Idag blev det bara promenad till och från parken för att titta på majbrasan. 2 km minst! Eftersom jag inte varit helt på banan kändes det inte som en bra idé att ta ut sig. Dock var jag inte lika slut i kroppen idag som i fredags efter det förra, liknande konditionspasset, fast jag bara sovit kanske sammanlagt fyra, fem timmar i natt och vaknat två, tre gånger.
Somliga behöver inte småttingar för att få störd nattsömn. Somliga klarar det så bra så på egen hand. Somliga är kanske fortfarande småbarn i somliga avseenden ;-)
Majbrasan fick vi ge upp förresten. Efter 2½h väntan insåg vi att det var 1½-2h kvar och att vårt blod redan var blått och trögflytande av kylan. Min pic-nicfalaffel med kyckling och den grillade bananen med choklad var dock två humörhöjare av rang. Inte för att jag är humörätare, men för att kroppen skrikit efter mat att fylla på de totaldränerade depåerna med hela dagen.
"Härsket fett" var mantrat.
onsdag 30 april 2008
Fit Rabbids
tisdag 29 april 2008
I'm feeling a bit lightheaded. Maybe you should drive?
Ingen träning igår, desto mer idag. För mycket, faktiskt. Alternativt så hade jag ätit för lite innan under dagen. Fick lägga mig på golvet i omgångar efter att jag kommit hem eftersom jag var yr och mådde illa, trots att det mest ansträngande jag gjorde var att sitta i min skrivbordsstol. Ett glas mjölk och två kanelgifflar botade det hela. Ett stort mysterium är dock varför gifflarna smakade så mycket sötare idag än vad de gjorde igår.
73 minuters träning fick jag ihop (pauser borträknade):
Note to self: Koppla in videon, se Fight Club.
(Som köptes för att Älskling lade den i min kundkorg, långt före ihopflytten, med motiveringen att den kunde vara bra att ha. Jag trodde den var till honom och svarade ja, men han hade ingen video, vilket jag inte ens visste vid det laget. Således blev jag ägare till en film jag visserligen gillar, men knappast hade investerat i om jag insett vad han menade. Jag är för snål för att investera i film och skivor).
73 minuters träning fick jag ihop (pauser borträknade):
- 13 minuter promenad till gymmet (1,3 km)
- 29 minuter jogg
- 1 km 5:26
- 2 km 10:44
- 3 km16:55
- 4 km 23:37
- 5 km 29:00
- 15 minuter sittcykel (5 km)
- 16 minuter orbitrek maskin, 0,8 km
Note to self: Koppla in videon, se Fight Club.
(Som köptes för att Älskling lade den i min kundkorg, långt före ihopflytten, med motiveringen att den kunde vara bra att ha. Jag trodde den var till honom och svarade ja, men han hade ingen video, vilket jag inte ens visste vid det laget. Således blev jag ägare till en film jag visserligen gillar, men knappast hade investerat i om jag insett vad han menade. Jag är för snål för att investera i film och skivor).
måndag 28 april 2008
Djuren är ju också människor
Hmmm... När gitarren är ute sover kisen i fodralet. Som jag brukar säga. (Öööööh...)
Fröken Katt gillar att krypa in i väskor, tvättkorgar och skrymslen i allmänhet. Hon är inte riktigt lika diskret som hon själv verkar tro dock.
Hon är en liten hårboll, mitt lilla garnnystan, min tufselufs. Hon är inte i närheten av att vara så social som sin kajalprydde bror, men vi kan kalla det integritet för att inte såra hennes känslor. Hon tigger mat, vill ha kel av mig enbart på morgnarna när jag har bråttom och parkerar sig i knäet på älskling varje kväll för en World of Warcraft-lur i hans knä. Då är jag inte värd vatten. Sitter vi i soffan kan hon sitta en evighet på golvet och titta på oss, som om hon vill ha kel, men inte vill besvära sig om att hoppa upp. Kanske undrar hon varför vi sitter där, istället för att leka med henne, men lyfter man upp henne brukar hon inte vara nödbedd. Hon visar gärna var vi ska klia, den lilla primadonnan.
Hon är en liten hårboll, mitt lilla garnnystan, min tufselufs. Hon är inte i närheten av att vara så social som sin kajalprydde bror, men vi kan kalla det integritet för att inte såra hennes känslor. Hon tigger mat, vill ha kel av mig enbart på morgnarna när jag har bråttom och parkerar sig i knäet på älskling varje kväll för en World of Warcraft-lur i hans knä. Då är jag inte värd vatten. Sitter vi i soffan kan hon sitta en evighet på golvet och titta på oss, som om hon vill ha kel, men inte vill besvära sig om att hoppa upp. Kanske undrar hon varför vi sitter där, istället för att leka med henne, men lyfter man upp henne brukar hon inte vara nödbedd. Hon visar gärna var vi ska klia, den lilla primadonnan.
lördag 26 april 2008
But that was then, and this is now, men jag vill inte tillbaka
Förra våren/sommaren satt vi någonstans på stan, vår då alldeles nya stad dit vi flyttat eftersom det var helt omöjligt att hitta en bostad i vår förra stad. Åtminstone i en prisklass som stämde överens med våra premisser. Älsklingen undrade då, apropå att någon stannade och hälsade på en vän just intill oss, när vi skulle komma att känna så många att det hände oss.
Vid det här laget springer vi ofta på folk vi känner på stan, stannar och pratar en stund, lovar att höras och jäktar vidare åt olika håll. Det tog inte så lång tid, trots allt. Vi har vi bott in oss lite mer, lärt känna några nya ansikten, upptäckt att det bodde fler människor i stan som vi kände än vad vi först trodde och att vännerna i gamla staden faktiskt har lättare för att ta sig hit, än vi dit. Utelivet är eoner bättre, liksom restaurangutbudet, priserna, shoppingen och kulturen. Segregationen, missbruket och fattigdomen döljs dock illa, botas inte och är långt större än vad den rimligtvis borde få lov att vara och då speciellt i jämförelse med vår gamla stad. Vi tog fel buss hem en gång och åkte genom vad som kändes som oändliga rader av höga hus, förvaringsutrymmen för de som inte får kosta. Vid påsk och Halloween går barn och tigger pengar. De får de två gångerna på sig på året att göra det på ett någorlunda legitimt sätt. Det krävs uppfinningsrikedom, envishet och förmåga för att se och fånga möjligheter för att klara ett sådant liv utan att tappa självkänslan.
