Jag fick reda på att en bekant ska ha barn. Jag hade misstänkt det, men inte velat fråga. När hon sa det var jag glad och artig som det förväntas av en, men inuti växte tanken "jag vill inte att hon får det".
Jag blir ledsen på mig själv att de tankarna kommer. Det låter ju som om jag önskar livet ur hennes barn och är fullkomligt rubbat. Men jag gör inte det. Jag vill bara inte vara med om fler barn just nu. Jag orkar inte med andras lycka, när jag är så långt över på andra sidan. Vi är inte alla på nollstrecket längre.
Just efter att ha fått beskedet sprang jag på en killkompis "Du verkar stressad", sa han, och först då märkte jag hur spattig jag var. "Det är bara mycket nu med jobbet och så", sa jag. "Jag måste kunna svara på frågor om något jag inte lärt mig än. Lite jobbigt." Jag vet inte om han såg att jag blåljög om anledningen. Han har huvudet på skaft, den där.
Pratade med en vän, hon förstod för hon är själv där. Lovade mig att jag skulle få bli med barn snart. Men jag kan ju inte glädjas åt det heller, så som livet ser ut med oro för jobb och ekonomi. Fast jag måste ju strunta i det sen, efter startdagen. Det kan ju dröja, om det ens alls funkar. Och jag funderade på om jag skulle våga berätta för henne om jag blev med barn. Förmodligen och förmodligen ganska tidigt, eftersom vi är ute och festar ganska ofta ihop.
Det är en tröst att Älskling förstår bättre nu när jag blir barnledsen, att han tar det med ro och tröstar, istället för att själv bli ledsen och stressad. Jag vet inte om barn är något han ser fram emot, men han har nämnt lite namn ur det blå och det hela verkar ha landat. Han är fin, min älskling.
torsdag 30 april 2009
onsdag 29 april 2009
Nej, det går inte
Fick veta vad jag misstänkt i ett par dagar: En gammal kompis är med barn, men mycket längre gången, än vad jag trodde. Vecka 15, men inte mycket till put, så jag trodde v. 7-8.
Glömde säga grattis, eller vet inte om det kanske bara inte gick. Har kommit på mig själv med att hoppas att hon inte får det, vilket är en hemsk tanke. Jag borde nog skämmas, men jag har ju längtat så länge! Jag vill så gärna själv. Jag har alla mina rädslor att tampas med och lyckas inte förlika mig med det jag inte kan påverka, eller det jag inte borde bry mig om att försöka påverka.
Varför måste alla andra bli med barn nu? Hur ska jag orka med om det inte funkar?
Hur ska jag kunna lägga oron åt sidan och vara glad för andras skull? Två ÄL, sa hon. Jag måste hålla mig tills dess. Det måste gå.
Glömde säga grattis, eller vet inte om det kanske bara inte gick. Har kommit på mig själv med att hoppas att hon inte får det, vilket är en hemsk tanke. Jag borde nog skämmas, men jag har ju längtat så länge! Jag vill så gärna själv. Jag har alla mina rädslor att tampas med och lyckas inte förlika mig med det jag inte kan påverka, eller det jag inte borde bry mig om att försöka påverka.
Varför måste alla andra bli med barn nu? Hur ska jag orka med om det inte funkar?
Hur ska jag kunna lägga oron åt sidan och vara glad för andras skull? Två ÄL, sa hon. Jag måste hålla mig tills dess. Det måste gå.
Omcyklad
Jag undrar om jag kan räkna mina cykelframsteg i hur många som cyklar om mig per tur? De är många! Och det värsta är när det är pensionärer, eller folk med två barn i en cykelkärra. Då känner jag mig verkligen vek! Men på bättringsvägen, bör tilläggas.
Idag var det dags att cykla till grannstaden igen och fast jag kom upp en timme senare än planerat och iväg tre kvart senare än planerat, så kom jag till jobbet och var duschad, fixad och fin med bara en kvarts försening. Orken höll dessutom i sig hela dagen, det var mer än vad jag hade trott!
