Nu är det bestämt. När kondomförrådet är slut börjar vi syskonförsök. Vi har sagt att vi får se hur det känns, fram till att Finaste sa igår att vi skulle börja då. Jag har väntat, precis som jag väntade med Semlan, och precis som då kändes det lite läskigt att höra att det fanns ett mål, även om det här är betydligt mer diffust och påverkbart än vad bröllopet var. Det kan bli jackpot redan i augusti, men det skulle jag inte tro. Vi får känna oss fram först och hoppas på det bästa sen. Men tänk: Snart kan vi vara fyra!
Längtar efter att få vara gravid igen, drömmer om syskonbus och fruktar våndan på vägen från start till leverans. Vill bara inte tänka på koliken... Nej, bara tänka kramar och mys nu ;-)