I vår nya stad får jag helt andra perspektiv på saker och ting, jämfört med den trygga, enhetliga tillvaron i vår gamla. Det har inte varit lika lätt att känna sig hemma här, det beror faktiskt på var i staden jag är, men den är så liten ändå att det inte handlar om stadsdelar, utan snarare om gator, eller ändstumpar av dem till och med. Den är som ett syskon man skulle försvara med näbbar och klor, men lika gärna skulle slåss med. Gamla staden är som en vän man nästan känner för väl, inte hittar nya samtalsämnen med och som man börjat växa ifrån.
Det som tagit längst tid är att säga rätt stad när folk frågar var man bor.
Vid det här laget springer vi ofta på folk vi känner på stan, stannar och pratar en stund, lovar att höras och jäktar vidare åt olika håll. Det tog inte så lång tid, trots allt. Vi har vi bott in oss lite mer, lärt känna några nya ansikten, upptäckt att det bodde fler människor i stan som vi kände än vad vi först trodde och att vännerna i gamla staden faktiskt har lättare för att ta sig hit, än vi dit. Utelivet är eoner bättre, liksom restaurangutbudet, priserna, shoppingen och kulturen. Segregationen, missbruket och fattigdomen döljs dock illa, botas inte och är långt större än vad den rimligtvis borde få lov att vara och då speciellt i jämförelse med vår gamla stad. Vi tog fel buss hem en gång och åkte genom vad som kändes som oändliga rader av höga hus, förvaringsutrymmen för de som inte får kosta. Vid påsk och Halloween går barn och tigger pengar. De får de två gångerna på sig på året att göra det på ett någorlunda legitimt sätt. Det krävs uppfinningsrikedom, envishet och förmåga för att se och fånga möjligheter för att klara ett sådant liv utan att tappa självkänslan.
I vår nya stad får jag helt andra perspektiv på saker och ting, jämfört med den trygga, enhetliga tillvaron i vår gamla. Det har inte varit lika lätt att känna sig hemma här, det beror faktiskt på var i staden jag är, men den är så liten ändå att det inte handlar om stadsdelar, utan snarare om gator, eller ändstumpar av dem till och med. Den är som ett syskon man skulle försvara med näbbar och klor, men lika gärna skulle slåss med. Gamla staden är som en vän man nästan känner för väl, inte hittar nya samtalsämnen med och som man börjat växa ifrån.
Det som tagit längst tid är att säga rätt stad när folk frågar var man bor.
Frukost
- Ett gäng jordgubbar ur frysen, lite tinade så att de precis är möjliga att dela med kniv, men inte mer.
- Björnbäryoghurt mini.
- Paulúnmüsli.
Allt mixas, slevas upp i glas och ätes med sked. Utan müslin blir det som sorbet. Vill man hellre ha smoothiekänsla är det bara att tina bären lite mer innan man mixar.
Enkelt, mättande och perfekt som frukost så års att det är vamt redan tidigt på morgnarna.
fredag 25 april 2008
Tips för hemmaträning
Extraliv, tack!
Hmmm...
http://www.myextralife.com/archive.php?date=2008-04-25
För den som vill ha soundtracket i bakgrunden:
http://www.youtube.com/watch?v=Yu_moia-oVI
Visst var han lite påklistrat gubbig redan -87?
http://www.myextralife.com/archive.php?date=2008-04-25
För den som vill ha soundtracket i bakgrunden:
http://www.youtube.com/watch?v=Yu_moia-oVI
Visst var han lite påklistrat gubbig redan -87?
Jag har fukkat upp min klocka
Nu är jag sjukt trött på blod. 23 av de 30 senaste dagarna har min kropp tyckt att det var läge att visa min kvinnlighet. Anledningen stavas p-piller. Enligt FASS kan jag räkna med att vara uppfukkad i upp till tre månader. Förihelvete. Vem pallar? Jag skulle bara äta slut på kartorna jag har och se hur det kändes sen. Det var min fiffiga plan för resten av mitt år och det passade bra ihop med jobbet jag ville ha och att vi ska gifta oss nästa vår, som vi sa sådär lite luddigt.
FASS upplyser även om att man bl.a. kan samla på sig vätska i kroppen (check!), viktförändringar (check!) och klåda (check!). Ska jag trösta mig med att jag slipper nedstämdhet, huvudvärk och migrän? Knappast. Att man inte har all skit, innebär inte att det inte räcker med den man har. Jag skulle kunna *verb* nästa person som sa "Du har i alla fall inte ditten och datten.". Fast jag är ju sådan själv... Fan. Jag får se till att bli lite mer hårdhudad, innan jag ger mig på kast med liten sten i glashus. Men sicken en jag skulle kunna bli på det!
FASS upplyser även om att man bl.a. kan samla på sig vätska i kroppen (check!), viktförändringar (check!) och klåda (check!). Ska jag trösta mig med att jag slipper nedstämdhet, huvudvärk och migrän? Knappast. Att man inte har all skit, innebär inte att det inte räcker med den man har. Jag skulle kunna *verb* nästa person som sa "Du har i alla fall inte ditten och datten.". Fast jag är ju sådan själv... Fan. Jag får se till att bli lite mer hårdhudad, innan jag ger mig på kast med liten sten i glashus. Men sicken en jag skulle kunna bli på det!
Dagen efter
Snacka om att vara seg och dagen efter. De tre trapporna upp till min våning på jobbet var vedervärdiga i morse. Jag blev anfådd och fick hjärtklappning. Kring lunch började jag känna att det stramade i ljumskarna.
Jag har kolkat i mig massor med vatten idag (och en påse nappar efter den klent tilltagna veggolunchen...). Funderar på att strunta i yogan jag planerat, för jag känner mig väl svag för statisk träning, men det skulle vara så skönt att gå. Brukar kännas som om jag går omkring i en liten bubbla där världen är alldeles underbar och har hållit på att bli påkörd, glömma handväskan och att gå av bussen i tid. Lallar runt med ett jätteleende och stjärnor i ögonen. Skulle kunna få för mig att säga till främlingar att de är fiiina människor, mina bäschta kompischar. Det går lyckligtvis över efter en stund.
Jag har kolkat i mig massor med vatten idag (och en påse nappar efter den klent tilltagna veggolunchen...). Funderar på att strunta i yogan jag planerat, för jag känner mig väl svag för statisk träning, men det skulle vara så skönt att gå. Brukar kännas som om jag går omkring i en liten bubbla där världen är alldeles underbar och har hållit på att bli påkörd, glömma handväskan och att gå av bussen i tid. Lallar runt med ett jätteleende och stjärnor i ögonen. Skulle kunna få för mig att säga till främlingar att de är fiiina människor, mina bäschta kompischar. Det går lyckligtvis över efter en stund.
In this room, time enters a no-passing zone.