Jag är mycket nöjd med mig själv. Är inte det minsta tveksam till om det märks, eller är lite drygt ;-) Men jag tycker faktiskt man SKA vara stolt över sig själv när man gjort saker som går emot sin natur. I mitt fall är morgnar och morgonträning definitivt något som är emot min natur ;-)
Idag var det dags att cykla till grannstaden igen och fast jag kom upp en timme senare än planerat och iväg tre kvart senare än planerat, så kom jag till jobbet och var duschad, fixad och fin med bara en kvarts försening. Orken höll dessutom i sig hela dagen, det var mer än vad jag hade trott!
Jag är mycket nöjd med mig själv. Är inte det minsta tveksam till om det märks, eller är lite drygt ;-) Men jag tycker faktiskt man SKA vara stolt över sig själv när man gjort saker som går emot sin natur. I mitt fall är morgnar och morgonträning definitivt något som är emot min natur ;-)
måndag 27 april 2009
Hemåt
What goes up must come down. Idag cyklade jag hem min cykel. Det var nerförsbacke hela vägen och gick - hör och häpna - snabbare än på andra hållet.
Jag tror det här kan bli en bra rutin!
Till jobbet på måndagar
Hem på tisdagar
Vila onsdagar
Till jobbet på torsdagar
Hem på fredagar
Ser dåligt ut de närmaste veckorna, med möten, resor och annat, men hinner jag fram och tillbaka en gång per vecka så är jag glad. 2,5 turer motsvarar ungeför lika mycket energi som att cykla ToR till mitt gamla jobb i hemstaden. Ska bara få ihop det hela tidsmässigt och få in lite styrka. Kanske efter morgonturerna? Det skulle vara perfekt.
Jag tror det här kan bli en bra rutin!
Till jobbet på måndagar
Hem på tisdagar
Vila onsdagar
Till jobbet på torsdagar
Hem på fredagar
Ser dåligt ut de närmaste veckorna, med möten, resor och annat, men hinner jag fram och tillbaka en gång per vecka så är jag glad. 2,5 turer motsvarar ungeför lika mycket energi som att cykla ToR till mitt gamla jobb i hemstaden. Ska bara få ihop det hela tidsmässigt och få in lite styrka. Kanske efter morgonturerna? Det skulle vara perfekt.
lördag 25 april 2009
Till grannstaden den vackra vägen
Återigen blev Älskling mitt minmimål: Han skulle ut och golfa, således bestämde jag mig för det där jag funderat på länge, nämligen om jag inte skulle prova att cykla till jobbet.
För att slippa komma sent till jobbet är en lördag en ypperlig dag för en dylik utflykt, så jag beväpnade mig med cykelpump och vatten, samt packade en väska med busskort, passerkort, ombyte, tvål, smink och mikroekonomiboken. Sen gav jag mig iväg längs mjölkskjutsbussens rutt med sitt närmast oändliga antal stopp.
Jag hade kikat på en karta i förväg och kört vägen med bil på andra hållet, ivrigt spanandes efter cykelvägens krumbukter vid sidan av landsvägen, då jag körde hem från jobbet på fredagen. Ändå visade det sig inte vara helt uppenbart hur jag skulle cykla, men bara två gånger kom jag lite fel, vilket jag snabbt redde ut.
Först skulle jag ta mig ur hemstaden. Jag trampade på från de södra, centrala delarna, mot de norra, upp på berget, förbi det krumeluriga motet och Slösa.
Jag kom in i Sockerbruksstaden, passerade Scientologernas "Gratis personlighetstest!"-skylt, den vackra kyrkan och det stora köpcentrat. Vid det laget kollade jag på klockan: Nästan en halvtimme och två byar till att passera innan jag kom till Grannstaden, men orken tröt inte och vädret var vackert.
Jag kom ut på en åker, vid och platt. Krånglade av mig munkjackan medans jag cyklade och lade i cykelkorgen på min tantis. Folket i bilarna tittade på min bleka lekamen, eller möjligtvis min korta klänning. Det luktade vår om rapsen som just börjat spricka ut. Så kom jag in i Åkerbyn. Vackra gamla hus, en secondhandbutik, ett litet museum. Uppförsbacke genom hela byn och en del av sträckan på underlag som närmast kan liknas vid stenen man brukar lägga under järnvägsspår.
"Här bygger vi Lyckobyn!" proklamerade en skylt.
"Jojomän, det kan man verkligen kalla lyckat", tänkte jag smått ironiskt. Mellan en europaväg och en riksväg finns väl bara lycka att hämta?
