Upptäcksresande i livet och världen

Att se sitt barn göra ständiga upptäckter är minst lika roligt som förälder: Fascinationen hos den lilla över en ny sak att undersöka, lyckan över att ha kommit på något, lyckas med det och sedan stolt visa upp det. Och sen den eviga jakten på nya saker att upptäcka, ilskan när man inte FÅR och de stora tårarna som trillar då, eller när något går fel. Små armar som ivrigt och envist sträcks i hopp om att nå det som väckt nyfikenheten, stampande fötter när det inte går. Små ordlösa order som får hjärtat att smälta och den stränga inställningen man nyss hade att gå från "nej", till "titta", till "känna försiktigt...nej inte in i munnen!". Vem är jag att säga att min dotter inte ska få upptäcka världen?

Älskade, älskade unge!

Lycka förr och lycka nu är inte riktigt samma sak. Karriärsdrömmarna har bytts mot en önskan att passa in, kunna bidra och hinna hem innan kl 18. Frekventa kompisfikor och långa bruncher har bytts mot mammafikor. Shoppingturerna har blivit betydligt färre och mer inriktade på barnkläder. Till mig själv handlar jag mest på nätet. Långa middagar med vin har bytts mot nattvak med gråt över lillans ömmande kindtänder som aldrig verkar vilja komma upp. TV- och filmkvällar är numera aldrig konsekutiva, utan avbryts var 20:e minut, för vårt "attenionspan" klarar inte mer utan att någon måste springa iväg och kissa, förbereda, eller städa upp något. (Solsidan är perfekt: Ca 25 minuter långa avsnitt. Ibland klarar vi ett helt i sträck).

Lycka på det materiella planet är numera att få en lugn stund över att hitta kläder på nätet som sedan både är snygga och passar när de kommer. Jo, och så att hinna hämta ut dem på posten innan de går i retur. Det är också att hitta en halvflaska trevligt vin, så att man kan få en liten stunds njutning på helgen, utan ångest över hur man kommer att må dagen efter, eller när Semlan vaknar på natten. (För det gör hon. Det finns inte tid och vilja att äta på dagen, hur mycket vi än trugar, så då kompenserar hon på natten, vilket innebär att vi snittar 2-3 nätter/vecka då hon kissat igenom och i bästa fall bara pyjamas, kiss-skydd och lakan måste bytas).

Lycka på det personliga planet är när man får en mjuk nosdutt tillbaka, efter 13 månader av duttande på hennes lilla, underbara näsa. Det var mellan spjälorna på barngrinden, när jag höll på att rensa kattlådan med Semlan som ivrig publik, kan tilläggas ;-)

När man efter en natt med urusel sömn totalt har missförstått Semlans hunger för trötthet (hon hade ätit, men uppenbarligen inte tillräckligt) och vandrat 6-7 km genom staden med vagnen för att söva, vilket - innan jag gav upp och gick hem - slutade med att hon stående på skötbädden kissat ner både byxor, skötbädd och toalettgolv på en alkistoa i parken, då är man inte så tuff.

Kom hem och satte mig med tjejen i knäet och tårarna började rulla. Då räckte hon mig först en av sina två favoritnallar. Kollade av min reaktion. Sedan en nalle till. När jag uppenbarligen inte verkade bli gladare räckte hon mig sin napp. Det kanske är ren försvarsinstinkt, att hålla sig god med de som tar hand om en, men för mig var det ett prov på empati. Jag var ledsen, hon såg det och gjorde vad hon kunde för att trösta. Tårarna fortsatte rulla, men av glädje. Hon fick en bamsekram och massor med pussar. Verkade lite konfunderad och lastade på mig ett par nallar till. Underbara, älskade unge! Du är det finaste jag har.

Stora lilla Semlan

Igår fick vi brev om att Semlan fått förskoleplats. Starten var förlagd till fredag, tre dagar senare. Vi har tills på lördag på oss att svara. Jag visste inte ens att man jobbade lördagar inom kommunen... Och vad hade vi gjort om vi varit bortresta och hade missat sista svarsdatum?!

Har spenderat över tre timmar idag med att försöka få tag på folk på förskolan och kommunen. Jag fick inte tag på den som fördelar platserna, men både personen som ansvarar för stadsdelen i stort och förskolechefen säger att det blivit fel med startdatumet och att det ska korrigeras till Semlans födelsedag. Stadsdelsansvarige hävdar däremot att någon möjlighet att senarelägga starten inte finns, såvida man inte har speciella skäl, även om man betalar för platsen. Detta emotsäger förskolechefen som nämnde den tremånadersförskjutning som en bekant som jobbar som förskolelärare berättat om tidigare. Assistenten som gör det faktiska arbetet med att fördela platserna inte kände dock inte alls till något om det. Jag väljer att lita på förskolechefen eftersom hon är närmast verksamheten.

