Riktigt svåra dagar går jag till kylskåpet.
Där sitter en magnet. "Alla andra är dumma i huvudet" står det på den.
Det är en bra sak att påminna sig själv om då och då, liksom vad den gode Tage Danielsson en gång sa: "Folk är inte så dumma som man kan tro. De är ännu dummare."
(Fast idag var helt OK, om någon undrar).
torsdag 16 februari 2012
söndag 5 februari 2012
Doin' the VAB thing
Stackars Semlis är i säng efter en dag av kräkningar och diarré. Jag har därmed i lugn och ro kunnat bråka med FK om förra veckans feber. Imorgon får jag äran att göra om konststycket till följd av dagens sjukdom. Kan glädja mig åt att det fanns en tvättid imorgon iaf. Lilla damen avverkade inte mindre än sex klädbyten under dagen för egen del och två var för mig och mannen. Efter att ha sett Okej-dokumentären försöker jag se glamouren i det hela: Det är ju nästan som i en musikvideo från 80-talet! (Och Semlan dansade ju faktiskt tryckare med herr B&W när vi spelade Morrissey).
**B&W är alltså vår ena högtalare. Även vår andra, samn tredje och fjärde.
**B&W är alltså vår ena högtalare. Även vår andra, samn tredje och fjärde.
tisdag 10 januari 2012
Inskolning
Är i full gång med inskolningen. Semlan som sedan ganska länge haft bra sömnmönster och uppvak max 1 gång per natt (vi ha t.o.m. börjat få hela nätter då och då!) har totalvägrat sömn på förskolan. Igår var hon vaken 08-14:30, sov till 16:15 och somnade efter mycket bök 20:30, en timme för sent. Idag höll hon sig vaken 07:30-16:15, för att sedan sova 45 min och var rejält svårsomnad för natten både pga den sena luren, men också för att hon var övertrött. 19:45 knoppade hon in.
Jag hoppas att sömnunderskottet gör att det räcker att ta upp henne kl 7 imorgon för att hon ska lyckas somna på förskolan. Själv fick jag inte mer än 5h de två föregående nätterna, så jag hoppas dessutom på en helnattare. Risken för det känns iofs minimal. Inatt vaknade hon och verkade fullkomligt vettskrämd. Kontaktbar, så inte nattskräck, men förmodligen drömmar och definitivt ett underskott av mat. Det blev inte mycket av vare sig lunch, eller mellanmålen, så både igår och idag har hon fått tidigare middag än vanligt, plus en extramiddag innan vällingen. All mat i magen gör dock säkert sömnen mer orolig också.
Men, men. Jag kan glädjas åt att Semlan efter lite småklängighet just när vi kommit till förskolan sedan glatt kastar sig över alla leksaker, går och sjunger för sig själv, leker tittut med fröknar och barn och rent allmänt verkar tycka att förskolan är himlen på jorden. Klart man inte vill somna från det! Men stränga fröken säger att jag ska "anstränga mig hårdare" för att få henne att sova middag, vilket jag inte ser skulle innebära något annat än att jag skulle få hålla fast dottern så hårt att hon skulle bli gul och blå när allt hon vill är att åka en gång till på rutchkanan (Det är inte alltid man vaknar där man somnar, så den kanske är borta sen!).
Sånger, vyss, bärande, hårrufs och klappande - som alltid annars får Semlan att somna på 5 minuter - irriterar henne bara. "Hon testar dina gränser", får jag höra. Varför skulle hon börja med det just under inskolningen, undrar jag? Men jag skakar det av mig. Jag känner mitt barn och ser inga tendenser till att testa gränser. Det närmsta hon kommer är att öppna lådorna i köket och dra ut allt i dem, sedan skaka på huvudet, titta på en, skratta mjukt och säga "nej, nej, nej". För mig är det inte trots, utan att busa och visa att hon har kunskapen om att det är bus. Att testa gränser är för mig att medvetet begå fel och säga emot för att bygga upp sin personliga sfär medan föräldrarna sliter sitt hår ;-)
Jag hoppas att sömnunderskottet gör att det räcker att ta upp henne kl 7 imorgon för att hon ska lyckas somna på förskolan. Själv fick jag inte mer än 5h de två föregående nätterna, så jag hoppas dessutom på en helnattare. Risken för det känns iofs minimal. Inatt vaknade hon och verkade fullkomligt vettskrämd. Kontaktbar, så inte nattskräck, men förmodligen drömmar och definitivt ett underskott av mat. Det blev inte mycket av vare sig lunch, eller mellanmålen, så både igår och idag har hon fått tidigare middag än vanligt, plus en extramiddag innan vällingen. All mat i magen gör dock säkert sömnen mer orolig också.