Jag börjag få lite panik över att det snart gått en månad sedan förlovningen, utan att vi börjat prata om bröllopet. Samtidigt är många saker on-hold i och med att det varit mycket för oss båda på jobbet, diverse aktiviteter kring några vänners bröllop och på grund av CSN-strul. Älskling föreslog att vi skulle demonstrera mot CSN på första maj och jag tyckte det lät som en god idé ;-) Min inre bridezilla skriker på värsta Gundemanér att jag måste skynda, och frågar mig varje gång jag ska köpa något om jag inte ska spara pengarna istället. Vi har inte bestämt datum än, så det finns väl ingen orsak till panik, men det är som att veta att det finns massor att göra på jobbet att göra, samtidigt som man sitter fast i kö på motorvägen på väg dit och inte ens vet vad det är som stoppat upp trafiken.
torsdag 24 april 2008
Det är så härligt att gå i solen
...och så svårt att gå in på gymmet.
De senaste dagarna har det mest blivit promenader i solen. Långsamma, sköna, med ansiktet vänt uppåt. Maten har milt sagt varit sådär. Det känns antingen tvångsmässigt att äta onyttigt, eller så intalar jag mig att jag gott kan unna mig det. Visst ska man njuta också, men som exempel var dagens glass och två dammsugare lite mer än vad jag behöver. Å andra sidan blev det en stabil och nyttig frukost (leverpastejmacka, miniyoghurt och dinkelmüsli, samt ett glas mjölk), afrikansk kikärtsgryta med sallad och apelsin till lunch, samt linsgryta med ris till kvällsmat. (Gasfabriken ligger hittills nere verkar det som dock). Ett halvt äpple slank ner också, men smakmässigt var det inte samma höjdpunkt som övrig mat. Det såg ut som ett granny smith, men det smakade bara granny, om man säger så.
Jag släpade mig faktiskt iväg till gymmet och körde ett egenkomponerat konditionspass. Efter en i stort sett sysslolös dag på jobbet då jag mest surfade ringar kändes det rätt befriande. Jag fördelade 65 minuters träning så här (pauser borträknade):
Väl hemma var klockan halv nio, men jag lagade mat, tömde och packade träningsväskan igen, sorterade tvätten som stått sedan i lördags, gav katterna mat, rensade lådan och tvingade älskling att ge mig support så snart han kom hem och hade ställt av sig skorna. Inte för att han verkade känna sig tvingad dock. Han visste ju att han skulle få mat som belöning ;-)
Nu är jag trött, slut, färdig, slagen. Tror det blir jag som sköter kvällens vädring och sängbäddning för ovanlighetens skull.
De senaste dagarna har det mest blivit promenader i solen. Långsamma, sköna, med ansiktet vänt uppåt. Maten har milt sagt varit sådär. Det känns antingen tvångsmässigt att äta onyttigt, eller så intalar jag mig att jag gott kan unna mig det. Visst ska man njuta också, men som exempel var dagens glass och två dammsugare lite mer än vad jag behöver. Å andra sidan blev det en stabil och nyttig frukost (leverpastejmacka, miniyoghurt och dinkelmüsli, samt ett glas mjölk), afrikansk kikärtsgryta med sallad och apelsin till lunch, samt linsgryta med ris till kvällsmat. (Gasfabriken ligger hittills nere verkar det som dock). Ett halvt äpple slank ner också, men smakmässigt var det inte samma höjdpunkt som övrig mat. Det såg ut som ett granny smith, men det smakade bara granny, om man säger så.
Jag släpade mig faktiskt iväg till gymmet och körde ett egenkomponerat konditionspass. Efter en i stort sett sysslolös dag på jobbet då jag mest surfade ringar kändes det rätt befriande. Jag fördelade 65 minuters träning så här (pauser borträknade):
- 1,3 km omväxlande promenad/jogg från jobbet till gymmet
- 2,7 km jogg på 15 minuter (1 km 5.32, 2 km 10.48)
- 1,5 km jogg på 10 minuter
- 15 minuter sittcykel (5 km)
- 16 minuter elliptisk maskin, 0,8 km
Väl hemma var klockan halv nio, men jag lagade mat, tömde och packade träningsväskan igen, sorterade tvätten som stått sedan i lördags, gav katterna mat, rensade lådan och tvingade älskling att ge mig support så snart han kom hem och hade ställt av sig skorna. Inte för att han verkade känna sig tvingad dock. Han visste ju att han skulle få mat som belöning ;-)
Nu är jag trött, slut, färdig, slagen. Tror det blir jag som sköter kvällens vädring och sängbäddning för ovanlighetens skull.
söndag 20 april 2008
Here comes the sun!
Strålande solsken igår, efter en lång sovmorgon. Man ur huse på stan och mer folk på torget än om det varit karneval. Satt lutad mot en husvägg med min finaste, kavlade upp byxbenen till knäna (efter att ha preparerat dem med brun-utan-sol, men de bländades ändå). Drack kaffe, åt mandelcroissant, betraktade folket, skräpet som virvlades upp av vinden och en liten nyckelpiga som noggrant utforskade fogarna mellan gatstenarna.
Vi gick hem när jag började bli röd. Tog blotta tio-femton minuter, men jag tror det var värmen. Jag smet ut en sväng igen efter en stund och shoppade lite vårkläder och nödvändigheter. Hade kofta och scarves med, men gick mest barärmad och utan strumpor i skorna. Fick skoskav och sand i skorna, men det var helt OK. Det var sol och det mildrar allt ont.
Lagade mat, gjorde mig i ordning och gick på kalas efter att finaste begett sig iväg på sitt håll. Drack vitt vin, pratade med vänner jag inte träffat på länge och nya bekanta jag kanske aldrig träffar igen. Bestämde planer för nästa helg och gick hem genom staden, via klubbgatan. Inga fulla, otrevliga människor som det brukar vara. Bara glada och uppsluppna. Kanske var det bara för att jag själv var glad?
Drack en liter vatten. Somnade bums och sov tills dess att det bara inte gick att sova mer. Konstaterade då att min motionslösa dag resulterat i minst 6 km promenerande.
Vi gick hem när jag började bli röd. Tog blotta tio-femton minuter, men jag tror det var värmen. Jag smet ut en sväng igen efter en stund och shoppade lite vårkläder och nödvändigheter. Hade kofta och scarves med, men gick mest barärmad och utan strumpor i skorna. Fick skoskav och sand i skorna, men det var helt OK. Det var sol och det mildrar allt ont.
Lagade mat, gjorde mig i ordning och gick på kalas efter att finaste begett sig iväg på sitt håll. Drack vitt vin, pratade med vänner jag inte träffat på länge och nya bekanta jag kanske aldrig träffar igen. Bestämde planer för nästa helg och gick hem genom staden, via klubbgatan. Inga fulla, otrevliga människor som det brukar vara. Bara glada och uppsluppna. Kanske var det bara för att jag själv var glad?