Förskolechefen rekommenderade att vi besökte förskolan flera gånger innan starten för att Semlan skulle lära känna miljön och bli trygg med den. Det i sig får mig att må lite bättre än vad jag gjorde igår, inatt och i morse då ångesten gav mig både huvudvärk och min insida av kroppen att kännas som en svart, hård massa. En annan sak förskolechefen sa var att hen hade en bra magkänsla för förskolan och det låter ju trevligt, men vederbörandes känslor är inte något vi i vår familj kan låta vara avgörande för oss. Vi blir i princip tvungna att tacka ja och får ställa oss i kö direkt ifall vi skulle känna att det blir fel. Då har vi i alla fall en plats och kan börja vid vårterminsstarten, precis som planerat. Skulle det vara fel kommer minst fyra månader att gå åt för att få ett nytt erbjudande, så att vänta och se känns dumt.


Har fått fram följande info:
Grupperna ska vardera ha 15 barn, 2 pedagoger och 1 barnsköterska. Personalen i köket har också relevant utbildning och kan vid behov gå in. För tillfället går det 5 barn på förskolan och de öppnade i måndags. Maten lagas på en restaurang i närheten, men på sikt planerar man att laga den på plats.

Pedagogiken de kommer att gå efter är sannolikt Reggio Emilia med skapande i fokus och de har tillgång till en stor ateljé. För mig personligen är det viktigt att de jobbar med jämställdhet och genus, men det fick jag inte fram någon info om.

Schema (verkar vara ganska standard)
06:15 Förskolan öppnar
08.00 Frukost
9.00 Aktiviteter
11:15 Lunch
12:00 Vila
14:30 Mellanmål
17:30 Förskolan stänger

Vad 17 ska man titta efter och fråga om när man går på besök?

Aktiviteter för ett 11-månadersgryn

Mamma: Leka tafatt, göra munpruttar, visa nya saker, sjunga, nattning, babysim.

Pappa: Dagliga harvet, Bygga koja, fnysa, läsa bok och hitta på egna sagor, nattning vid daglurarna.

Gemensamma: Morgonbajset (ja, alltså, en håller fast lilla damen och en försöker få på blöjan innan hon klättrat in i badrumsskåpet/kletat bajs överallt/rivit ner alla blöjor/ätit upp alla våtservetter), utflykter, tandborstning, påklädning på morgonen och avklädning på kvällen.

En blogg med hjärta

http://petrakrantzlindgren.wordpress.com/

Jag hittade den här bloggen som handlar om barnpsykologi och -uppfostran. Efter att ha läst ett fåtal inlägg är jag ganska säker på att de tillvägagångssätt och scenarier som beskrivs inte bara gäller bemötande av barn, utan alla vuxna. Med fokus på att låta var och en ta ansvar för sina känslor, utan att bortse från omtanke, så är den något av det mest förnuftiga jag läst på länge.

Tid för mig själv

Fick ett par timmar ensam då man och barn befann sig hos svärföräldrarna. Vad jag gjorde?

Först var jag duktig och tränade.
Sen tog jag vägen om affären och handlade frukost och andra förnödenheter.
Slutligen kom jag hem, men istället för att äta och duscha efter att ha placerat varornadär de hörde hemma, så bestämde jag mig för att sortera tamponger i lämpliga högar efter hur många av respektive storlek som jag kunde tänkas behöva per mensvecka.

Jag vet inte vad som är värst: Mitt val av aktivitet, eller att jag hade roligt där jag satt på badrumsgolvet. Och varför var det roligt? Kanske bara för att det är så sällan jag får göra tokonödiga saker, bara för att jag vill. Eller för att jag lärt mig att vara glad för det lilla ;-)

