Att önska "inte"

Jag fick reda på att en bekant ska ha barn. Jag hade misstänkt det, men inte velat fråga. När hon sa det var jag glad och artig som det förväntas av en, men inuti växte tanken "jag vill inte att hon får det".

Jag blir ledsen på mig själv att de tankarna kommer. Det låter ju som om jag önskar livet ur hennes barn och är fullkomligt rubbat. Men jag gör inte det. Jag vill bara inte vara med om fler barn just nu. Jag orkar inte med andras lycka, när jag är så långt över på andra sidan. Vi är inte alla på nollstrecket längre.

Just efter att ha fått beskedet sprang jag på en killkompis "Du verkar stressad", sa han, och först då märkte jag hur spattig jag var. "Det är bara mycket nu med jobbet och så", sa jag. "Jag måste kunna svara på frågor om något jag inte lärt mig än. Lite jobbigt." Jag vet inte om han såg att jag blåljög om anledningen. Han har huvudet på skaft, den där.

Pratade med en vän, hon förstod för hon är själv där. Lovade mig att jag skulle få bli med barn snart. Men jag kan ju inte glädjas åt det heller, så som livet ser ut med oro för jobb och ekonomi. Fast jag måste ju strunta i det sen, efter startdagen. Det kan ju dröja, om det ens alls funkar. Och jag funderade på om jag skulle våga berätta för henne om jag blev med barn. Förmodligen och förmodligen ganska tidigt, eftersom vi är ute och festar ganska ofta ihop.

Det är en tröst att Älskling förstår bättre nu när jag blir barnledsen, att han tar det med ro och tröstar, istället för att själv bli ledsen och stressad. Jag vet inte om barn är något han ser fram emot, men han har nämnt lite namn ur det blå och det hela verkar ha landat. Han är fin, min älskling.

Nej, det går inte

Fick veta vad jag misstänkt i ett par dagar: En gammal kompis är med barn, men mycket längre gången, än vad jag trodde. Vecka 15, men inte mycket till put, så jag trodde v. 7-8.

Glömde säga grattis, eller vet inte om det kanske bara inte gick. Har kommit på mig själv med att hoppas att hon inte får det, vilket är en hemsk tanke. Jag borde nog skämmas, men jag har ju längtat så länge! Jag vill så gärna själv. Jag har alla mina rädslor att tampas med och lyckas inte förlika mig med det jag inte kan påverka, eller det jag inte borde bry mig om att försöka påverka.

Varför måste alla andra bli med barn nu? Hur ska jag orka med om det inte funkar?

Hur ska jag kunna lägga oron åt sidan och vara glad för andras skull? Två ÄL, sa hon. Jag måste hålla mig tills dess. Det måste gå.

Omcyklad

Jag undrar om jag kan räkna mina cykelframsteg i hur många som cyklar om mig per tur? De är många! Och det värsta är när det är pensionärer, eller folk med två barn i en cykelkärra. Då känner jag mig verkligen vek! Men på bättringsvägen, bör tilläggas.

Idag var det dags att cykla till grannstaden igen och fast jag kom upp en timme senare än planerat och iväg tre kvart senare än planerat, så kom jag till jobbet och var duschad, fixad och fin med bara en kvarts försening. Orken höll dessutom i sig hela dagen, det var mer än vad jag hade trott!

Jag är mycket nöjd med mig själv. Är inte det minsta tveksam till om det märks, eller är lite drygt ;-) Men jag tycker faktiskt man SKA vara stolt över sig själv när man gjort saker som går emot sin natur. I mitt fall är morgnar och morgonträning definitivt något som är emot min natur ;-)

Hemåt

What goes up must come down. Idag cyklade jag hem min cykel. Det var nerförsbacke hela vägen och gick - hör och häpna - snabbare än på andra hållet.

Jag tror det här kan bli en bra rutin!

Till jobbet på måndagar
Hem på tisdagar
Vila onsdagar
Till jobbet på torsdagar
Hem på fredagar

Ser dåligt ut de närmaste veckorna, med möten, resor och annat, men hinner jag fram och tillbaka en gång per vecka så är jag glad. 2,5 turer motsvarar ungeför lika mycket energi som att cykla ToR till mitt gamla jobb i hemstaden. Ska bara få ihop det hela tidsmässigt och få in lite styrka. Kanske efter morgonturerna? Det skulle vara perfekt.

Till grannstaden den vackra vägen

Återigen blev Älskling mitt minmimål: Han skulle ut och golfa, således bestämde jag mig för det där jag funderat på länge, nämligen om jag inte skulle prova att cykla till jobbet.

För att slippa komma sent till jobbet är en lördag en ypperlig dag för en dylik utflykt, så jag beväpnade mig med cykelpump och vatten, samt packade en väska med busskort, passerkort, ombyte, tvål, smink och mikroekonomiboken. Sen gav jag mig iväg längs mjölkskjutsbussens rutt med sitt närmast oändliga antal stopp.

