag indirekt måste använda magen, men det ska inte vara någon fara. Mådde bra hela passet och blev härligt adrenalinhög. Kunde inte hålla tillbaka tanken att jag skulle vilja gå till gymmet varje dag och DET är väl ändå ett gott betyg?

Pissesur

Min fina tantis är stulen :-( Hade bara haft den i drygt två år och den har varit så underbar att ha nu när jag aldrig vet hur det ska kännas att gå, eller om jag kan hålla mer än snigelfart. Polisanmält, men inte anmält hos försäkringsbolaget. Är så mycket som händer nu, det får vänta lite.

33 + 0

Magen:
4+2        8+3     12+3    15+3     20+3      23+3      29+3       33+0

Förvånande nog är det inte så stor skillnad på magenmellan den näst sista och sista bilden. Den har växt lite uppåt, snarare än fråmåt, eller på bredden, tror jag.

Vecka	hals	bröst	u bröst	midja	navel	rumpa	lår	vikt
4 + 2	30,9	86,0	71,5	71,1	81,2	98,0	55,9	64,8
33 + 0	31,6	96,1	78,7	91,7	98,5	103,7	57,6	76,4
Diff	0,7	10,1	7,2	20,6	17,3	5,7	1,7	11,6

It's a bird! It's a plane! It's...Semlan?

Det är inte helt uppenbart vad som är upp, eller ner. Säkert är iaf att Semlan ligger med huvudet djupt ner i bäckenet, vilket min UL-BM  sa bådade gott: Då borde det vara tillräcklig vitt. Kroppen ligger till höger och fötterna till vänster, vilket är precis vad jag trott, men tvärtemot vad min vanliga BM har sagt. Och nej, jag skulle märkt om barnet vänt sig med tanke på storleksskillnaden på rump-bulan och fot-bulan på min skeva mage. Dessutom steppar ytterst få människor med rumpan ;-)

Dagens vikt var 2082g och beräknad vikt vig BF ca 3,3 kg. Midjan var lite smalare än snittet och benen lite längre. Tycker mig se en liten pussmun på bilden också ;-)

Stjärnorna om vintern vill jag också minnas

Jag läser om människors fräckhet. En specifik, och undrar vad som fick honom att tro att han hade rätten att ta sig en dylik frihet. Förundras över maken till fräckhet, för att inte tala om dumhet. Somliga människor tycks tro att om de bara uttrycker sin mening, så kommer hela världen att foga sig efter densamma. Somliga människor tycks älskade sin egen röst så mycket att de inbillade sig att även andra vill höra den.

Efter att ha burit på, och fött, barn, så tycker jag verkligen man ska vara tacksam över det fantastiska ens kropp gjort. Man ska slänga våg och måttband all världens väg. Saknar man dem, så kan man ta sig en funderare på om man vill lära sina barn att det är så en mamma/kvinna ska göra: Ständigt granskandes sin kropp, aldrig synbart nöjd, allt för ofta redo att plåga och späka sig för ett ideal som är baserat på ett ungdomsideal man på sin höjd kan uppnå under något enstaka år av sitt liv.

Vilken människa vill se tillbaka på sitt liv som gammal och bara minnas sina mått och dieter?

För egen del minns jag hellre mitt barns armar om min hals, min älskades skratt i blicken och tiden innan jag ens visste att dessa två människor skulle finnas i mitt liv. En tid då det hände att jag gick hem långt efter soluppgången om sommaren, till ljudet av fågelsång och på fötter blödande efter en galen natt av dansande.

101 dalmatiner

Men vi får hoppas att det inte är en valp därinne ;-)

Men...

Jag förstår fortfarande inte. Ska vi bli föräldrar?