Att minnas om det blir en andra gång

• Prova tvättbara amningsinlägg. Det gick åt 20 lådor till Semlan. Jobbigt att släpa hem och tar en sjuhelsikes massa plats.
• Skippa amningskudde. IKEAs "Lusy Blom" funkade bättre.
• Undvik amningsnapp.
• Jag kan räkna med att öka 2 BH-storlekar i omkrets OCH 2 kupstorlekar . I slutet av graviditeten var jag uppe på 80D/E. Amningsbh:ar köpes lämpligen i 75D/E och 70D/E. 
• En om dagen gick åt i början och det GÅR, men är förbaskat jobbigt att tvätta var och varannan dag, så ett minimum på 4 st är bra att ha. 70E + förlängare räcker längst, men storleken är svår att få tag på. 
• Twillfits egna mjuka bh:ar var bäst under graviditeten och deras amningsbh:ar bäst efter förlossningen. Mamabel var absolut sämst. Brösten trillade ut när jag låg på sidan, så det hjälpte inte att ha inlägg i bh:n, jag läckte tvärs över hela mig när jag liggammade.
•  Amma inte längre än 15 minuter per bröst, men amma på båda varje gång. Håll bebisen vaken!
• Första månaden var en introvert månad. Semlan åt, skrek, bajsade, kräktes och sov. Vi fick lägga till ersättning efter upp till vartannat mål.
• Andra månaden började Semlan lägga märke till världen. Jag delammade och gav en liten flaska ersättning på kvällen (max 60 ml) innan läggdags då Semlan hade större aptit än vad mina bröst kunde tillfredsställa.
• Tredje månaden började Semlan interagera med världen. Jag helammade.
• Vid fyra månader började vi med smakportioner. Först gick det sådär, sedan jättebra.
• Vid 4½-5 månader gick nattamningarna ner till 2-3 ggr/natt och sömnen hade stabiliserats till insomning kring 22. Uppstigning och daglurar varierade.
•  Vid 5½-6 månader kom en stökig period då Semlan ville äta 3-4 ggr/ natt och strulade med smakisarna. Jag började logga sömnen och kom fram till att det var 11,5h natt och 3 daglurar på ca 3h. Sömnen låg totalt över hela dygnet på 13,5-14h.
• Vid 6½-7 månader var det lagom med 2 lurar per dygn på upp till sammanlagt 3h. Sömnen låg totalt över hela dygnet på 13,5-14h. Nattsömnen var delad på tre delar, inleddes med sövningsamning och därefter två nattamningar.
• Vid 8 månader hade nattsömnen minskat till 11h och dagsömnen till 2 lurar på ca 2,5h sammanlagt.
• Prova egen säng från början och ta dagsovandet som gemensamma amningslurar.
• Movalucol och tjocka Libresse goodnight-bindor underlättar när man ska poopa och sitta (och sitta och poopa).
• Skippa mjölk de första tre månaderna och ge sempers magdroppar.
• 15 minipaket blöjor i storlek 1 gick åt första månaden. Möjligen delvis pga koliken, men man kan nog bunkra upp lite, så man slipper gå hemifrån i onödan.
• Inotyol är fantastiskt för att hålla små rumpor glada.
• Koksalt kan räcka vid nästäppa. Semlan blev så arg när hon fick det att hon frustade ut snoret och vi kunde skippa nässugen i de flesta fall.
• IKEAS tvättlappar i 10-pack var suveräna. 3 paket var lagom.
• Barnalvedon är bra att ha hemma omutifallatt.
• Kläder som behövdes var
• 5 bodies i strl 50
• 10 st bodies i strl 56
• 2 par byxor i strl 50
• 4 par byxor i strl 56
• 7 par vardera av strumpor i strl 13-15 och 16-18
• 4 pyjamasar i strl 56.
• 1-2 uppsättningar ytterkläder efter väder
• 1 inomhusmössa
• 7 st dreggellappar
• 1 paket bommulshaklappar från IKEA
  
• Skallror är roliga, men försvinner lätt. En som är pinglig OCH bitbar är super.
• Mobiler behövs till barnvagn, säng och skötbord. Någon skötbordsleksak är också bra.
• Babysitter är underbart för att få matro i början när bebisen är som minst. Man ska bara komma ihåg att sluta vagga med foten när man har tagit upp barnet i famnen.
• Bäddordning: Madrass + kisskydd + bäddmadrass + lakan. Det blir för varmt att ha kisskyddet närmast under lakanet.
• Det är lättare att väcka, än att söva med en speldosa. Å andra sidan är det ett snällt sätt att väcka en liten med en fin trudelutt.
• Vyssan Lull-tassar är underbart! Spjälisen blir en vagga och små uppvak blir till mjuka insomningar istället för att utvecklas till stort ståhej.
• Ibland vaknar Semlan (7½-8 månader) och skriker otröstligt. Inget hjälper. Sängen duger inte, famen duger inte, mat duger inte (isf bröstet). Sen plötsligt (när ryggen ger upp) kan man lägga ner henne, hon vänder sig på mage, gnyr lite och somnar om som en stock i 8-9h.
• Nyfödda har pyttesmå ögonfransar. De blir längre.
•  Håll ut och skaffa städhjälp.