Denna märkliga, belägrade kropp

Jag har haft en surrande känsla i livmodertappen (?) i ett par dagar nu. Samtidigt försvann illamåendet, så nu nojjar jag om att något är snett igen. Fast det är 15 dagar till KUB idag och 17 till min första glukosbelastning, så nu känns det ändå som om det börjar hända något (mer än bara att magen sväller ohämmat).

Ljuva föraningar

Nu har jag mått illa nästan konstant sedan BIM. Sist var jag övertygad om att det var en pojke, kanske av den anledningen, men det var fel. Nu har jag ingen sådan känsla, fast imorse när jag låg och drog mig fick jag plötsligt en förnimmelse av att hålla ett litet, sovande och varmt barn mot mig där jag låg. Ett minne, eller en dröm, som kom när jag var på väg att somna om, antar jag, men åh så härlig de sekunder det varade!

Glada nyheter

Idag är jag både glad och lite orolig. En nära vän har visat sig vara gravid med BF bara några dagar efter mig. Tyvärr småblöder hon till och från och är orolig över att det är ett tredje mf på gång. För två veckor sedan såg hon ett litet, pickande hjärta och jag hoppas det är vad hon får se när hon nu ska in och kollas igen. Det är märkligt, men det är lättare för egen del att hålla oron för det egna lilla knyttet borta när man har någon annan att tänka på. Och jag tänker mest att vi kommer att ses på KK, så bara glada och hoppfulla tankar. (Vilket är märkligt eftersom jag aldrig annars är optimist).

I lördags brast jag däremot i gråt för att jag inte fick plats med salladen på tallriken till middagen.

Det där med att ha börjat bli rund om magen

På mitt jobb firas det för jämnan med tårta. Idag var det dags igen och jag och en kollega kom att prata om hälsoeffekterna.

"Ja, jag har ju gått upp ett par kilo sedan jag kom hit", sa jag och klappade på magen. 
"Fast det är kanske inte bara tårta utan lättja och lite annat också".

Man kan ju alltid hoppas att det lurar någon den närmsta månaden. Jag bokade förresten ett tidigt UL idag. På onsdag lunch är det dags. Vill bara se om hen lever.

Lura Ulrik

Min morgon inleddes med att kroppen försökte vända ut och in på magen. Lyckades vända det, tack och lov. Det ser ut som om det här pyret håller samma tidsschema som sitt syskon på den punkten. Hoppas det inte blir värre den här gången. Jag tror jag kräktes 10ggr under fem veckor och inbillar mig att det är rätt överkomligt jämfört med vad de flesta andra råkar ut för. Det gör det inte roligare, men är iaf någon sorts tröst. 

Vägen är för lång

Vi har fått en tid för KUB. Fyra veckor kvar. En evighet! Och min man tycker det är onödigt att göra ett tidigt UL. Jag vill inte göra det ensam, ifall det skulle vara dåligt besked. Samtidigt känns det inte riktigt ok att tvinga på honom att följa med. Men är något fel vill man veta tidigt för att hinna smälta och agera efter behov på det.

Förvirringsfasen

Man vet att man är gravid när man får gå och kissa strax efter att man kom tillbaka till soffan efter det förra besöket, när man - för den delen - inleder och avslutar varje aktivitet med att kissa, samt vaknar och kissar två gånger varje natt. Man vet också att man är gravid när man är så trött att man går in i en stolpe, går omkring i huset med plasten från tandborstförpackningen i handen och undrar vad man gör med den, samtidigt som kartongdelen ligger på sängbordet och tandborsten är på köksbordet. Vi ska inte heller glömma att man kan gå från att enbart kunna sova i beckmörker och med öronproppar, till att somna sittande i dagsljus samtidigt som mannen dammsuger och ens barn ylar med efter bästa (really?) förmåga till något barnprograms sånger och ramsor, bankandes i otakt på katten. Ok, jag överdriver lite. Men bara lite. Semlan slog inte katten.