Men, men. Jag kan glädjas åt att Semlan efter lite småklängighet just när vi kommit till förskolan sedan glatt kastar sig över alla leksaker, går och sjunger för sig själv, leker tittut med fröknar och barn och rent allmänt verkar tycka att förskolan är himlen på jorden. Klart man inte vill somna från det! Men stränga fröken säger att jag ska "anstränga mig hårdare" för att få henne att sova middag, vilket jag inte ser skulle innebära något annat än att jag skulle få hålla fast dottern så hårt att hon skulle bli gul och blå när allt hon vill är att åka en gång till på rutchkanan (Det är inte alltid man vaknar där man somnar, så den kanske är borta sen!).
Sånger, vyss, bärande, hårrufs och klappande - som alltid annars får Semlan att somna på 5 minuter - irriterar henne bara. "Hon testar dina gränser", får jag höra. Varför skulle hon börja med det just under inskolningen, undrar jag? Men jag skakar det av mig. Jag känner mitt barn och ser inga tendenser till att testa gränser. Det närmsta hon kommer är att öppna lådorna i köket och dra ut allt i dem, sedan skaka på huvudet, titta på en, skratta mjukt och säga "nej, nej, nej". För mig är det inte trots, utan att busa och visa att hon har kunskapen om att det är bus. Att testa gränser är för mig att medvetet begå fel och säga emot för att bygga upp sin personliga sfär medan föräldrarna sliter sitt hår ;-)
fredag 9 december 2011
Upptäcksresande i livet och världen
Att se sitt barn göra ständiga upptäckter är minst lika roligt som förälder: Fascinationen hos den lilla över en ny sak att undersöka, lyckan över att ha kommit på något, lyckas med det och sedan stolt visa upp det. Och sen den eviga jakten på nya saker att upptäcka, ilskan när man inte FÅR och de stora tårarna som trillar då, eller när något går fel. Små armar som ivrigt och envist sträcks i hopp om att nå det som väckt nyfikenheten, stampande fötter när det inte går. Små ordlösa order som får hjärtat att smälta och den stränga inställningen man nyss hade att gå från "nej", till "titta", till "känna försiktigt...nej inte in i munnen!". Vem är jag att säga att min dotter inte ska få upptäcka världen?
måndag 21 november 2011
Älskade, älskade unge!
Lycka förr och lycka nu är inte riktigt samma sak. Karriärsdrömmarna har bytts mot en önskan att passa in, kunna bidra och hinna hem innan kl 18. Frekventa kompisfikor och långa bruncher har bytts mot mammafikor. Shoppingturerna har blivit betydligt färre och mer inriktade på barnkläder. Till mig själv handlar jag mest på nätet. Långa middagar med vin har bytts mot nattvak med gråt över lillans ömmande kindtänder som aldrig verkar vilja komma upp. TV- och filmkvällar är numera aldrig konsekutiva, utan avbryts var 20:e minut, för vårt "attenionspan" klarar inte mer utan att någon måste springa iväg och kissa, förbereda, eller städa upp något. (Solsidan är perfekt: Ca 25 minuter långa avsnitt. Ibland klarar vi ett helt i sträck).
Lycka på det materiella planet är numera att få en lugn stund över att hitta kläder på nätet som sedan både är snygga och passar när de kommer. Jo, och så att hinna hämta ut dem på posten innan de går i retur. Det är också att hitta en halvflaska trevligt vin, så att man kan få en liten stunds njutning på helgen, utan ångest över hur man kommer att må dagen efter, eller när Semlan vaknar på natten. (För det gör hon. Det finns inte tid och vilja att äta på dagen, hur mycket vi än trugar, så då kompenserar hon på natten, vilket innebär att vi snittar 2-3 nätter/vecka då hon kissat igenom och i bästa fall bara pyjamas, kiss-skydd och lakan måste bytas).
Lycka på det personliga planet är när man får en mjuk nosdutt tillbaka, efter 13 månader av duttande på hennes lilla, underbara näsa. Det var mellan spjälorna på barngrinden, när jag höll på att rensa kattlådan med Semlan som ivrig publik, kan tilläggas ;-)
När man efter en natt med urusel sömn totalt har missförstått Semlans hunger för trötthet (hon hade ätit, men uppenbarligen inte tillräckligt) och vandrat 6-7 km genom staden med vagnen för att söva, vilket - innan jag gav upp och gick hem - slutade med att hon stående på skötbädden kissat ner både byxor, skötbädd och toalettgolv på en alkistoa i parken, då är man inte så tuff.