Drack en liter vatten. Somnade bums och sov tills dess att det bara inte gick att sova mer. Konstaterade då att min motionslösa dag resulterat i minst 6 km promenerande.
lördag 19 april 2008
Tre månader
Upp i vikt och mått är fel håll. Jobba, jobba, jobba!
| Längd | 1,73 | cm | |
| Vikt | 65,1 | kg | |
| Fett% | 25,3 | % | |
| LBM | 48,6 | kg | (-0,2 kg) |
| BMI | 21,8 | ||
| hals | 30,9c | m | |
| bröst | 86,5 | cm | strl 38 |
| u bröst | 72,5 | cm | 70C |
| midja | 71,0 | cm | strl 38 |
| navel | 81,0 | cm | |
| rumpa | 97,7 | cm | strl 38 |
| lår | 55,5 | cm |
torsdag 17 april 2008
Bussar och män
Var på After Work i grannstaden då en man kom fram till mig. Han hälsade och tittade mig rakt in i ögonen, som om han förväntade sig något. Jag hade just kommit tillbaka till bordet från baren och funderade på om det var mannen jag just beställt av. De hade inga speciella kläder för att skilja sig från gästerna och mannen mittemot mig bar inga kännetecken. Bara enkla, svarta kläder.
Han undrade om jag inte kände igen honom, såg på mitt frågande ansiktsuttryck att jag inte förstod vad han ville. Förklarade att det var ju han, en av killarna som gått i min klass. Poletten trillade ner. Plötsligt såg jag ögonen, ansiktsdragen, på ett helt annat sätt. Så självklart! Hur kunde jag inte ha sett? En annan frisyr, ett annat mode, men samma person som jag var hemligt förälskad i nästan hela grundskolan.
Han satte sig bredvid och vi bytte några ord. Jag insåg att han i sitt sätt hade många likheter med min bror. Mindes hur han alltid varit snäll mot mig, oavsett vad de andra barnen sa och gjorde. Vi var inte vänner, inte allierade, men han var den han var och inte någon vars självförtroende var beroende av andras åsikter och godkännande. Kanske var det det som gjorde att jag tyckte om honom: Att han kändes trygg, snäll, pålitlig. Att han gick sin egen väg.
Efter lite småprat skildes vi åt. Han sa: "Det var roligt att träffa dig. Du ser bra ut." och även om han sa det med ett skal utanpå den person jag en gång kände, så valde jag att tro honom. Det var som ett erkännande om att alla onda ord de andra i klassen sagt var just onda, inte sanna.
Jag lät honom gå, med ett leende till svar. Han fick inget veta.
Han undrade om jag inte kände igen honom, såg på mitt frågande ansiktsuttryck att jag inte förstod vad han ville. Förklarade att det var ju han, en av killarna som gått i min klass. Poletten trillade ner. Plötsligt såg jag ögonen, ansiktsdragen, på ett helt annat sätt. Så självklart! Hur kunde jag inte ha sett? En annan frisyr, ett annat mode, men samma person som jag var hemligt förälskad i nästan hela grundskolan.
Han satte sig bredvid och vi bytte några ord. Jag insåg att han i sitt sätt hade många likheter med min bror. Mindes hur han alltid varit snäll mot mig, oavsett vad de andra barnen sa och gjorde. Vi var inte vänner, inte allierade, men han var den han var och inte någon vars självförtroende var beroende av andras åsikter och godkännande. Kanske var det det som gjorde att jag tyckte om honom: Att han kändes trygg, snäll, pålitlig. Att han gick sin egen väg.
Efter lite småprat skildes vi åt. Han sa: "Det var roligt att träffa dig. Du ser bra ut." och även om han sa det med ett skal utanpå den person jag en gång kände, så valde jag att tro honom. Det var som ett erkännande om att alla onda ord de andra i klassen sagt var just onda, inte sanna.
Jag lät honom gå, med ett leende till svar. Han fick inget veta.
tisdag 15 april 2008
Får jag korrigera min ålder lite?
Jag får ofta höra att jag ser yngre ut än vad jag är. Själv tror jag inte så mycket på det, utan snarare att min klädstil och mitt sätt får folk att tro att jag är yngre. Att jag varken har hus eller barn och att jag fortfarande tycker om att gå på klubb och dansa som en tokig skapar en illusion baserat på folks fördommar.
Nu är bara frågan: Ska jag skaffa ett sådant där studentleg som Svenskan skriver om där min "korrekta" ålder står? Senast igår fick jag höra att jag var 23 ju... Och 1985 var väl ett bra år?
Nu är bara frågan: Ska jag skaffa ett sådant där studentleg som Svenskan skriver om där min "korrekta" ålder står? Senast igår fick jag höra att jag var 23 ju... Och 1985 var väl ett bra år?
fredag 11 april 2008
Äntligen helg! Eller?
Jobbade till halv sju, hem med bussen, en falaffel med kyckling på busstorget, hem, äta.
Uppe i varv, jättetrött. Måste krama de sista dropparna energi ur kroppen.
Packa väska, ladda kamera, ringa kompisen "Ska vi verkligen ta med oss tallrikar och bestick? Använder inte folk engångs nuförtiden?" Tydligen inte. Går och plockar lite ur vårt stash, noterar de tre termosarna, drar en djup suck och känner mig än tröttare. Jag vägrar vara den som "kommer ihåg" och tar med kaffe. Jag har nog att göra.
Går ut i hallen, drar på mig skor, viker upp byxorna. Det pissregnar ute och jag måste ut i det. Paraply är uteslutet. Bara att acceptera att bli blöt.
Går till affären, plockar ner en, två, tre...fyra påsar från snackshyllan. Ringer kompisen som tipsar om ett påsbyte. en extra påse på temat åker ner i rullkorgen. (Vilken fånig pryl..men den motsvarar väl hur jag känner mig för dagen). Dipp...alla har en åsikt. Jag kan ta med gaffatejp imorgon.
Nästa anhalt. Tittar på de många facken. Naturgodis. Falsk nyttighet. Väljer bort allt med nötter. Spår kan man överleva. Tror jag. Survival of the fittest!
Nästa snaskkalender jag angriper fyller en hel vägg. En påse sött, en mindre sur och en ännu mindre salt. En irriterad röst i högtalarna förkunnar att klockan är tio i och att butiken stänger.Väljer ett par påsar choklad av en sort som "alla" gillar. Tittar efter något med kvalitet, men blir bara irriterad av Lindt och Marabous finsortiment. Det förstnämnda kan inte kallas choklad och det sistnämnda är en halvdan kreation för de som inte vill betala för kvalitet.