Genom byn, förbi en för dagen välbesökt blomstergrossist och över ännu en åker. Solen som tidigare värmt kändes nu knapt, då vinden slet bort all värme från min hud, men å andra sidan även svetten. Det kändes friskt och fint, dagen luktade gott och vacker var den, så att det nästan gjorde ont i hjärtat. In i nästa by, en ännu mindre där 70-talshusen trängs i mitten och små, hundratals år gamla huslängor ligger långt under riksvägens nivå och alldeles intill den ändå. Cykelvägen bytte sida. En bilist höll på att köra på en tävlingscyklist på träning som cyklade mot trafiken. Är det inte lustigt hur folk tror de är odödliga, för att de kört en väg massor med gånger, har hjälm eller en stor bil, eller någon annan lustig och (ofta föga personlig) odödlighetslögn?
Fortsatte trampa på, klockan närmade sig timmen, men orken var god och jag kunde se Grannstaden. Förbi ytterligare en blomstergrossist, genom en liten by med tjugotalet hus, under en annan riksväg och genom Grannstadens södraste park. Över en väg, en parkering och så parkera cykeln. Jag var framme efter 17 kilometers trampande!
Efter dusch, piff och ombyte tor jag kurs mot stationen till fots. Gick ett par kilometer innan jag hittade ett lämpligt lunchställe och åt en fantastisk bönsallad på deras uteservering. Rundade av med en kopp kaffe och rabarber-marängpaj.
Traskade över gatan, kom upp på perrongen just som pendeltåget kom in, slog mig ner på ett säte och läste i min bok. När jag kom fram till min stad tog jag en shoppingpromenad hem. En bra dag.
För att slippa komma sent till jobbet är en lördag en ypperlig dag för en dylik utflykt, så jag beväpnade mig med cykelpump och vatten, samt packade en väska med busskort, passerkort, ombyte, tvål, smink och mikroekonomiboken. Sen gav jag mig iväg längs mjölkskjutsbussens rutt med sitt närmast oändliga antal stopp.
Jag hade kikat på en karta i förväg och kört vägen med bil på andra hållet, ivrigt spanandes efter cykelvägens krumbukter vid sidan av landsvägen, då jag körde hem från jobbet på fredagen. Ändå visade det sig inte vara helt uppenbart hur jag skulle cykla, men bara två gånger kom jag lite fel, vilket jag snabbt redde ut.
Först skulle jag ta mig ur hemstaden. Jag trampade på från de södra, centrala delarna, mot de norra, upp på berget, förbi det krumeluriga motet och Slösa.
Jag kom in i Sockerbruksstaden, passerade Scientologernas "Gratis personlighetstest!"-skylt, den vackra kyrkan och det stora köpcentrat. Vid det laget kollade jag på klockan: Nästan en halvtimme och två byar till att passera innan jag kom till Grannstaden, men orken tröt inte och vädret var vackert.
Jag kom ut på en åker, vid och platt. Krånglade av mig munkjackan medans jag cyklade och lade i cykelkorgen på min tantis. Folket i bilarna tittade på min bleka lekamen, eller möjligtvis min korta klänning. Det luktade vår om rapsen som just börjat spricka ut. Så kom jag in i Åkerbyn. Vackra gamla hus, en secondhandbutik, ett litet museum. Uppförsbacke genom hela byn och en del av sträckan på underlag som närmast kan liknas vid stenen man brukar lägga under järnvägsspår.
"Här bygger vi Lyckobyn!" proklamerade en skylt.
"Jojomän, det kan man verkligen kalla lyckat", tänkte jag smått ironiskt. Mellan en europaväg och en riksväg finns väl bara lycka att hämta?
Genom byn, förbi en för dagen välbesökt blomstergrossist och över ännu en åker. Solen som tidigare värmt kändes nu knapt, då vinden slet bort all värme från min hud, men å andra sidan även svetten. Det kändes friskt och fint, dagen luktade gott och vacker var den, så att det nästan gjorde ont i hjärtat. In i nästa by, en ännu mindre där 70-talshusen trängs i mitten och små, hundratals år gamla huslängor ligger långt under riksvägens nivå och alldeles intill den ändå. Cykelvägen bytte sida. En bilist höll på att köra på en tävlingscyklist på träning som cyklade mot trafiken. Är det inte lustigt hur folk tror de är odödliga, för att de kört en väg massor med gånger, har hjälm eller en stor bil, eller någon annan lustig och (ofta föga personlig) odödlighetslögn?