Kom hem och satte mig med tjejen i knäet och tårarna började rulla. Då räckte hon mig först en av sina två favoritnallar. Kollade av min reaktion. Sedan en nalle till. När jag uppenbarligen inte verkade bli gladare räckte hon mig sin napp. Det kanske är ren försvarsinstinkt, att hålla sig god med de som tar hand om en, men för mig var det ett prov på empati. Jag var ledsen, hon såg det och gjorde vad hon kunde för att trösta. Tårarna fortsatte rulla, men av glädje. Hon fick en bamsekram och massor med pussar. Verkade lite konfunderad och lastade på mig ett par nallar till. Underbara, älskade unge! Du är det finaste jag har.
Lycka på det materiella planet är numera att få en lugn stund över att hitta kläder på nätet som sedan både är snygga och passar när de kommer. Jo, och så att hinna hämta ut dem på posten innan de går i retur. Det är också att hitta en halvflaska trevligt vin, så att man kan få en liten stunds njutning på helgen, utan ångest över hur man kommer att må dagen efter, eller när Semlan vaknar på natten. (För det gör hon. Det finns inte tid och vilja att äta på dagen, hur mycket vi än trugar, så då kompenserar hon på natten, vilket innebär att vi snittar 2-3 nätter/vecka då hon kissat igenom och i bästa fall bara pyjamas, kiss-skydd och lakan måste bytas).
Lycka på det personliga planet är när man får en mjuk nosdutt tillbaka, efter 13 månader av duttande på hennes lilla, underbara näsa. Det var mellan spjälorna på barngrinden, när jag höll på att rensa kattlådan med Semlan som ivrig publik, kan tilläggas ;-)
När man efter en natt med urusel sömn totalt har missförstått Semlans hunger för trötthet (hon hade ätit, men uppenbarligen inte tillräckligt) och vandrat 6-7 km genom staden med vagnen för att söva, vilket - innan jag gav upp och gick hem - slutade med att hon stående på skötbädden kissat ner både byxor, skötbädd och toalettgolv på en alkistoa i parken, då är man inte så tuff.
Kom hem och satte mig med tjejen i knäet och tårarna började rulla. Då räckte hon mig först en av sina två favoritnallar. Kollade av min reaktion. Sedan en nalle till. När jag uppenbarligen inte verkade bli gladare räckte hon mig sin napp. Det kanske är ren försvarsinstinkt, att hålla sig god med de som tar hand om en, men för mig var det ett prov på empati. Jag var ledsen, hon såg det och gjorde vad hon kunde för att trösta. Tårarna fortsatte rulla, men av glädje. Hon fick en bamsekram och massor med pussar. Verkade lite konfunderad och lastade på mig ett par nallar till. Underbara, älskade unge! Du är det finaste jag har.
onsdag 5 oktober 2011
Stora lilla Semlan
Igår fick vi brev om att Semlan fått förskoleplats. Starten var förlagd till fredag, tre dagar senare. Vi har tills på lördag på oss att svara. Jag visste inte ens att man jobbade lördagar inom kommunen... Och vad hade vi gjort om vi varit bortresta och hade missat sista svarsdatum?!
Har spenderat över tre timmar idag med att försöka få tag på folk på förskolan och kommunen. Jag fick inte tag på den som fördelar platserna, men både personen som ansvarar för stadsdelen i stort och förskolechefen säger att det blivit fel med startdatumet och att det ska korrigeras till Semlans födelsedag. Stadsdelsansvarige hävdar däremot att någon möjlighet att senarelägga starten inte finns, såvida man inte har speciella skäl, även om man betalar för platsen. Detta emotsäger förskolechefen som nämnde den tremånadersförskjutning som en bekant som jobbar som förskolelärare berättat om tidigare. Assistenten som gör det faktiska arbetet med att fördela platserna inte kände dock inte alls till något om det. Jag väljer att lita på förskolechefen eftersom hon är närmast verksamheten.
Förskolechefen rekommenderade att vi besökte förskolan flera gånger innan starten för att Semlan skulle lära känna miljön och bli trygg med den. Det i sig får mig att må lite bättre än vad jag gjorde igår, inatt och i morse då ångesten gav mig både huvudvärk och min insida av kroppen att kännas som en svart, hård massa. En annan sak förskolechefen sa var att hen hade en bra magkänsla för förskolan och det låter ju trevligt, men vederbörandes känslor är inte något vi i vår familj kan låta vara avgörande för oss. Vi blir i princip tvungna att tacka ja och får ställa oss i kö direkt ifall vi skulle känna att det blir fel. Då har vi i alla fall en plats och kan börja vid vårterminsstarten, precis som planerat. Skulle det vara fel kommer minst fyra månader att gå åt för att få ett nytt erbjudande, så att vänta och se känns dumt.