Går till kassan. Kassörskan är en sådan där ovanlig som - trots att hon är ganska ung - oblygt och gärna byter ett par ord och ett leende med kunderna. Är för uppe i allt för att bemöta det, men blir lite glad ändå. Hon gillar vad hon gör och det måste man uppskatta henne för.
Går hem, packar klart. Leker Morgan Pålsson med kameran, intervjuar katterna om situationen i Afganistan. Plötsligt är jag bara trött, inte uppgiven. Man hittar ingångar ibland, utan att inse det förrän efteråt.
Uppe i varv, jättetrött. Måste krama de sista dropparna energi ur kroppen.
Packa väska, ladda kamera, ringa kompisen "Ska vi verkligen ta med oss tallrikar och bestick? Använder inte folk engångs nuförtiden?" Tydligen inte. Går och plockar lite ur vårt stash, noterar de tre termosarna, drar en djup suck och känner mig än tröttare. Jag vägrar vara den som "kommer ihåg" och tar med kaffe. Jag har nog att göra.
Går ut i hallen, drar på mig skor, viker upp byxorna. Det pissregnar ute och jag måste ut i det. Paraply är uteslutet. Bara att acceptera att bli blöt.
Går till affären, plockar ner en, två, tre...fyra påsar från snackshyllan. Ringer kompisen som tipsar om ett påsbyte. en extra påse på temat åker ner i rullkorgen. (Vilken fånig pryl..men den motsvarar väl hur jag känner mig för dagen). Dipp...alla har en åsikt. Jag kan ta med gaffatejp imorgon.
Nästa anhalt. Tittar på de många facken. Naturgodis. Falsk nyttighet. Väljer bort allt med nötter. Spår kan man överleva. Tror jag. Survival of the fittest!
Nästa snaskkalender jag angriper fyller en hel vägg. En påse sött, en mindre sur och en ännu mindre salt. En irriterad röst i högtalarna förkunnar att klockan är tio i och att butiken stänger.Väljer ett par påsar choklad av en sort som "alla" gillar. Tittar efter något med kvalitet, men blir bara irriterad av Lindt och Marabous finsortiment. Det förstnämnda kan inte kallas choklad och det sistnämnda är en halvdan kreation för de som inte vill betala för kvalitet.
Går till kassan. Kassörskan är en sådan där ovanlig som - trots att hon är ganska ung - oblygt och gärna byter ett par ord och ett leende med kunderna. Är för uppe i allt för att bemöta det, men blir lite glad ändå. Hon gillar vad hon gör och det måste man uppskatta henne för.
Går hem, packar klart. Leker Morgan Pålsson med kameran, intervjuar katterna om situationen i Afganistan. Plötsligt är jag bara trött, inte uppgiven. Man hittar ingångar ibland, utan att inse det förrän efteråt.
tisdag 8 april 2008
Han såg sig om efter ett tillhygge...
...och greppade Pigge Kott
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2215209.ab
Dagens skummaste nyhet. Stackars djur! (Ungen förtjänade det säkert. Han var ju tonåring).
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2215209.ab
Dagens skummaste nyhet. Stackars djur! (Ungen förtjänade det säkert. Han var ju tonåring).
Transportsträcka: 9,8 km
Dagens träning:
- 1,3 km rask promenad till gymmet
- Joggade 2,6 km på 15 minuter
- Joggade ytterligare 2,3 km på 15 minuter
- 4,7 km/10 minuter på cykel
Jag, jag, jag!
Jag är: Nytränad och hungrig fast jag ätit kvällsmat.
Jag är inte: Tillbaka på min vikt pre-London än.
Jag tycker om: Älskling.
Jag tycker inte om: Att det finns folk på mitt jobb som beter sig som om de hade en pinne upp i röven.
Jag vill ha: Nytt jobb.
Jag vill inte ha: Mindre dallrig mage och dito fettknöggliga armar och lår.
Jag har: Jobbat, tränat, rensat kattlådan, tömt och satt i diskmaskinen och bäddat sängen inför kvällen.
Jag har inte: Gått ner med resväskan i källaren, eller med returpappret till återvinningen. Sy i två knappar behöver jag också göra.
Jag vet: Att imorgon ska jag på Rufus Wainwright.
Jag vet inte: Vilken fyllnadsgrad jag kommer att uppnå på sagda konsert, men den får inte vara värre än att jag kan köra bil torsdag morgon kring 9.
Jag är inte: Tillbaka på min vikt pre-London än.
Jag tycker om: Älskling.
Jag tycker inte om: Att det finns folk på mitt jobb som beter sig som om de hade en pinne upp i röven.
Jag vill ha: Nytt jobb.
Jag vill inte ha: Mindre dallrig mage och dito fettknöggliga armar och lår.
Jag har: Jobbat, tränat, rensat kattlådan, tömt och satt i diskmaskinen och bäddat sängen inför kvällen.
Jag har inte: Gått ner med resväskan i källaren, eller med returpappret till återvinningen. Sy i två knappar behöver jag också göra.
Jag vet: Att imorgon ska jag på Rufus Wainwright.
Jag vet inte: Vilken fyllnadsgrad jag kommer att uppnå på sagda konsert, men den får inte vara värre än att jag kan köra bil torsdag morgon kring 9.
måndag 7 april 2008
Tårpilarna framför "Rör mig"
2,5 km promenad. Vår, vår vår!
Vårjacka, tjocka vantar och halsduk.
Weeping willows i lurarna. Svårt att inte sjunga med.
Vad skulle folk tro?
Vårjacka, tjocka vantar och halsduk.
Weeping willows i lurarna. Svårt att inte sjunga med.
Vad skulle folk tro?
Nedräkning
Om 2h och 35 minuter ska jag hem. Tills dess håller jag tummarna för att det inte regnar, så att jag inte har något att skylla på, utan måste ta en promenad till den där andra busshållplatsen.
Har ingen ork eller engagemang för arbete idag. Känner mig bara uttråkad. Kan bero på att jag sovit lite lite. Imorgon är det dock invägning, så tills dess är det lämpligt att vara utvilad. Måste upp när klockan ringer (varför blir det ALDRIG lättare?), hålla tiden och hinna med bussen kl 8 prick.
Får se vad garderoben erbjuder för vågvänliga kläder. Man vill ju inte att jeansen ska påstå att man gått upp i vikt när man snarare just kämpat sig ner i optimal storlek för dem! Det brukar bli små, tunna klänningar. Förra veckan övervägde jag till och med att ta av mig min ring, men det kändes inte helt försvarbart. Dessutom är jag sjukt rädd att bli av med den. Som om jag skulle förlora min älskling om den kom på avvägar.
2 h 30 min kvar...and counting.