Fortsatte trampa på, klockan närmade sig timmen, men orken var god och jag kunde se Grannstaden. Förbi ytterligare en blomstergrossist, genom en liten by med tjugotalet hus, under en annan riksväg och genom Grannstadens södraste park. Över en väg, en parkering och så parkera cykeln. Jag var framme efter 17 kilometers trampande!
Efter dusch, piff och ombyte tor jag kurs mot stationen till fots. Gick ett par kilometer innan jag hittade ett lämpligt lunchställe och åt en fantastisk bönsallad på deras uteservering. Rundade av med en kopp kaffe och rabarber-marängpaj.
Traskade över gatan, kom upp på perrongen just som pendeltåget kom in, slog mig ner på ett säte och läste i min bok. När jag kom fram till min stad tog jag en shoppingpromenad hem. En bra dag.
torsdag 23 april 2009
Vill inte vara sämre än någon annan
Älskling skulle träna idag och eftersom vi ska på konsert i kväll tänkte jag att det var lika bra att vi var lika hängiga under densamma. Kanske inte helt bra logik...men vafan. Tänkte att jag skulle dela upp konditionen på början - mitten - slutet, men sen kom så klart en annan löpglad och parkerade sig närmare en timme.
- Löpband
- 1 km 5:39
- 2 km 11:42
- 2,5 km 17:44
- Pec Deck (12,5 x 11 x 3)
- Seated Dip (40 x 10 x 3)
- Pull Down (20 x 12 x 3)
- Axelrotation (4 x 12 x 3)
- Roddmaskin
- 1 km 4:43
- Situps på boll (30 x 3)
- Sittande rodd (22,5 x 12 x 3)
- Trappmaskin
- 5:00
- Löpband
- 1 km 6:12
måndag 20 april 2009
Alternativ
Idag var löpbandet upptaget nästan hela mitt pass, så det blev till att satsa på alternativen.
41 minuter på en spinningcykel är mer än vad min stackars rumpa klarar av f.ö.
- Motionscykel, 41 minuter
- Pec Deck (12,5 x 11 x 3)
- Seated Dip (40 x 10 x 3)
- Pull Down (20 x 12 x 3)
- Axelrotation (4 x 12 x 3)
- Situps på boll (35 x 3)
41 minuter på en spinningcykel är mer än vad min stackars rumpa klarar av f.ö.
Ett litet pyre
Igår fick en vän till mig en liten pojke. Han var världens finaste och alldeles lagom stor fast han dröjt över två veckor efter förväntad BF med sin entré. Jag såg honom på bilden som skickades ut till vännerna. Älskling såg att hans nallebjörn var större än honom. Jag tyckte mig kunna se pyrets pappas hårfärg och mammas näsa. Fast jag är urusel på sådant ;-)
Varje gång som jag pratat med barnets mamma under hennes graviditet har jag kännt mig så himmla ledsen. Glad för deras skull, spänd och nyfiken, men ledsen. Uppgiven, nästan. När blir det jag? Tänk om det inte funkar?
Varje gång som jag pratat med barnets mamma under hennes graviditet har jag kännt mig så himmla ledsen. Glad för deras skull, spänd och nyfiken, men ledsen. Uppgiven, nästan. När blir det jag? Tänk om det inte funkar?
söndag 19 april 2009
Femton månader
Eftersom april 2008 var något av ett bakslag kanske jag inte skulle förvänta mig några fantastiska resultat av april 2009, men att inte ens väga ett kilo mindre och att samtidigt ligga +/- 0 på de flesta av måtten känns sådär. Då har jag ju inte ens några "nya" muskler att skryta med i nuläget.
Vad krävs egentligen för att komma under mitt minimum 63,2? Om jag kikar på träningen då, så motsvarar den en promenad på 5,6 km/dag, eller cykel ToR till jobbet alla vardagar och styrketräning i snitt 1,5 ggr/v. Det är 60% mer än snittet under hela 2008. Dessutom var mina lunchmöjligheter betydligt bättre än på mitt nuvarande jobb. Här får man en mastodontportion, även om man ber om en liten och maten är god, så allt slinker ju ner. Sen får man en sockertopp, följd av sockerdipp och kan inte motstå att springa bort till caféet och köpa godis.