Har fått fram följande info:
Grupperna ska vardera ha 15 barn, 2 pedagoger och 1 barnsköterska. Personalen i köket har också relevant utbildning och kan vid behov gå in. För tillfället går det 5 barn på förskolan och de öppnade i måndags. Maten lagas på en restaurang i närheten, men på sikt planerar man att laga den på plats.
Pedagogiken de kommer att gå efter är sannolikt Reggio Emilia med skapande i fokus och de har tillgång till en stor ateljé. För mig personligen är det viktigt att de jobbar med jämställdhet och genus, men det fick jag inte fram någon info om.
Schema (verkar vara ganska standard)
06:15 Förskolan öppnar
08.00 Frukost
9.00 Aktiviteter
11:15 Lunch
12:00 Vila
14:30 Mellanmål
17:30 Förskolan stänger
Vad 17 ska man titta efter och fråga om när man går på besök?
Har spenderat över tre timmar idag med att försöka få tag på folk på förskolan och kommunen. Jag fick inte tag på den som fördelar platserna, men både personen som ansvarar för stadsdelen i stort och förskolechefen säger att det blivit fel med startdatumet och att det ska korrigeras till Semlans födelsedag. Stadsdelsansvarige hävdar däremot att någon möjlighet att senarelägga starten inte finns, såvida man inte har speciella skäl, även om man betalar för platsen. Detta emotsäger förskolechefen som nämnde den tremånadersförskjutning som en bekant som jobbar som förskolelärare berättat om tidigare. Assistenten som gör det faktiska arbetet med att fördela platserna inte kände dock inte alls till något om det. Jag väljer att lita på förskolechefen eftersom hon är närmast verksamheten.
Förskolechefen rekommenderade att vi besökte förskolan flera gånger innan starten för att Semlan skulle lära känna miljön och bli trygg med den. Det i sig får mig att må lite bättre än vad jag gjorde igår, inatt och i morse då ångesten gav mig både huvudvärk och min insida av kroppen att kännas som en svart, hård massa. En annan sak förskolechefen sa var att hen hade en bra magkänsla för förskolan och det låter ju trevligt, men vederbörandes känslor är inte något vi i vår familj kan låta vara avgörande för oss. Vi blir i princip tvungna att tacka ja och får ställa oss i kö direkt ifall vi skulle känna att det blir fel. Då har vi i alla fall en plats och kan börja vid vårterminsstarten, precis som planerat. Skulle det vara fel kommer minst fyra månader att gå åt för att få ett nytt erbjudande, så att vänta och se känns dumt.
Har fått fram följande info:
Grupperna ska vardera ha 15 barn, 2 pedagoger och 1 barnsköterska. Personalen i köket har också relevant utbildning och kan vid behov gå in. För tillfället går det 5 barn på förskolan och de öppnade i måndags. Maten lagas på en restaurang i närheten, men på sikt planerar man att laga den på plats.
Pedagogiken de kommer att gå efter är sannolikt Reggio Emilia med skapande i fokus och de har tillgång till en stor ateljé. För mig personligen är det viktigt att de jobbar med jämställdhet och genus, men det fick jag inte fram någon info om.
Schema (verkar vara ganska standard)
06:15 Förskolan öppnar
08.00 Frukost
9.00 Aktiviteter
11:15 Lunch
12:00 Vila
14:30 Mellanmål
17:30 Förskolan stänger
Vad 17 ska man titta efter och fråga om när man går på besök?
lördag 24 september 2011
Aktiviteter för ett 11-månadersgryn
Mamma: Leka tafatt, göra munpruttar, visa nya saker, sjunga, nattning, babysim.
Pappa: Dagliga harvet, Bygga koja, fnysa, läsa bok och hitta på egna sagor, nattning vid daglurarna.
Gemensamma: Morgonbajset (ja, alltså, en håller fast lilla damen och en försöker få på blöjan innan hon klättrat in i badrumsskåpet/kletat bajs överallt/rivit ner alla blöjor/ätit upp alla våtservetter), utflykter, tandborstning, påklädning på morgonen och avklädning på kvällen.
Pappa: Dagliga harvet, Bygga koja, fnysa, läsa bok och hitta på egna sagor, nattning vid daglurarna.
Gemensamma: Morgonbajset (ja, alltså, en håller fast lilla damen och en försöker få på blöjan innan hon klättrat in i badrumsskåpet/kletat bajs överallt/rivit ner alla blöjor/ätit upp alla våtservetter), utflykter, tandborstning, påklädning på morgonen och avklädning på kvällen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)