Jag hade kikat på en karta i förväg och kört vägen med bil på andra hållet, ivrigt spanandes efter cykelvägens krumbukter vid sidan av landsvägen, då jag körde hem från jobbet på fredagen. Ändå visade det sig inte vara helt uppenbart hur jag skulle cykla, men bara två gånger kom jag lite fel, vilket jag snabbt redde ut.

Först skulle jag ta mig ur hemstaden. Jag trampade på från de södra, centrala delarna, mot de norra, upp på berget, förbi det krumeluriga motet och Slösa.

Jag kom in i Sockerbruksstaden, passerade Scientologernas "Gratis personlighetstest!"-skylt, den vackra kyrkan och det stora köpcentrat. Vid det laget kollade jag på klockan: Nästan en halvtimme och två byar till att passera innan jag kom till Grannstaden, men orken tröt inte och vädret var vackert.

Jag kom ut på en åker, vid och platt. Krånglade av mig munkjackan medans jag cyklade och lade i cykelkorgen på min tantis. Folket i bilarna tittade på min bleka lekamen, eller möjligtvis min korta klänning. Det luktade vår om rapsen som just börjat spricka ut. Så kom jag in i Åkerbyn. Vackra gamla hus, en secondhandbutik, ett litet museum. Uppförsbacke genom hela byn och en del av sträckan på underlag som närmast kan liknas vid stenen man brukar lägga under järnvägsspår.
"Här bygger vi Lyckobyn!" proklamerade en skylt.
"Jojomän, det kan man verkligen kalla lyckat", tänkte jag smått ironiskt. Mellan en europaväg och en riksväg finns väl bara lycka att hämta?

Genom byn, förbi en för dagen välbesökt blomstergrossist och över ännu en åker. Solen som tidigare värmt kändes nu knapt, då vinden slet bort all värme från min hud, men å andra sidan även svetten. Det kändes friskt och fint, dagen luktade gott och vacker var den, så att det nästan gjorde ont i hjärtat. In i nästa by, en ännu mindre där 70-talshusen trängs i mitten och små, hundratals år gamla huslängor ligger långt under riksvägens nivå och alldeles intill den ändå. Cykelvägen bytte sida. En bilist höll på att köra på en tävlingscyklist på träning som cyklade mot trafiken. Är det inte lustigt hur folk tror de är odödliga, för att de kört en väg massor med gånger, har hjälm eller en stor bil, eller någon annan lustig och (ofta föga personlig) odödlighetslögn?

Fortsatte trampa på, klockan närmade sig timmen, men orken var god och jag kunde se Grannstaden. Förbi ytterligare en blomstergrossist, genom en liten by med tjugotalet hus, under en annan riksväg och genom Grannstadens södraste park. Över en väg, en parkering och så parkera cykeln. Jag var framme efter 17 kilometers trampande!

Efter dusch, piff och ombyte tor jag kurs mot stationen till fots. Gick ett par kilometer innan jag hittade ett lämpligt lunchställe och åt en fantastisk bönsallad på deras uteservering. Rundade av med en kopp kaffe och rabarber-marängpaj.

Traskade över gatan, kom upp på perrongen just som pendeltåget kom in, slog mig ner på ett säte och läste i min bok. När jag kom fram till min stad tog jag en shoppingpromenad hem. En bra dag.

Vill inte vara sämre än någon annan

Älskling skulle träna idag och eftersom vi ska på konsert i kväll tänkte jag att det var lika bra att vi var lika hängiga under densamma. Kanske inte helt bra logik...men vafan. Tänkte att jag skulle dela upp konditionen på början - mitten - slutet, men sen kom så klart en annan löpglad och parkerade sig närmare en timme.

1. Löpband
• 1 km 5:39
  
• 2 km 11:42
  
• 2,5 km 17:44
  
2. Pec Deck (12,5 x 11 x 3)
3. Seated Dip (40 x 10 x 3)
4. Pull Down (20 x 12 x 3)
5. Axelrotation (4 x 12 x 3)
6. Roddmaskin
• 1 km 4:43
7. Situps på boll (30 x 3)
8. Sittande rodd (22,5 x 12 x 3)
   
9. Trappmaskin
• 5:00
10. Löpband
• 1 km 6:12

Sittande rodd är ny i upplägget. En mycket bra maskin för en rygg som min som slavar på kontor hela dagarna. Kommer nog att öka vikten framöver, efter att ha känt efter lite idag.

Alternativ

Idag var löpbandet upptaget nästan hela mitt pass, så det blev till att satsa på alternativen.

1. Motionscykel, 41 minuter
2. Pec Deck (12,5 x 11 x 3)
   
3. Seated Dip (40 x 10 x 3)
4. Pull Down (20 x 12 x 3)
5. Axelrotation (4 x 12 x 3)
6. Situps på boll (35 x 3)
   

Jag kände mig inte alls lika trött efter passet som vanligt och kaloriförbrukningen på pulsklockan höll med. Ändå ville magen inte alls hänga med i situpsen.

41 minuter på en spinningcykel är mer än vad min stackars rumpa klarar av f.ö.