35-årskontroll

Idag var jag på hälsokontroll på jobbet. Först pratade jag med en sköterska om min livssituation och fick bokat tid hos en sjukgymnast för att prata träning. Sen togs det prover.

• EKG - Allt såg fint ut
• Hb - 125, vilket är ovanligt lågt för mig, speciellt som jag äter tillskott. Jag brukar ligga kring 140. Kan förklara varför jag varit seg i veckan. 
• Blodtryck - 115/70. Lågt och fint. 
• Glykos - 6,9 1h efter lunch. Klart godkänt.
• Lever
• GT 0,63 (ref 0,15-0,75)
• ALAT 0,65 (ref 0,15-0,75)
• Ämnesomsättning
• TSH 0,67 (ref 0,4-3,7)
• T4 17 (ref 12-22)
• Kolesterol totalt 3,6 (ref 3,3-6,9)
• Triglycerider 0,6 (ref 0,4-2,6)
• HDL 1,0 (ref 1,0-2,7)
• LDL 2,4 (1,4-4,7)

Hur ska det gå?

Kommer det där förrådet någonsin att ta slut? Ska jag någonsin orka hitta någon lust när chans finns? Den där drömmen om att vara i lika bra form när gravidförsöken börjar för Frallan som jag var när Semmelförsöken inleddes, är den realistisk? Känner mig småfet och dallrig, inte speciellt sexig. Och så sitter jag här eeeensam en söndag, med ett sår på hornhinnan och antibiotikakräm i ögat, ser illa och är skittrött.

Suck...Det är synd om mig!!!!

Frallan!

Vi har ett arbetsnamn: Frallan!

Det krävdes inte så mycket funderande, men man kan iaf konstatera att snart blir det andra bullar. Åtminstone andra bullen. ;-)

Irriterad

Satt och läste Timehops dagliga utskick om vad jag gjorde för ett år sedan tittade lite noggrannare på kommentarerna eftersom de var ovanligt många. Jag kanske är känslig eller tjurig, men jag orkar inte med självupptagna människor som tjabbar för att uppröra, speciellt som jag vet att personen i det här fallet har en offentlig och en inofficiell personlighet. Den inofficiella är en rolig och smart kille, men jag vill bara kräkas på vad han vill framstå som och förstår inte varför han vill ge detta sken. Eller är det jag som missförstått? Är de sidor jag gillar bara något han spelar?

Jag är iaf trött på kommentarer som andas högstadiemobbing och kvinnoförakt. Jag är trött på att hela tiden undra om han inte funderat över vad han skapar för förutsättningar för sin egen dotter, för även om hon inte är mitt ansvar så är det varje förälders plikt att skapa goda förutsättningar för sitt barn  Dessutom är både hon och han del av den värld där mitt barn växer upp och - kalla mig självisk - men jag vill att mitt barn ska få växa upp utan press på sig att jobba hårdare än en man för att få bråkdelen av vad han får, utan att få höra att hon ska vara tacksam för att någon tafsar, utan att behöva ta hänsyn till nåt jävla "spel" (blir han rädd för att du ringer två dagar i sträck är han en fet tönt som inte är värd besväret), utan att tro att tro att hon måste tukta sin kropp för att hon, eller någon annan, ska kunna älska den. Och utan så jävla mycket mer som jag varken orkar, eller vill nämna, men som lagt grund för ett, hittills, livslångt självhat för egen del.

S, du är så jävla puckad som inte ens tänkt tanken att alla inte går i samma rymliga skor som du. Nu ger jag upp att försöka få dig att förstå. Och jag vet att du inte läser det här, men det skiter jag blankt i. Du är inte min vän på FB mer. Undrar du varför, så tror jag ändå inte du skulle förstå utan bara tro att det här är någon fånig silent treatment. Så gör det då, din bakåtsträvare.

Syskonlängtan

Nu är det bestämt. När kondomförrådet är slut börjar vi syskonförsök. Vi har sagt att vi får se hur det känns, fram till att Finaste sa igår att vi skulle börja då. Jag har väntat, precis som jag väntade med Semlan, och precis som då kändes det lite läskigt att höra att det fanns ett mål, även om det här är betydligt mer diffust och påverkbart än vad bröllopet var. Det kan bli jackpot redan i augusti, men det skulle jag inte tro. Vi får känna oss fram först och hoppas på det bästa sen. Men tänk: Snart kan vi vara fyra!