Har ingen ork eller engagemang för arbete idag. Känner mig bara uttråkad. Kan bero på att jag sovit lite lite. Imorgon är det dock invägning, så tills dess är det lämpligt att vara utvilad. Måste upp när klockan ringer (varför blir det ALDRIG lättare?), hålla tiden och hinna med bussen kl 8 prick.
Får se vad garderoben erbjuder för vågvänliga kläder. Man vill ju inte att jeansen ska påstå att man gått upp i vikt när man snarare just kämpat sig ner i optimal storlek för dem! Det brukar bli små, tunna klänningar. Förra veckan övervägde jag till och med att ta av mig min ring, men det kändes inte helt försvarbart. Dessutom är jag sjukt rädd att bli av med den. Som om jag skulle förlora min älskling om den kom på avvägar.
2 h 30 min kvar...and counting.
söndag 6 april 2008
för att bli stor och stark, måste man först bli mindre och klenare
Det har varit så vackert väder idag att jan blivit alldeles prillig! :-)
Började dagen med en kort löptur på någonstans mellan 2-3 km. Normalt blir den 1-2 km längre, men orken tröt efter en ovanligt intensiv vecka, jämfört med de fyra föregående. Jag fick helt enkelt bryta.
Åt frukost vid TVn till Talang. (Hujedamig vilka människor!) Städade lägenheten, tvättade veckans tvätt, gjorde mig fin och gick en kort sväng i solen med fästmannen (!) Vi köpte finkaffe med oss hem och satte oss på golvet i sovrummet, just innanför balkongdörrarna på våra stora, röda sittkuddar. Där satt vi en god stund och lapade sol utan att behöva frysa. Ljuvligt!
Bestämde mig för att jag bara måste köpa ett par nya Converse innan dagen var slut. Mina gamla, chokladbruna sjunger på sista versen, men har varit ett par fina trotjänare det sista året och jag behöver ett par vita skor som funkar till allt. Således var det inte svårt att övertyga mig själv om hur otroligt nödvändigt sagda inköp var.
Efter hemlagat till kvällsmat är det dags för lite godis och film. Det har varit en bra dag och vecka och det måste firas!
En liten sammanfattning av veckan:
Måndag: Vegetariskt, ingen träning
Tisdag: Semiveggo, Step
Onsdag: Husman, Promenad
Torsdag: Semiveggo, Yoga
Fredag: God mat, Styrka, promenad
Lördag: Sockerstinn födelsedagsmat, överdos kaffe.
Söndag: Lagommat, Löpning, promenad
Började dagen med en kort löptur på någonstans mellan 2-3 km. Normalt blir den 1-2 km längre, men orken tröt efter en ovanligt intensiv vecka, jämfört med de fyra föregående. Jag fick helt enkelt bryta.
Åt frukost vid TVn till Talang. (Hujedamig vilka människor!) Städade lägenheten, tvättade veckans tvätt, gjorde mig fin och gick en kort sväng i solen med fästmannen (!) Vi köpte finkaffe med oss hem och satte oss på golvet i sovrummet, just innanför balkongdörrarna på våra stora, röda sittkuddar. Där satt vi en god stund och lapade sol utan att behöva frysa. Ljuvligt!
Bestämde mig för att jag bara måste köpa ett par nya Converse innan dagen var slut. Mina gamla, chokladbruna sjunger på sista versen, men har varit ett par fina trotjänare det sista året och jag behöver ett par vita skor som funkar till allt. Således var det inte svårt att övertyga mig själv om hur otroligt nödvändigt sagda inköp var.
En liten sammanfattning av veckan:
Måndag: Vegetariskt, ingen träning
Tisdag: Semiveggo, Step
Onsdag: Husman, Promenad
Torsdag: Semiveggo, Yoga
Fredag: God mat, Styrka, promenad
Lördag: Sockerstinn födelsedagsmat, överdos kaffe.
Söndag: Lagommat, Löpning, promenad
Tårar, lättnad
Min pappa fyllde 59 igår. Det är lustigt hur likadan han är mot när jag var liten. Det är ett par kilo mer kring magen, håret är snövitt, men annars. Samma pappa. Nåväl: Kanske lite ödmjukare, lite öppnare, lite mer tillfreds med sig själv.
Det som slog mig var hur gammaldags mina föräldrar är jämfört med svärföräldrarna. Mina tillhör Elvisgenerationen, förnekar att hippie-eran någonsin ägt rum, unnar sig inget i onödan, åker på chartersemester och äter på ställen med svensk meny och svensktalande personal. Svärisarna tillhör beatlesgenerationen, vägrar begonior och husmanskost, åker på resor med mål att lära sig något och njuta av livet.
Jag ser att det finns en viss skillnad mellan mig och min käre - vi är våra föräldrars barn - men inte i samma omfattning som mellan våra respektive föräldrar. Åldersskillnaden är ungefär lika stor mellan mig och honom som mellan dem. Man får väl se hur det hela utvecklar sig. Jag har ingen som helst avsikt att göra mig själv äldre än nödvändigt dock, eller följa några konventioner.
Att skriva så kanske går emot det faktum att jag är nyförlovad, men jag vågar mig på att inte tycka det själv. De mest okonventionella människorna jag vet bor med två taxar och två barn (en flicka, en pojke) i en villa i Sveriges tråkigaste stad. De kör volvo. Där slutar också likheterna med medelsvensson. Bara det att de aldrig säger saker som andra "vänner" gjort. Kommentarer om att det är synd om en för att man var singel då det begav sig, kommentarer om att man väl kunde skaffa barn när och hur som helst "Du är bara tre månader efter mig". Eller bara de där självgoda tomtebolyckaharangerna de häver ur sig. Som om det var giftermål, barn och hus som gjorde en lycklig. Det är väl bättre att ta varje steg när man känner att man nått dit i livet istället för efter ett fastslaget schema? När man känner att situationen man är i är bra, man vet var man är i förhållandet, man älskar varandra, man litar på varandra och vill fördjupa sitt engagemang i varandra.Just nu är det att vi är förlovade.
"Ni vet väl att ni måste gifta er inom ett år nu?"
"Nej, men du vet väl att du med dina inskränkta åsikter inte kommer att bli bjuden om det blir kalas?"
Jag blir så obstinat....
För vissa av oss är det tillräckligt svårt att våga släppa efter på känslorna inför en annan människa, våga ta de stora stegen. Då behöver man inte få dem synade i sömmarna och bedömda som om det var en hundutställning. Jag föredrar kramarna, lyckönskningarna och att få höra att det är romantiskt @--}--}-----
Nå, en parantes.