Bihålor

Jag har lätt för att få bihåleinflammation och nu är det dags igen. Är hemma från jobbet idag och vilar upp mig. Har varit på vårdcentralen som inte ville ge mig något starkt, utan hänvisade mig till nasonex som - tack och lov - numera finns receptfritt. Glömde plånboken hemma och fick åka hem och hämta. Hjärnan funkar inte så bra... Då var det lunchdags, så jag styrde kosan mot grannstaden och åt på köpcentrat. Passade på att slinka in på PoP som hade rea och såg ett sött sett som ajg spanat på till halva priset. Köpte i strl 56 idag. PoP, men väl hemma insåg jag hur enormt det är. Iaf om bäbisen blir så stor som Semlan var när hon kom.

I övrigt har jag dödstråkigt, men det är ändå skönt att kunna ta det lugnt med gott samvete. Igår tog vi en magbild - den andra för den här graviditeten - och jag har fått revidera min syn på min egen storlek. Jag uppskattade magen till att vara ca 13v större än sist och visst är den större än vad den var vid samma tid med Semlan, men inte mer än5-6v större. Likväl känner jag mig mer offentlig än vad jag hade önskat såhär långt innan KUB. Hoppas jag kan få en tidig tid. Idag ska jag ringa BM och fråga om det är sjukhuset som meddelar när jag får komma, eller om det är jag som ringer och bokar.

Dagens nyhet är annars att jag har börjat tantklippa mina strumpbyxor. Ett klipp på var sida i linningen, så får man några centimeter extra utrymme. En kompis som jobbade på äldreboende berättade att tanterna gjorde så för att slippa gå upp i storlek när de tjockade på sig, så jag tänkte att det måste funka för mig med. Ännu så länge har jag bara gjort det på den riktigt grova, kabelstickade varianten. De finns nämligen inte att få tag på i gravidvariant och jag vill ju gärna ha dem till klänning nu när jag är svullen, fast utan riktig mage.

Dags för inskrivning

Det var visst mest hälsoprat idag, men BM kände på magen eftersom jag var orolig för om det:

a) finns något därinne
b) finns flera där inne 

Jag har gått upp 3 kg redan, varav 2 sista veckan, så speciellt b kändes befogat. Allt kändes ok, sa hon, och det verkade inte vara mer än en därinne. Men de är ju pyttemå! Hur kan hon vara så säker på det?!

Fick en massa papper om KUB med hem, men förstod inte om jag skulle beställa tid själv på sjukhuset, eller om de kontaktar mig. Jag får ringa och dubbelkolla. 

Känner förtroende för min BM och de förefaller ha lite bättre koll på den här MVCn, än på den jag gick på där vi bodde förr. Förra var privat och denna är statlig, så vissa saker skiljer. Ingen av dem gör RUL själva, men på den privata gjordes ett daterings-UL innan KUB. På den statliga litade de dock på att jag visste när jag hade haft ÄL och jag fick BF satt till en dag tidigare än vad jag själv räknat fram, så jag får lite marginal för KUB. För lite för att det ska spela roll, förmodligen, men nog för att jag ska känna mig trygg. Fast...den här gången ljög jag om när jag hade mens och sa att jag trodde det var några dagar tidigare. Den där snabla snurran de har funkar inte på mig och mina cykler.

Om någon undrar: nej, gravida kvinnor skiter inte

Mitt illamående verkar bero på att tarmarna blivit så långsamma. Det har iaf blivit bättre av "Frukt och fiber"-tabletter. Häromdagen mumsade jag dessutom i mig en hel påse Nellidellies och sen...ja, ett par timmar senare var jag lite lättare, helt enkelt. Men det är man ju tacksam för nu för tiden.

Idag mår jag som vanligt, förutom att jag fortfarande blir andfådd för ingenting. Då blir man ju rädd för att man mår för bra!