Längtar efter att få vara gravid igen, drömmer om syskonbus och fruktar våndan på vägen från start till leverans. Vill bara inte tänka på koliken... Nej, bara tänka kramar och mys nu ;-)

Räknar dagar

Nu för tiden sitter jag mest och räknar dagar och jämför cykler under mina två p-pilleruppehåll och drömmer om syskon. Först såg jag bara att snittlängden på cyklerna under första uppehåller var längre än under andra. Sen började jag kolla närmare och började misstänka att kroppen bara fasade in sig snabbare på rätt cykellängd under mitt andra uppehåll. Jag väljer att tänka på det och känna mig lite lugnare.

Det bisarra i kråksången är dels att jag knappt känner att jag orkar med det enda barn vi har nu, dels att jag har så svårt att njuta i stunden när jag är med henne. Kanske jag jämför mig med farmor? Hon tycker det är lika spännande som hennes barnbarn när Semlan hittar lite strumpludd mellan tårna, eller vill peta på fimparna på gatan. Jag tänker istället på hur jag ska hinna med tvätt, städ, jobb, sömn och - framför allt - att få i flickungen mat vid rätt tid, innan hon på två röda kommer på att hon är tvärhungrig och vägrar äta annat än välling. Jag gillar fortfarande inte uttrycket "ta vara på den här tiden". Visst händer det fantastiskt mycket i Semlans utveckling, och nu börjar hon ju prata så mycket och säga roliga saker med, men vi har inte tid och ork att bara beundra vårt underverk. Det finns fler bollar att jonglera i livet, vare sig vi vill eller inte.

Vi var i alla fall på festival, finaste och jag. Det var märkligt hur fort jag föll in i en roll där barn inte fanns. Nästan så jag började fundera på moderskänslornas äkthet. Nej, inte nästan. Jag gjorde det. Men när festivalen var slut och vi tog en shoppingtur i staden, så var barnaffärer allt jag såg och Semlan allt jag tänkte på. Jag antar att jag behövde en paus från mig själv. Shoppinglustan gjorde mig dock också påmind om att jag inte tänker på min man som finaste mer - jag orkar inte. Jag känner bara krav mellan oss. Massor med olösta tramskonflikter och ett sexliv på sparlåga som bara ger mig ångest. Här blir inga barn gjorda. Vårt sexliv är en enda lång säker period sedan Semlan föddes. Vi snittar kanske en gång per månad och när det väl händer är det lika fantastiskt som förr, men att ta steget är skitsvårt. Hur gör man? Det var ju inte så att vi kom igång lätt förr heller. Vi är gladare och mer utvilade nu, än för ett år sedan, men har mycket att laga och ta igen. Kommer det att gå?

Ingen av oss är personen som klarar av att göra livet lätt för sig. Vi har väl båda förändrats till det bättre i och med föräldraskapet, men det gör oss nog delvis till främlingar för varandra. Nya sidor visar sig när tryggheten är som bortblåst och konflikterna innan man vant sig vid både sig själv och den andre står som spön i backen. Inget kul för trygghetsknarkare.

Men vi vill ju båda ha syskon och det som var vi finns ju fortfarande där. Hoppet för oss som par är inte ute, men vi är väl båda rädda för vad vårt förhållande klarar av. Jag vill inte stressa någon av oss med min ålder, men det gör jag ju. När jag sa "du har ingen bäst-förestämpel" i en syskondiskussionen sa finaste "Det har jag väl visst! Jag har ju valt dig" och då grät jag floder för att det fint sagt och han fick en panikattack för att jag grät igen. Visst är han finaste ändå, ännu och förmodligen för alltid. Förhoppningsvis. Och nu vet jag ju att vad jag trodde förr: Att han skulle bli världens finaste pappa. Men är jag en bra mamma? Och kan jag bli det till ett barn till? Kan jag vara en bra livspartner och kan vi få tillbaka den där omtalade gnistan?

Jag är tacksam för Semlan, även de dagar då det känns som om jag ska gå sönder. Det är underbart att se henne och hennes personlighet växa; jag gör det med en skräckblandad förtjusning. Jag känner dock att jag lägger ett stort ansvar på hennes far, men vet inte om det är mina egna fördomar om vad en mor och far respektive ska stå för och att han egentligen gör lika mycket som jag, eller om han får dra det tyngsta lasset. Orkar jag inte med att ta mitt ansvar, så ska jag kanske inte sukta efter ett barn till? Att män lämnat hem och barn till kvinnor i århundraden hjälper ju inte som argument. Jag kan inte begära att MIN man ensam ska bära huvudansvaret och själv lägga fötterna på soffbordet.

