Om jag fick en slant varje gång...

Mensen igår kom inte oväntad. Jag är mest irriterad över att det dröjer så länge tills det är dags för nya försök. Kändes väldigt befogat att gå ut och dricka vin med vännerna iaf, så idag vaknade jag med mensvärk, huvudvärk och illamående. Trött också såklart, eftersom kroppen tyckte 6h var lagom sömnmängd.

Nu är det rosenrot och blodgivning som gäller de närmaste dagarna. Känns som om mensveckan är en "donation i sig" men det är ju också den enda veckan då det känns säkert att lämna blod när man är i försökartagen.

Jo, just det. Så frågade så klart en av kompisarna igår om det inte var dags att skaffa bebis snart. Vad ska man svara? "Jodå. Vi ska bara kolla jämförpriser på pricerunner först och komma överens om det ska vara en brun-, blå-, eller grönögd bebis. Längd och hårfärg är vi överens om." Eller?