Charlotte Sometimes

Lånat boken ”Charlotte varannan dag” av Penelope Farmer. Måste ju läsa boken som ligger till grund för The Cures ”Charlotte Sometimes” =)

För övrigt skiner solen och inger hopp om att våren snart ska vara över oss igen.

Oooo!

Det är så spännande!
Snart, snart...Men tiden sniglar sig fram. Får sätta upp delmål på vägen!

I lördags var det Death Cab for Cutie
I morgon ska jag redovisa mitt projekt i Kista
På lördag är det martini bianco hos S
Lördagen därpå inflyttningsfest hos M & kombo
Sedan kommer lönehelgen och inget att göra...måste lösas. Eller ska man kanske sova? Känns iofs som om hela min tillvaro går ut på sömn ;)
första helgen i mars är den sista innan det är dags. Komer jag att behöva en axel att gråta ut mina adrenalinfyllda ångesttårar på, eller ska jag tillbringa min tid i gerda och svettas ut dem istället?

Just nu är jag mest sugen på att gå på bio. Fast jag har städat mitt badrum i stället. Och sorterat tvätten. Attans så duktig jag är! Om man har korta meningar får man plats med lite eftertanke i punkterna.

Dagens citat: ”Det är inte ett I-landsproblem när kaffemaskinen är sönder. Det är värre än så!”

Jaaa...det är ju så rysligt att gå de futtiga metrarna till kaffemaskinen i korridoren intill! Tänk om man måste hälsa på, eller till och med prata med (!), någon av sina kolleger. Ve och fasa.

Slutet närmar sig med stormsteg

Jopp. Så var det klart. Papperna är påskrivna, chefen tillsagd. Jag har sökt och fått ett nytt jobb, vilket innebär att jag lämnar farbror S för det något yngre halvstyvsyskonet T.

Fördelar:
Mer semester
Bättre lön
Nya bekantskaper och att redan ha vänner på företaget
Trevlig, ny chef
Fri flex

Nackdelar:
Längre arbetsvecka
Lämna trevliga kolleger på S för en osäker arbetsmiljö
Brantare uppförsbacke hemmifrån och till jobbet.
Inte ha access till Ss kafé och Ulrikas fantastiska kaffekreationer

Tror jag kan leva med att jag inte får semester de sista dagarna så som jag hoppats...mindre tid att bygga upp ångest ;) Å andra sidan är frågan om chefen kan hålla mig kvar de sista dagarna, med tanke på att jag ger SE tre dagar extra utöver min uppsägningstid. Ja, ja. Har i alla fall sagt till nya chefen att jag ska vara ledig till Roskilde. Nya chefen som trugade på mig 500:- extra i lön och som ringde och frågade vad jag ville ha för dator och prylar därtill. (Det är för bra för att vara sant hittills, så jag väntar mig ett bakslag när som helst).

Återkommer möjligen med en dos ångest eller två på vägen fram till d. 6/3.

Tjipp!

Isvak

All musik är sorglig,
Mörkret har sänkt sig kring mitt hus.
Det finns en gräns för hur mycket svärta jag orkar med innan jag själv går under.
Alla har väl nog med sig själv och
man måste själv må bra om man ska kunna tänka på andra.
Du vet, solen skiner där bakom molnen, under horisonten.
Den kommer snart fram igen och tills dess är ljusen tända för att man ska slippa glömma.
Och även om jag klarar mig utan, och kunde vara lycklig förr, så ler jag lite oftare när jag blir påmind och vet att du vet det också.

Goda anlednngar till att jobba sent

Lugn och ro

Musik i hörlurarna
Rammstein - Tier (Fastän texten trots sina få ord gör så ont i hjärtat)
Cake - Tougher than it is (Just det)
Prodigy - Hot ride (en god anledning till varför jag gillar Prodigy)
Sisters of Mercy - Heartland (bra låt, dålig mp3:a)
Melody Club - Covergirl (Söt synthpop)
Electric six - Danger! High voltage! (Blir aldrig dålig)
Interpol -Evil (Oooo vad jag hade velat lära mig spela bas! Basgången dominerar hela låten.)
Air - All I need (Bitterljuvt. Det blir bättre sedan, när jag...)
K’s Choise - Butterflies instead (Everythings allright. Stuffed animals are always right.)

Call me the moment you get there!

Ahhh!

Hade en fabulöst skön dag igår. Gjorde saker som skulle gjort mamma sprickfärdig av stolthet (Tvättade och städade. Till och med bakom spisen, kylen och frysen). Fick med Älsklingen på en tur till ikea. Köpte en tung påse med mig hem (stark Älskling), hann med att vara pardryga genom att pussas på mesta möjliga synliga plats. Gjorde middag med vin, åt brutala mängder högprocentig choklad och kelade till en alldeles för lång film. Var alldeles borta, hängde inte med om vem som var vem, eller varför vad gjordes. Somnade i älsklingens famn till slut. Man kan ha det värre. Men faktiskt inte mycket bättre.

Idag - efter tio sköna timmars sömn, med en pusspaus innan de tre sista timmarna - är det bullbakningsdags med Aretha Franklins sällskap. Måste dock införskaffa kanel. Man kan inte baka kanelbullar utan kanel. Först ska degen jäsa, sen jag med bullfika ;)

Nu: Kaneljakt!

Ett år försvann

Det är november. Förstår inte riktigt hur det gick till. Det var solsken i morse och jag funderade ett ögonblick på hur de övriga i lämmeltåget på väg genom Kistas ingenjörskvarter skulle reagera om jag gav efter för lusten att yla fram Peps ”Oboy”. Med tanke på rökmolnet av andedräkter som tågets lämmlar avgav och de frusna - om än bräckliga - vattenpölarna i vägkanten beslöt jag mig för att strunta i det. Sjöng för mig själv där jag huttrade fram i minusgraderna.

Solen kryper inte längre högre upp på himmelen än lagom för att blända och blänka i den stundtals våta asfalten. I lördags orkade solen sig knappast ovanför horisonten, och definitiv inte genom de tjocka molnen. Mulna tankar lockades fram, all motivation motades bort, allt var tragik. Om det inte varit för en sångfågel, som allt för intensivt och uppgivet för att det skulle kunnas ses som annat än lustigt, sjöng för en kokosnöt, hade dagen varit förlorad.

Det är väl det som sammanfattar hösten. En tragisk, uppgiven skönhet, som vid första anblicken ser blek och anemisk ut, men som då man granskar skruden noggrannare avslöjar en vilande styrka.

Höstens ankomst väcker en oro och rädsla hos mig. Minns väderkyla, känslokyla, tunga tankar. Glömmer de ljusa härdarna, vänner på te- och kakbesök, glögg i gathörnen, sparka i färgglada och prassliga löv, smyga in i domkyrkan och låta ljudet av ens andedräkt försvinna i dess djup, stolthet och trygghet, och förundran över alla ljus som glittrar. Artificiellt ljus. Kraften av konserverat solljus. När det inte räcker får man krypa intill sin egen trygghet, långt borta från vårförälskelsen.