Mina föräldrar fick veta på pappas kalas igår. De blev jätteglada :-) Även om jag visste att de skulle bli det fanns det en klump i magen, så när kramkalaset bröt ut började jag gråta. Men det är fint. Mamma och pappa tycker om min älskling och hans föräldrar tycker om mig. Förra helgen fick de veta och vi bemöttes med glädjeyttringar och lyckönskningar.
Livet är fint :-)
Det som slog mig var hur gammaldags mina föräldrar är jämfört med svärföräldrarna. Mina tillhör Elvisgenerationen, förnekar att hippie-eran någonsin ägt rum, unnar sig inget i onödan, åker på chartersemester och äter på ställen med svensk meny och svensktalande personal. Svärisarna tillhör beatlesgenerationen, vägrar begonior och husmanskost, åker på resor med mål att lära sig något och njuta av livet.
Jag ser att det finns en viss skillnad mellan mig och min käre - vi är våra föräldrars barn - men inte i samma omfattning som mellan våra respektive föräldrar. Åldersskillnaden är ungefär lika stor mellan mig och honom som mellan dem. Man får väl se hur det hela utvecklar sig. Jag har ingen som helst avsikt att göra mig själv äldre än nödvändigt dock, eller följa några konventioner.
Att skriva så kanske går emot det faktum att jag är nyförlovad, men jag vågar mig på att inte tycka det själv. De mest okonventionella människorna jag vet bor med två taxar och två barn (en flicka, en pojke) i en villa i Sveriges tråkigaste stad. De kör volvo. Där slutar också likheterna med medelsvensson. Bara det att de aldrig säger saker som andra "vänner" gjort. Kommentarer om att det är synd om en för att man var singel då det begav sig, kommentarer om att man väl kunde skaffa barn när och hur som helst "Du är bara tre månader efter mig". Eller bara de där självgoda tomtebolyckaharangerna de häver ur sig. Som om det var giftermål, barn och hus som gjorde en lycklig. Det är väl bättre att ta varje steg när man känner att man nått dit i livet istället för efter ett fastslaget schema? När man känner att situationen man är i är bra, man vet var man är i förhållandet, man älskar varandra, man litar på varandra och vill fördjupa sitt engagemang i varandra.Just nu är det att vi är förlovade.
"Ni vet väl att ni måste gifta er inom ett år nu?"
"Nej, men du vet väl att du med dina inskränkta åsikter inte kommer att bli bjuden om det blir kalas?"
Jag blir så obstinat....
För vissa av oss är det tillräckligt svårt att våga släppa efter på känslorna inför en annan människa, våga ta de stora stegen. Då behöver man inte få dem synade i sömmarna och bedömda som om det var en hundutställning. Jag föredrar kramarna, lyckönskningarna och att få höra att det är romantiskt @--}--}-----
Nå, en parantes.
Mina föräldrar fick veta på pappas kalas igår. De blev jätteglada :-) Även om jag visste att de skulle bli det fanns det en klump i magen, så när kramkalaset bröt ut började jag gråta. Men det är fint. Mamma och pappa tycker om min älskling och hans föräldrar tycker om mig. Förra helgen fick de veta och vi bemöttes med glädjeyttringar och lyckönskningar.
Livet är fint :-)
lördag 5 april 2008
Goda saker i goda vänners sällskap
Fredagen blev tack ock lov en kortare arbetsdag än vad de övriga dagarna i veckan hade varit. Tog ett kort styrkepass på gymmet, skyndade mig hem, pysslade mig tjusig och begav mig med älskling till Vassa Knivseggen för att träffa några vänner och inta en god middag.
Knivseggen är så vitt jag förstått stället där man SKA hänga på after work om man är (eller snarare VILL vara) någon. I min stad är dessa människor övervägande backslicks och deras blonderade damer. Klientelet verkade inte ha något emot Chemical brothers och Cure, vilket jag är lika glad för. Jag får erkänna att det höjde dem en aning i mina ögon.
Hur som är lokalen inte avdelad mellan sagda del och restaurangdelen. Därmed var ljudnivån därefter. Maten var dock fantastisk. Fina fisken (röding) intogs med en snustorr chardonnay. Ah! Innan dess förrätt och efteråt efterrätt, eftersom vi firade förlovningen officiellt. En glad promenad hem genom staden blev det också, eftersom efterrätten ackompanjerades av ett par glas sött och fint.
Träningen
Knivseggen är så vitt jag förstått stället där man SKA hänga på after work om man är (eller snarare VILL vara) någon. I min stad är dessa människor övervägande backslicks och deras blonderade damer. Klientelet verkade inte ha något emot Chemical brothers och Cure, vilket jag är lika glad för. Jag får erkänna att det höjde dem en aning i mina ögon.
Hur som är lokalen inte avdelad mellan sagda del och restaurangdelen. Därmed var ljudnivån därefter. Maten var dock fantastisk. Fina fisken (röding) intogs med en snustorr chardonnay. Ah! Innan dess förrätt och efteråt efterrätt, eftersom vi firade förlovningen officiellt. En glad promenad hem genom staden blev det också, eftersom efterrätten ackompanjerades av ett par glas sött och fint.
Träningen
- 1,3 km rask promenad till gymmet
- Hanteldrag (9 x 10 x 3)
- Bicepscurl (7 x 12 x 3)
- Shrugs (9 x 12 x 3)
- Tricepskick (4 x 12 x 2)
- Axelvrid (3 x 10 x 3)
- Liggande tricepskick med hantel (7 x 12 x 3)
- 2,6 km löpband på 15 minuter
- Massa god mat (men nyttig)
- 2½km promenad på kvällen
torsdag 3 april 2008
Mjukt ner, hårt upp
Försov mig med två timmar idag. Hade uppenbarligen sovit mig igenom en timmes (a)larmande och vaknade med spänningshuvudvärk. För en gångs skull hjälpte ett par ipren med en gång. Det blev snabbdusch, snabbpåklädning och springa till bussen...som så klart just körde när jag kom fram. Var på jobbet först halv elva, men trots det, en långlunch och ett eftermiddagsärende kunde jag gå från jobbet och till gymmet redan kvart i sex för ett yogapass. För en gångs skull blev jag inte lugn, utan alldeles klar i huvudet. Kanske bara var ett annat sorts lugn, men det var så skönt! Kan inte minnas att jag känt mig så på en hel evighet.
Tog en macka och päronsmoothie på bussen hem. Tidningen och världsproblemen i knäet för att förhindra spill på mig själv och bussätet. När jag kom fram traskade jag av bussen och kom ett par meter innan jag insåg att väskan var väldigt lätt. Till och med komplett frånvarande! Jag fick en rejäl språngmarch efter bussen och lyckades fånga den på rastplatsen en god bit bort. Snäll busschaufför :-)
Nu blir det film och soffgos med Älskling. Sedan förhoppningsvis en god natts sömn utan avbrott innan det är dags. Hålla tummarna för att vakna i tid nu!
