Nu är jag ouppfostrad, men...

Jag har sparat mer i år än vad jag totalt betalt in till CSN i hela mitt liv. Ungefär 6,5 månadslön. När man har ett mål och shoppat klart till sitt hem så går det undan. Sen hjälpte ju 2 extra månadslöner en aning, så man ska väl inte klaga. Ska bara göra något åt mitt klädshoppande också :-D
Varje månad har jag som mål att sänka just den posten med 100:-/månad under de senaste 12 månaderna. Jag är så anal att jag sparar alla kvitton och för in i en gigantisk excelfil, så jag har benkoll på kostnaden även om jag är lite mer impulsstyrd när det kommer till att plocka fram visakortet. (Och här tänker jag osökt på fulla småkillar som skiker "visa pattarna", men det är för att jag saknar vissa andra spärrar också). Klänningar är f.n. den delpost som jag "investerat" störst summor. Det blir nog svårast att släppa den sargen...eller särken.

På plus ikväll?

Jag har kommit på något riktigt klipskt: Jag går och lägger mig istället för att sitta och gnöla över hur mycket för lite jag sover.

Påminnelse, besvikelse

Vaknar av klockan. Tvättid. Mår illa. För mycket godis till filmen igår? Så går jag på toa och inser att den klibbiga, unket sötdoftande påminnelsen kommer oavsett om jag vill det eller inte. Månad efter månad. Jag önskar jag slapp.

That explains a lot

Vår hjärna söker bristtillstånd, den är inte anpassad för att vara i ett tillstånd av ”lycka”. Hjärnan är utvecklad för att söka efter ”mer av något” och uppmärksammar oss på faror och hot, hur tryggt och bekvämt vi än har det. Tankar och känslor om att vara oroad för något och känna sig missnöjd har ”förkörsrätt” i vår hjärna och leder till att vi kan ha återkommande och påträngande tankar om våra ”brister”.

http://www.dn.se/blogg/fragainsidan?skribent=159

Det förklarar varför jag känner mig så efter alla andra alltid.

Att vara vuxen är...

...att inte bli tokonykter för en gångs skull när man träffar kompisarna vi var ute med igår. Bara lite klurig :-D

Åt asiatiska tapas, drack vin och diskuterade bland annat det där med att man ibland gör slut med vänner. Ibland är det lika bra, men det gör ändå ont. Och man inser värdet i de man har kvar så mycket bättre. :-*