Som jag sa, jag är tacksam för Semlan och vill gärna tro att om det bara blir hon, så kommer jag att vara nöjd. Men jag tror ändå inte det. Jag längtar efter magen, att få göra om allt. Kanske för att kunna göra rätt den här gången, men förutsättningarna är ju inte samma som sist, så det känns orealistiskt. Tänk om det blir samma visa igen, fast med en liten och en som bara är lite större? Hur i hela fridens namn ska vi kunna hålla ihop, som människor och som par? Jag fick hallucinationer och blev paranoid sist. Men blixten slår väl inte ner två gånger.

Till syvende och sist är jag inte ensam om beslutet. Men när juni tar slut, så slutar jag också ta p-piller igen. Då får vi se hur förhållandet och känslorna inför syskonförsök ser ut för oss båda.

Dumma mig

Så har jag inom 24h lyckats göra mig impopulär genom att ifrågasätta plankare som motiverar sitt beteende med "jag betalar skatt", samt stämplat mig som rasist för att jag inte tycker det är konstigt att Obama benämns som "i blå skjorta" i en bildtext (motiveringen till idiotförklaringen var "tror du man skulle skrivit så om Bush?").

Att anse att man har rätt att utnyttja ett system för att "jag betalar skatt till så mycket jag inte utnyttjar" är att säga att den skatt man betalar är mer värd än andras, utan att inse att man är en del av samhället och utnyttjar både sig själv och andra. Fullständigt imbecillt och själviskt. Det är ju inte som att någon sitter och delar upp varje skattebetalares enskilda ören i öronmärkta högar. Bättre att se sin skatt som att den finansierar det man utnyttjar i välfärdsstaten. Och i vilket fall: Visst vill man att övriga samhällsfunktioner ska finnas på plats när man behöver dem? Och den som påstår att den aldrig utnyttjat, låt säga förlossningsvården: Föddes du i farstun?


Att beskriva vem någon är av en grupp människor på en bild utifrån klädsel är inte konstigare än att göra det utifrån var i bilden personen befinner sig, förutsatt att det inte läggs någon värdering i kläderna.

Är jag fantastiskt naiv som har dylika åsikter?

2010-12-12

Hittade en bild på Semlan, från när hon var 8 veckor gammal. Såhär i efterhand tycker jag inte hon ser riktigt klok ut och ändå blir jag så fantastiskt glad över att se vårt lilla hjärta med det stora, tandlösa leendet.

First on last off

Precis som när man klär sig, så åker det av sist som man lagt på sig först. Det är lite beklämmande när man redan är tunn och ändå har en missklädsam mage. Vid den vikt jag har nu hade jag dessutom förr ett midjemått som var ca 2 cm mindre och ett navelmått som var 5 cm mindre. Drar jag in magen till dessamått rynkar sig huden på magen betänkligt. Det kanske är lika bra att jag har lite extra fyllning? ;-)

Sjukdomar so far

Höstblåsor - 10,5 månad (september, 2011)
Feber/tänder - 14,5 månader (12 januari, 2012, föräldraledig pga inskolning)

Förkylning/feber - 15,5 månader (1-2 februari, 2012, 2 VAB dagar)
Magsjuka - 15,5 månader (5-10 februari, 2012, 5 VAB dagar)
Förkylning/ögoninflammation - 16 månader (18-23 februari, 2012, 2 VAB dagar, 5 sjukdagar)
Magsjuka - 17 månader (14-16 mars, 2011)

Tredagarsfeber - 17 månader (17-20 mars, 2011, 2 VAB dagar, 1 sjukdag)

Så...av 74 (53)* dagar, har Semlan varit sjuk 22 (14)* dagar, dvs. 30% (32%)*. För egen del har jag haft magsjuka 4 ggr på tre månader och haft en rejäl förkylning mellan de två senaste magsjukorna. Den senaste innebar en mycket snabb och spännande hemfärd på motorvägen mellan jobbstaden och hemstaden: Skulle jag kunna hålla igen tills jag kom hem? Och i vilken ände skulle det börja?

Tack gode gud för farmor som kommer på stört när  vi ringer och ber om hjälp!



*dagar då förskolan haft öppet

Storlekar, noter

Semlan har en storlek stötte uppe än nere eftersom hon är långsmal.

