Alles gut

Allt gick bra; 6,0/6,2. Inte lika låga värden som för Semlan, men fullt godkända. Blodproverna som togs i samband med KUB-blodprovet, jämfört med testet min BM tog idag, visade att mitt HB hade minskat från 148 till 131 på bara 11 dagar. Järnreserven var låg då den mättes d. 4/4, så barnmorskan tycker jag ska börja äta järn. Det vill jag inte egentligen, för jag blir så dålig i magen, men jag är trött och hängig jämt, så jag börjar ta tillskott.

Nästa BM-besök är det iaf dags att lyssna på hjärtat, men det är en bit dit. Inte förrän i juli är det dags. Mitt RUL borde bli i månadsskiftet maj/juni men det är ju en halv evighet dit.

Nu ska jag vidare till gamla jobbet och visa magen :-)

Glukos #1

Idag ska jag på glukos #1. Tänkte att jag skulle sova länge, så att jag inte hinner tänka på mat innan, men vaknade kl 5 av en skrikig pippi utanför fönstret. Stängde, satte i öronproppar och har sedan dess legat klarvaken. Vill inte väcka min man i onödan heller, så här ligger jag och försöker vara tyst...Gah!

KUB idag!

1/9500, så betydligt bättre än med Semlan. Jag frågade efter de individuella siffrorna, men barnmorskan sa att det var fullständigt irrelevant och bara slutsumman som var av betydelse. Ja, ja. bra värde iaf!

Överlag var barnmorskan bara intresserad av att få det överstökat och inte vidare trevlig. De är vad jag förstår fem personer på sjukhuset där vi gjorde KUB:et som gör KUB, RUL och TUL på löpande band - 14 vars per dag - så hon var benhård med att göra vad hon skulle, ta betalt för bilderna, sjasa ut oss och hämta in nästa kvinna. Låter inte som drömjobbet direkt.

Blod igen, akuten igen

Idag började jag blöda. Ljög för chefen och sa att de ringt från förskolan, att Selma hade ramlat och att jag behövde komma och hämta henne. Skiträdd att bli påkommen, osäker på för vad. Mest rädd för vad blodet skulle innebära. 

Åkte till gynakuten och fick sitta där i ca 3,5h timmar, innan jag fick se att Knyttet inte bara levde runt därinne, utan även passade på att vinka. Tack och lov!

Mamalicious Moomin?

Dagens gravidskämt måste vara att Mamalicious säljer jumpsuits. Jag som behöver kissa med 1-1,5h mellanrum; menar de att jag skulle vara intresserad av att strippa minst 7 ggr under en arbetsdag?! Och i värsta fall i vägkanten om det kniper när man är på tur?

Får erkänna att jag köpte en innan jag blev gravid sist, men vågade aldrig ha den på utanför klädkammaren. Dessutom såg jag ut som ett mumintroll i den, så jag gav bort den. Det är kanske det som svider än, såhär 4 år senare.

Tålamod är inte en dygd jag besitter

Nästa tisdag är det dags för vårt KUB. Hur i hela friden ska man hålla ihop utan att bli galen mellan varven? Speciellt nu när graviditeten knappt känns. Jag övervägde en snabbis i morse till min BM för att tvinga till mig någon form av koll. Orolig nu och de nästkommande 20, 30, 50 åren...

En titt under huden och senare en under huven

Idag på lunchen har jag lämnat blodprover inför KUB-UL:et. Kändes rätt bra, men inte 17 är jag lugn inför undersökningen i dagsläget. På väg tillbaka till jobbet började bilen morra och klonka. Hoppas innerligt att det inte är ett dåligt tecken...och att jag lyckas ta mig hem idag!

Tysta veckor och hålla tyst om rätt saker

Sedan i lördags eftermiddag känner jag i stort sett ingenting av graviditeten. Jag kollade tillbaka och hade väl en vecka sist vid den här tiden som var tyst. Det är väl bara att avvakta och se. 

Häromdagen frågade svärmor mig om jag inte skulle gå ner i tid efter knyttet. Eh...nej. Jag behöver etablera mig på arbetsmarknaden igen efter skitjobb och - hittills - fyra månader som konsult på bänken. Fast det sa jag inte. Jag påpekade att det var min man som behöver gå ner i tid för att hinna träffa sina barn, vilket är minst lika sant. I det stora hela är hon en bra svärmor och fin farmor, men ibland får hon mig att slita mitt hår, med sin syn på föräldraskap.