Kanske är det biologin som säger åt mig att äta upp mig nu när det blivit vår, så att jag klarar mig under vintern, men jag gillar det inte.
| Längd | 1,73 | cm | |
| Vikt | 64,2 | kg | (-0,9 kg) |
| Fett% | 25,3 | % | (+/- 0) |
| LBM | 48,0 | kg | (-0,7 kg) |
| BMI | 21,5 | (-0,3) | |
| hals | 30,7 | cm | (-0,2 cm) |
| bröst | 86,5 | cm | (+/- 0) |
| u bröst | 71,4 | cm | (-1,1 cm) |
| midja | 71,0 | cm | (+/- 0 cm) |
| navel | 79,3 | cm | (-1,7 cm) |
| rumpa | 97,4 | cm | (-0,3 cm) |
| lår | 54,6 | cm | (-0,9 cm) |
Vad krävs egentligen för att komma under mitt minimum 63,2? Om jag kikar på träningen då, så motsvarar den en promenad på 5,6 km/dag, eller cykel ToR till jobbet alla vardagar och styrketräning i snitt 1,5 ggr/v. Det är 60% mer än snittet under hela 2008. Dessutom var mina lunchmöjligheter betydligt bättre än på mitt nuvarande jobb. Här får man en mastodontportion, även om man ber om en liten och maten är god, så allt slinker ju ner. Sen får man en sockertopp, följd av sockerdipp och kan inte motstå att springa bort till caféet och köpa godis.
Kanske är det biologin som säger åt mig att äta upp mig nu när det blivit vår, så att jag klarar mig under vintern, men jag gillar det inte.
lördag 18 april 2009
Våga vänta, lönt att vänta
Var kan man göra en FSH-mätning utan att vara registrerad som ofrivilligt barnlös?
fredag 17 april 2009
Det man inte önskar sin värsta fiende
Fick veta igår att en närstående fått cancer. Hon kommer aldrig att kunna bära sina egna barn, om hon överlever. Det gör så satans ont i själen att få veta en sådan sak. Cirkusen jag själv var med om när det upptäcktes att jag hade cellförändringar är sannolikt en droppe i havet mot det här. Den ångest jag gick med under det året var fruktansvärd. Hur har min nära det inte nu då?
Nästa vecka börjar de med cellgifter för att krympa cancern och underlätta inför operationen. Jag antar att man ska vara glad att de hittade det och att behandling är på gång, men...
Fan
Fan
Fan
Det är så in i helvetes orättvist, livet.
Nästa vecka börjar de med cellgifter för att krympa cancern och underlätta inför operationen. Jag antar att man ska vara glad att de hittade det och att behandling är på gång, men...
Fan
Fan
Fan
Det är så in i helvetes orättvist, livet.
torsdag 16 april 2009
Att inte ha något val längre
En närstående har fått diagnosen cancer i livmoder och på livmodertappen. De försökte göra en titthålsoperation, men tumören var för stor för att kunna tas bort. Istället ska den krympas med cellgifter under tio veckor, varefter man ska göra ett nytt försök. Har hon tur tar de bara bort hennes livmoder och hon hamnar inte i klimakteriet vid 30. Har hon tur får de bort allt som är sjukt och förhindrar spridning. Når cancern levern överlever hon inte.
Hon är inte tjejen som haft bråttom med barn och jag är osäker på om hon skulle velat ha, även om hon är barnkär. Det är mycket med karriären, hon har kämpat sig ur ett hårt liv. Hennes förhållanden har aldrig handlat om att leda till familj, förrän nu. Hon har träffat någon som skulle kunna vare den rätte, de har varit tillsammans ett år. Och Så Kommer Cancerbeskedet.
Vad fan gör man, vad fan säger man, när någon som står en nära kämpar med dödsångest?
Jag sa: "Jag tyckte det var jobbigt med mina cellförändringar, men det är inget mot det här. Jag kan inte föreställa mig hur det måste vara."