Tog en macka och päronsmoothie på bussen hem. Tidningen och världsproblemen i knäet för att förhindra spill på mig själv och bussätet. När jag kom fram traskade jag av bussen och kom ett par meter innan jag insåg att väskan var väldigt lätt. Till och med komplett frånvarande! Jag fick en rejäl språngmarch efter bussen och lyckades fånga den på rastplatsen en god bit bort. Snäll busschaufför :-)
Nu blir det film och soffgos med Älskling. Sedan förhoppningsvis en god natts sömn utan avbrott innan det är dags. Hålla tummarna för att vakna i tid nu!
♥ Vad vore jag utan dina andetag? ♥
onsdag 2 april 2008
Inte så farligt
Att ställa mig på vågen idag var riktigt läskigt. Det gick liksom inte INTE att ta mina partners in crime's skämt på allvar när turen kom till mig.
64,9 kg. Tre hekto upp efter fyra veckors sjukdom, ett endaste träningspass, en penicilinkur, en synnerligen välsmakande vecka i London och många softa timmar på sofflocket.
Jag är konstant sötsugen. (Jag trodde jag blivit av med det.)
Jag är konstant törstig och torr som fnöske i hyn.
Magen buktar mer än innan jag började skriva här.
Men veckan har varit bra. I måndags åt jag så gott som vegetariskt och måttliga portioner. Jag tillät mig en lakritspuck som Metro delade ut vid bussen, men det blev ganska äckligt direkt efter morgonens tandborstning. Sedan hade jag en fadd fettsmak i munnen hela dagen. Underlättade matvalet dock ;) Jobbade nästan tolv timmar, missade träningen, men tänkte att jag skulle ta igen den på tisdagen.
I går låg matfokuset på protein och portionerna var fortsatt lagom. Jo, det blev en glass då med... Det såg ut att bli en lika lång dag som i måndags, men jag höll när jag nådde dryga nio timmar. Mot förmodan hade jag dock lyckats samla ihop en massa motivation till att träna. Det blev ett steppass, vilket jag annars inte brukar anse vara en träningsform som är kalaskul, men det var ett galet roligt pass och idag har jag lite lagom träningsvärk. Det är bara bra, för då känner man var man behöver stärka sin kropp! :-)
Idag blev det blandad kost, mer grönsaker än vanligt dock, om än inte så mycket som i måndags. Trodde jag skulle kunna ta ut de där inarbetade timmarna, men icke. Nästan sju timmars övertid på tre dagar. Jag sätter mitt hopp till morgondagen! Hur som helst blev det en rask promenad till busshållplatsen två kilometer från jobbet. Solen höll på att gå ner, det var strålande vackert. Andades in den friska, väldoftande vårluften, lyssnade på fågelkviter och kände mig lycklig.
Jag tror det är vårkänslor.
64,9 kg. Tre hekto upp efter fyra veckors sjukdom, ett endaste träningspass, en penicilinkur, en synnerligen välsmakande vecka i London och många softa timmar på sofflocket.
Jag är konstant sötsugen. (Jag trodde jag blivit av med det.)
Jag är konstant törstig och torr som fnöske i hyn.
Magen buktar mer än innan jag började skriva här.
Men veckan har varit bra. I måndags åt jag så gott som vegetariskt och måttliga portioner. Jag tillät mig en lakritspuck som Metro delade ut vid bussen, men det blev ganska äckligt direkt efter morgonens tandborstning. Sedan hade jag en fadd fettsmak i munnen hela dagen. Underlättade matvalet dock ;) Jobbade nästan tolv timmar, missade träningen, men tänkte att jag skulle ta igen den på tisdagen.
I går låg matfokuset på protein och portionerna var fortsatt lagom. Jo, det blev en glass då med... Det såg ut att bli en lika lång dag som i måndags, men jag höll när jag nådde dryga nio timmar. Mot förmodan hade jag dock lyckats samla ihop en massa motivation till att träna. Det blev ett steppass, vilket jag annars inte brukar anse vara en träningsform som är kalaskul, men det var ett galet roligt pass och idag har jag lite lagom träningsvärk. Det är bara bra, för då känner man var man behöver stärka sin kropp! :-)
Idag blev det blandad kost, mer grönsaker än vanligt dock, om än inte så mycket som i måndags. Trodde jag skulle kunna ta ut de där inarbetade timmarna, men icke. Nästan sju timmars övertid på tre dagar. Jag sätter mitt hopp till morgondagen! Hur som helst blev det en rask promenad till busshållplatsen två kilometer från jobbet. Solen höll på att gå ner, det var strålande vackert. Andades in den friska, väldoftande vårluften, lyssnade på fågelkviter och kände mig lycklig.
Jag tror det är vårkänslor.
tisdag 1 april 2008
Dömd på förhand?
Vi åkte till London över påsk. Vädret var skräp: Snålblåst och snöblandat regn. Jag hade tappat mina vantar dagarna innan, så jag gick ock frös i mina tunna skinnhandskar som jag inbillat mig skulle räcka. "London ligger ju trots allt söderut", tänkte jag. Det var dumt.
Det blev massor med god mat, trerätters nästan varje kväll och massor med vin. Mer tunnelbana än promenader. Vädret var trots allt bättre i tuben. (Och det fanns lustigt nog alltid sittplats i närheten av människor iklädda traditionella muslimska kläder).
Lite shopping, lite sightseeing. I det stora hela var det en bra resa, förutom kylan och resultatet på vågen. Resultat kommer imorgon för den senaste vägningen. Jag befarar att den visar att jag bara gått ner ett av de två kilo jag lade på mig. Att jag åkte på en treveckors förkylning och halsfluss därpå har ju inte direkt hjälpt. Tydligen stimulerar penicilin aptiten. Lyllo mig! Nåååt...
Nya friska tag nu dock! Inte dömma på förhand!
Det blev massor med god mat, trerätters nästan varje kväll och massor med vin. Mer tunnelbana än promenader. Vädret var trots allt bättre i tuben. (Och det fanns lustigt nog alltid sittplats i närheten av människor iklädda traditionella muslimska kläder).
Lite shopping, lite sightseeing. I det stora hela var det en bra resa, förutom kylan och resultatet på vågen. Resultat kommer imorgon för den senaste vägningen. Jag befarar att den visar att jag bara gått ner ett av de två kilo jag lade på mig. Att jag åkte på en treveckors förkylning och halsfluss därpå har ju inte direkt hjälpt. Tydligen stimulerar penicilin aptiten. Lyllo mig! Nåååt...
Nya friska tag nu dock! Inte dömma på förhand!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)