Jag kan ta nästa här!

Det är dags att vända blicken nu. Den vy jag har haft över livet börjar bli för bekant och förutsägbar.

Jag har trots allt nått en hyfsad nivå av självinsikt, inser att det därmed är bättre att vara 29 än 19, men ser inte samma sak i spegeln som jag känner innuti. Föraktar yngres brist på självinsikt och äldres brist på ifrågasättande av de mallar de bekvämt anpassar sig efter. Förresten, gör jag inte det själv? Gör inte de yngre det också? Först vill man passa in, sedan vara unik, stå ut, finna sig själv, men så klart inom vad gruppen tillåter. Farligt, farligt att söka vägar och vänner utanför. I slutändan när man ser åren börja trilla på gör man vad ens föräldrar gjort och anpassar sig efter de förväntningar man har på sig, mer eller mindre ivrigt propagerande att man ”kände att det var dags att ta tag i sitt liv”. Man anpassar sin åsikt efter vad som kommer ens väg, för att man inte orkar eller hinner fundera över sina mål och motiv där för.

Jag har varit en olydig flicka som ifrågasatt och satt mig på tvären, men samtidigt som det ger en personlig tillfredsställelse att frigöra sig gör det ont att hamna i onåd. Jag ser avundsjukt på vad de gamla vännerna har, men ifrågasätter deras motiv och tycker mig se skygglappar de ignorerar och tar deras proklamerande om sin medelsvenssonlycka som det yttersta beviset. Jag tar upp föräldrars gamla synder som borde förlåtas och som de inte vill se, eller kännas vid, till ytan när de försöker styra mig in på den enda väg de känner till. Jag kör över mitt eget förnuft och skriker att jag minsann är annorlunda, men en röst där inne säger att jag aldrig varit det, hur mycket jag än försökt. Du ska inte tro att du är någon, säger den. Det är ju det alla alltid sagt till dig, nu är det dags att lyssna och ge efter.

Men hur ska man kunna ge efter? Det går inte att bara anpassa sig och ge upp utan att tappa livsgnistan. Man gör det ju nästan ändå, för det finns så mycket dumhet i världen. Det är människors hopp om en bättre framtid som får dem att skaffa barn, sägs det. Förklara då varför män säger att de inte vill ha en kvinna som redan har barn? Det luktar illa i second hand-butiker. De är förbrukade varor.

Umgås

Älskling: ”Du får fram till klockan nio på dig att borra, sen ska vi umgås.”
Jag: ”Umgås? Under vilka former?”
Älskling: Tvång.”

Wrrrrom!

Ooo!

Jag har borrat och grejjat idag! Gillar jag :) Trodde min superba upphängning av Trones skoskåp gått åt helsike då jag missat - ve och fasa - att en dörrkarm borde inneburit en ynka centimeters förskjutning för att jag skulle kunna öppna dem, men Älskling kom till min räddning och jag insåg att jag istället fick en fantastisk lådstopp. Nej, jag förstår, ni har ingen aning om vad jag talar om, men hipp hurra för kloke Älskling!

I alla fall: 10-talet skolådor går till återvinningen och det blir mer plats i klädkammaren. Walk in-closet som det gärna heter på Hemnet...eller snarare Walk-in-and-back-out-closet. Walk the line igår och den var bättre än första gången, trots stor bio-duk då och liten tv igår.

Cake på stereon, kurr kurr kurr i magen. Har ju varit så uppe i varv med mitt skruvande att jag alldeles glömt bort tiden. Vart tog den vägen? Nu är det ju snart bara två dagar ledigt kvar!

Clerks & glass i kväll månde? IKEA och gardiner imorgon? Ääääääälskling? Gör jag stackaren allergisk mot dfet blågula möbelmeckat?

When come back bring pie. Min tur att fixa fredagsfika till jobbet och kanske ska baka nåt extra till de där svärande föräldrarna som kommer för lägenhetstitt nästa helg. Chokladrulltårta ligger bra till...Mer för min skull än deras får erkännas, men de gillar ändå pojkens kakor bäst, för de är ju hans. Fast de är rara (måste sägas), så de får smaka om de vill (och jag lyckas lämna något...aj, aj, sockertand).

Finaste är min homeboy.
P&K!