Orkar inte med att sköta andras jobb!

Ringde spec-mödravården idag för att höra när jag skulle komma på återbesök och bedömning för igångsättning iom alla mina sammandragningar sedan v. 25. De hade en anteckning om att jag skulle bokas in till idag, men ingen hade bokat mig. Var likadant med sjukskrivningspapperna. Fick tid om en vecka. Är så trött och sliten och vill inte behöva bråka. En vecka kan jag iaf klara mig, tror jag. Har haft förvärkar i sex dygn nu och slemproppen har släppt på riktigt idag. Jösses vilken jätteklump!!! Vare sig förvärkar eller slemmis säger något om när det drar igång dock, därav är jag glad att ha fått en tid för undersökning iaf. 

Funderar lite på om jag hade kunnat ta allt med större ro om jag varit gravid innan internet...

Krypa under täcket igen

Här har det varit en kväll och natt med förvärkar, men framåt morgnarna ersattes de av en vild bebis istället. Har lyckats få ihop nog med sömn för att känna att jag nog orkar gå upp och äta frukost, men sen vill jag nog sova lite till.

Mot kli

Jag testade efter-sol mot min magklåda häromkvällen innan sängdags. Gick till sängs doftande som en piña colada och alldeles glansig i huden. Kände mig lite semester-glamorös tills jag såg mig i spegeln ;-D Ja, ja. Det slutade klia iaf!

När ska jag få sova?

Jag har haft förvärkar halva natten. Sen tog de slut och bebis började härja runt istället. När bebis lugnade sig gastade stora efter mamma och sen var det dags att gå upp. 

Livet är härligt.

Perinatal & värkarbete

Varit inne på perinatal idag kring lunch pga buksmärtor. Hade tydligen värkar var tionde minut. Märker det när jag sitter/står/går, men inte alltid när jag ligger. Nu under en stund kom de med 5 min mellanrum, så jag lade mig ner för att slippa känna mer än nödvändigt. 

Var öppen 2 cm, men det betyder ju ingenting. Har kommit lite blod i flytningarna nu på eftermiddagen, men jag antar att det beror på undersökningen. 

Lite tidigt än för att önska att något är på gång när man bara är på 36+1. Inget av ovanstående är ju heller entydiga tecken på att något är på gång i närtid och det är så frustrerande. Det kan ju lika gärna vara att det är såhär av och till i flera veckor, som att bebisen kommer närmsta dygnet.

Att vara ett team

Somliga människor begriper jag mig inte på. Mer bestämt de som orkar med att curla och "köpa läget" istället för att förvänta sig och begära ett vuxet beteende av sin partner. Finaste och jag har valt varandra. Vi bor och har barn ihop. Vi är ett team och därför hjälps vi åt efter bästa förmåga. 

T.ex. diskuterar vi gemensamt när större jobb ska göras, när någon av oss vill få egentid osv. Vi visar varandra omtanke och hänsyn. Visst fan blir det fel ibland, men då ber man om ursäkt, gör om och gör rätt. Så slipper man dessutom bli bitter och trist på köpet.

Jag vill inte bli arg gång på annan när jag tittar på min man. Jag vill känna att han ser mig, älskar mig och bli glad över hur förbaskat oemotståndlig han är på alla plan i resten av mitt liv. Håller jag tyst om saker jag anser är problem jobbar jag emot oss, inte för oss, och då kan jag aldrig få vare sig en förklaring, eller förändring. Fjädrar blir till hönor och jag sänker mitt egenvärde från att vara en person och partner, till att vara en passopp som ständigt jobbar med att hålla ytan snygg samtidigt som jag själv går under.

I helvete heller!

Helnattare

En annan har haft sd hela natten. Inte förvärkar alltså, ingen latensfas. Bara en överdjävligt jobbig livmoder. Helt slut idag :-/