Att lägga sig själv åt sidan till förmån för någon annan.
Att bära på en känsla som inte stannar innanför huden, utan som svävar runt en som en aura, värmer i mage och bröst och får en att le och känna sig tacksam.
Som när jag tittar på min Semla som sover i sin pappas famn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar