Kalla mig superhjältinna!

Ooo! Jag är så duktig så!

Med bara "gå mellan maskinerna"-paus emellan har jag gjort följande:

1. 1,3 km rask promenad till gymmet, 13 minuter
2. 2,7 km på löpband, jämn fart, 15 minuter
3. 1,6 km orbitrek Pulse, 10 minuter
4. 4,0 km sittcykel, 12 minuter
5. 2,2 km löpband, stigande, fallande, rusch till max, fallande (hastighet mellan 6,5 - 13 km/h), 15 minuter
6. 1 minut hopprep

På bussen hem satt en tjej och pratade i telefon med en vän om en annan, vilken satt bredvid. Det var bredvidvännens telefon hon använde, så ett visst mått av förtroende dem emellan skulle kunnat antagas eftersom som samtalet pågick närmare en halvtimme. Dock kallade hon honom hela tiden "Markus", varpå han - efter varje gång och några extra - påpekade att det var "Andreas" han hette, vilket flickan i fråga tokignorerade. Mycket lustigt. Något säger mig att deras vänskap inte kommer att fördjupas avsevärt. Åtminstone inte på hans initiativ.

Nu ska jag krypa till bädds. Förhoppningsvis väntar en god natts sömn. Den här veckan har det varit sämre på den fronten, än sedan jag återupptog träningen. Ryggen har krånglat och gjort riktigt ont efter en kombination av senaste träningen och den innerligt åtlydda kommentaren "Tryck då!" när jag bad om massage av Finaste. Har haft huvudvärk större delen av dagen också, men den gick bort av träningen. På önskelistan står en sådan där skön natt, när man däckar i samma stund som man lägger huvudet på kudden och vaknar just innan klockan börjar ringa, så att man kan sträcka ut sig, pussa älsklingen godmorgon och gnugga det värsta gruset ur ögonen innan klockan ringer. Sen tillåter man sig en snooze och kan känna sig som om man stulit ett par extra timmar därefter, bara för att man börjar dagen så mycket gladare än vanligt, utan stretig startsträcka.