Hon ville att jag kom och hälsade på henne i hennes nya stad. Där hon ska få behandling. Långt bort från sin familj. Och jag tänker på hur hennes ensamstående mammma måste må: Hon som själv borde ha närmare till graven, hon som ännu måste minnas när hon fick sin lilla tös på bröstet första gången och räknade till tio små fingrar och tio små tår. När de var de två mot alla världens fördommar.
Hon är inte tjejen som haft bråttom med barn och jag är osäker på om hon skulle velat ha, även om hon är barnkär. Det är mycket med karriären, hon har kämpat sig ur ett hårt liv. Hennes förhållanden har aldrig handlat om att leda till familj, förrän nu. Hon har träffat någon som skulle kunna vare den rätte, de har varit tillsammans ett år. Och Så Kommer Cancerbeskedet.
Vad fan gör man, vad fan säger man, när någon som står en nära kämpar med dödsångest?
Jag sa: "Jag tyckte det var jobbigt med mina cellförändringar, men det är inget mot det här. Jag kan inte föreställa mig hur det måste vara."
Hon ville att jag kom och hälsade på henne i hennes nya stad. Där hon ska få behandling. Långt bort från sin familj. Och jag tänker på hur hennes ensamstående mammma måste må: Hon som själv borde ha närmare till graven, hon som ännu måste minnas när hon fick sin lilla tös på bröstet första gången och räknade till tio små fingrar och tio små tår. När de var de två mot alla världens fördommar.
tisdag 7 april 2009
Solosång
När man är ensam på gymmet kan man skråla med till musiklen :-D
- Löpband
- 1 km 5:55
- 2 km 11:38
- 3 km 17:44
- 4 km 24:10
- 5 km 29:50
- Pec Deck (10 x 13 x 3)
- Seated Dip (40 x 10 x 3)
- Pull Down (25 x 10 x 3)
- Axelrotation (4 x 12 x 3)
- Situps på boll (30 x 3)
Oro
Funderar på om jag sa för mycket om hur det gick till när jag slutade på mitt förra jobb. Funderar på hur det kan påverka synen på mig på mitt nya, hur det blir med min anställning...allt sånt. Inser att jag inte känner mig hemma än, inte behövd, och därmed kryper osäkerheten inpå.
Vil så gärna att det funkar, trivs så bra. Men jag känner hur oron hamnar ivägen för mitt omdöme och hur en del av mig ser mig som arbetslös, värdelös, kunskapslös. Vad har jag att erbjuda? Tänk om de ångrar sig?
Tänk om, tänk om, tänk om. Ekonomistudierna är ivägen, jag sover för lite, pluggar för lite, presterar inte så mycket som jag vill, orkar inte. Sväljer, gnetar på, låter Älskling sköta allt runtomkring, skjuter bröllopsplaneringen på framtiden. Inbjudningar. De borde vara ute nu. Fan.
Tar ett djupt andetag och prioriterar om.
Vil så gärna att det funkar, trivs så bra. Men jag känner hur oron hamnar ivägen för mitt omdöme och hur en del av mig ser mig som arbetslös, värdelös, kunskapslös. Vad har jag att erbjuda? Tänk om de ångrar sig?
Tänk om, tänk om, tänk om. Ekonomistudierna är ivägen, jag sover för lite, pluggar för lite, presterar inte så mycket som jag vill, orkar inte. Sväljer, gnetar på, låter Älskling sköta allt runtomkring, skjuter bröllopsplaneringen på framtiden. Inbjudningar. De borde vara ute nu. Fan.
Tar ett djupt andetag och prioriterar om.
torsdag 2 april 2009
Mest alldeles ensam
När jag kom till gymmet var alla andra på väg att avsluta. Det mesta av tiden var jag där helt själv i tystnaden. Jag klagar inte.
- Löpband
- 1 km 5:55
- 2 km 11:29
- 3 km 17:26
- 4 km 23:56
- 5 km 29:50
- Pec Deck (10 x 11 x 3)
- Seated Dip (40 x 10 x 3)
- Pull Down (25 x 10 x 3)
- Axelrotation (4 x 11 x 3)
- Situps på boll (30 x 3)
onsdag 1 april 2009
Gravidmat
När man är gravid behöver man mer näring än annars, men inte så mycket mer kalorier. I genomsnitt behövs så här mycket extra mat per dag:
Månad 1–3: 1 frukt
Det tar tre månader för en vana att få fäste, och bra mat och regelbundna mattider hjälper för att minska sötsug, trötthet och illamående. Ät frukost, lunch och middag och något mellanmål. Kroppen mår bra av rutiner. Det blir också lättare att äta lagom mycket.