Cyklisk fertilitet

Jag lunchade med en kompis som just nu genomgår IVF-syskonförsök. Hon hade fått höra av läkarna att man inte släpper lika bra ägg varje månad och att det är cykliskt, med några månaders intervall. Kan det stämma? I så fall förklarar det kanske varför jag blev gravid vid nästan samma tid på året som med Semlan? Det skiljer 4 år och 4 dagar mellan plusset och 4 år och 5 dagar mellan respektive BF. Eller så är min man och jag bara oförmögna att träffa rätt om det inte är OS.

Kaos & kalas

Gick upp i morse och åt frukost - fick sedan gå och lägga mig och vila. Kom upp 1,5h senare, sorterade en maskin tvätt, slängde in nästa och tog ett mellanmål. Duschade, klädde mig och fick lägga mig och vila igen. Sist hade jag det såhär en dryg månad. Var då arbetslös. Det är jag inte nu. Hur fasen ska detta gå? Det funkar ju inte så lysande att vila för jämnan på helgen och under veckorna är det inte direkt lättare.

Nyss tittade jag mig omkring i huset och skrattade lite. Trots att vi städade grundligt i går, så är hemmet ett kaos efter treåringens vilda framfart efter frukosten idag. Min man åkte iväg och handlade med henne och sedan de kom hem vid lunch och fram till halv fem har vi varit ute, så jag har iaf sluppit se oredan. Vi har haft ett fantastiskt vårväder hela helgen och det har hjälpt lite att vara ute idag. Jag har inte blött mer och känner mig lite lugnare. 

Igår var vi på kalas med min släkt och INGEN noterade att jag var rund om magen och hade mammaklänning. Jag blev nästan besviken! Att vänta tills någon självmant berättar att det väntas barn finns inte i min familj. Det frågas och snokas och alla har åsikter. Nyfiket och välvilligt, men fruktansvärt jobbigt när man inte är där än. Men nu är vi ju det! 

Lite "Jaha, liksom"

Ringde BM och hon sa att det förmodligen bara var känsliga slemhinnor och/eller känslig tapp som blivit irriterade när jag tagit i på toa. Inget konstigt om man hade trög mage, tydligen. 

Kändes lite som när jag hade bokat tid hos kiropraktorn för kramper i låret och fått höra av receptionisten att det var en "klockren ischias". Efter att kiropraktorn klämt, känt och bänt fnös han och sa "det här är bara lite kramp i rumpan".

Oro

Idag har jag fått blodblandade flytningar. Jag fick det förra gången med, på nästan exakt samma datum, men var då lite längre gången än nu. Vill ringa BM och be om en titt, men vet inte om det är lönt. Så mycket är det inte att jag är rädd, men orolig är jag. 6+3 idag. 

Lite sömn och inget löp, fast mycket spring

Jag skulle jobba hemifrån idag och tänkte därför träna på morgonen. Tyvärr vaknade Semlan just när jag somnat och kunde inte somna om, vilket ledde till sisådär tre timmars sömn i hennes säng. Vaknade av att mina fötter var fullständigt avdomnade. Fick kräla mig ur hennes säng och linka in i den egna. Somnade om rätt fort där, men fick nog bara 1,5h, innan klockan ringde. Dödade den, somnade om och fick nog en kvarts sömn, innan helvetet brakade lös och jag fick återvända till dotterns säng. Följdaktligen är jag rätt trött idag och har inte haft en chans att hålla tidsschemat.

Löpband 1,57 km, 5% lutning, 15 min
Hakdrag 12,5x10/10/8
Leg curl 20x12x3
Leg ext 20x12x3
Lateral pulldown 20x12, 25x12/12
Plankan: 2x60s 

Klarade mer på alla övningar än vad jag gjorde förra gången som gravid. Visserligen inte i samma gym, eller på samma system, så det kanske inte är jämförbart. 

Känner mig rätt duktig som har två middagar på gång samtidigt nu, men har iofs inte hunnit obba mer än någon minut (och pausat för att logga träningen).