Källa och bilder: Livsmedelsverket
Månad 4–6: 1 matigt mellanmål och 1 frukt
Månad 7–9: 2 matiga mellanmål och 1 frukt
För att inte gå upp för mycket i vikt, men ändå få tillräckligt med näring, är det viktigt att välja bra och näringsrik mat. Dra ner på läsk, godis, glass, kakor och snacks. De ger varken dig eller barnet någon näring, men däremot onödiga kalorier.Det tar tre månader för en vana att få fäste, och bra mat och regelbundna mattider hjälper för att minska sötsug, trötthet och illamående. Ät frukost, lunch och middag och något mellanmål. Kroppen mår bra av rutiner. Det blir också lättare att äta lagom mycket.
| Ät | Undvik |
| 5 dl mjölkprodukter per dag | Glass, läsk och alkohol |
| 500 g väl sköljd frukt och grönt per dag, (t.ex.2 port. grönsaker och 3 frukter) | Godis och snacks |
| Bröd och potatis, ris, pasta, bulgur eller liknande varje dag, helst fullkornsalternativ. | Kakor |
| Genomstekt kött och kyckling, ägg, bönor, linser eller ärtor varje dag | Torkat, kallrökt eller gravat kött som inte varit fryst i minst tre dagar. Rått kött ska också undvikas. |
| Fisk 2–3 gånger i veckan | Undvik |
| All odlad fisk | Abborre |
| Alaska pollock | Gädda |
| Ansjovis | Gös |
| Blåmusslor | Haj |
| Fiskbullar | Lake |
| Fiskpinnar | Rocka |
| Flundra/skrubb-skädda | Svärdfisk |
| Hoki | Stor hälleflundra (Hippoglossus hippoglossus) |
| Hummer | Tonfisk, färsk/fryst |
| Kolja | Strömming, även surströmming |
| Krabba, det vita köttet | Lax och öring från Östersjön, Vänern och Vättern |
| Kräftor | Röding från Vättern. |
| Kummel | |
| Lax och laxfiskar | |
| Lutfisk | |
| Makrill | |
| Pangasiusmal | |
| Pilgrimsmusslor | |
| Räkor | |
| Rödspätta | |
| Sardiner | |
| Sej | |
| Sik | |
| Tilapia | |
| Tonfisk på burk | |
| Torsk | |
Folsyra
Idag är det dags att börja äta kosttillskott! Alla kvinnor som kan tänkas bli gravida rekommenderas att ta tabletter med 400µg folsyra folsyra varje dag fram till vecka 12, för att minska risken för ryggmärgsbråck hos fostret. Kikar man på riktiga livsmedel också, så finns det ett och annat trevligt att sikta in sig på:
Om man tar vitamintabletter är det viktigt att följa doseringsanvisningen och att undvika överdosering. 1 milligram A-vitamin per dagsdos är max. Folsyratillskottet får m.a.o. inte ha för mycket A-vitamin i sig.
- baljväxter, som bönor, kikärter, gröna ärter, sockerärter, linser
- gröna bladgrönsaker som spenat, ruccola, frisésallad, machésallad
- kål som broccoli, brysselkål, blomkål (jag avskyr dem allihop..)
- rotfrukter som kålrot, rödbetor (jag gillar ju rotselleri och palsternacka...rödbetor äter jag sällan och kålrot är ingen favorit)
- andra grönsaker som röd paprika, majs
- frukt som apelsin, kiwi, honungsmelon
- bär som jordgubbar, hallon, björnbär, svarta vinbär
- fullkornsprodukter, som bröd, råris, fullkornsgryn
- filmjölk och yoghurt
- leverpastej och lever
Om man tar vitamintabletter är det viktigt att följa doseringsanvisningen och att undvika överdosering. 1 milligram A-vitamin per dagsdos är max. Folsyratillskottet får m.a.o. inte ha för mycket A-vitamin i sig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)