Lindex: Kläder från tjej/unisex räcker fram tills att längden motsvarar storleken. Kläder från pojksidan kan ibland räcka längre, men kan vara för breda. Rosa och lila för flickor, mossiga, mörka färger för pojkar. "3 för 2" är supersmå i storlekarna.

H&M, Kappahl: Vinteroverallen från Kappahl/Kaks (mkt nöjd) var strl 80 och var på håret vid 82 cm, pojkjeansen i strl 74 räckte till 82 cm, tjejbyxorna i strl 62 och 74 var två storlekar mindre i realiteten, men matchande tröjor motsvarade längden. Kappahl har generellt högre kvalitet på sina material än Lindex, men är inte mycket bättre på könsuppdelningen som kan vara rätt trist. H&M kan variera i storleken, men stämmer oftast för Semlan. Båda kedjornas pyjamasar brukar vara bra.

Molo, Name It, Me&I, Parvel: Ingen skillnad på pojke/flicka, minst en halv storlek större än Kappahl, Lindex och H&M. Bra material och färger som håller. Mest unisex och lekbara kläder.

PoP: En storlek större än de billigare kedjorna. Roliga mönster och oftast unisex = glada färger för både pojkar och flickor. Färden mattas dock av fort och de vill att man tvättar ut och in och sedan hänger på tork, men vilken förälder har tid (och plats) till det?

Nästa vinters overall räknar jag med får ha storlek 92 om det är en PoP. Kommer den från någon av kedjorna räknar jag med strl 98.

Cirkelargumentation at its best

Idag får flickor fria. En dag på 1461, så passa på töser! Man vet ju aldrig när de ondskefulla jämställdhetsivrarna kommer och tar bort våra gamla fina traditioner. Resterande 1460 dagar tvingar vi ner männen på knä. Så som det varit ska det alltid vara, för så har vi alltid gjort, eller hur var det nu?

Skämma bort sig själv

Gjorde en lång lista på produkter jag använde och andra jag tänkte prova. Nu är det ju dags att utvärdera :-)

Make-up remover:

• Använder: Clinique comforting cream cleanser - Dyr, men snäll mot min torra hy.
• Gillade inte alls Nivea Pure & Natural cleansing milk. Marknadsför man något som "Pure & Natural" ska det väl inte stinka parfym om det?

Ansiktsvatten:

• Använder: L300 Anti-Age Hydrating Toner. Snäll och parfymfri.

Skrubb/Mask:

• Mekanisk: Gilda Peeling gel. Märker inte så stor skillnad före och efter att jag använt den. Tur jag fick den på köpet ;-)
• Kemisk: Body Shop Honey & Oat Scrub Mask. Rekommenderas varmt :-)

Dag- och nattkräm

• Använder: L300 Anti-Wrinkle & Firming Day cream. Man blir ju ändå 35 i år ;-)
• Ska prova: Skin perfect moisturiser från Picaut. Har funderat på att prova en färgad dagkräm också, men det får bli senare.

Primer ansikte:

• Tänkte prova: MAC Prep+Prime Skin. Fast SÅ ofta använder jag inte primer att jag känner att jag ska lägga pengar på det. Någon gång framöver när min rike, okände och i övrigt arvingslöse släkting hör av sig kanske...

Foundation traditionell:

• Använder: Max Factor Xperience Weightless foundation. Bra färg, bra täckningsgrad, ingen påträngande doft, håller länge. Väldigt nöjd!
• Ska prova: Face and body foundation från MAC

Concealer:

• Använder: Garnier Caffine roll on anti dark circles (sällan, men ser ett ökande behov, såhär i VABruari...)

Fast puder:

• Använder: Lumene Matte harmony mineralpuder. Det är svårt att hitta tillräckligt ljusa puder, men det här var bra både i färg och textur.

Rouge fast:

• Använder på sommaren: Isadora Bronzing powder. Var lite svårt att lära sig att dosera.
• Använder på vintern: L'Oreal True match. Förutom den dåliga dosan gillar jag det.
• Ska prova till sommaren: Ja, du...Nu kom ju solen tillbaks idag, men det är inte läge för bronzing-puder på länge, så blek som jag är. Det blir bara fånigt på likblek hy.
• Ska prova till vintern: Make Up Store

Mascara:

• Använder: Isadora Espress Star Lash Mascara/Clarins Wonder Perfect Mascara. De funkar, men inte mer än så.
• Ska prova: Max Factor Masterpiece Max Mascara 
• Gamla favoriter jag alltid återkommer till: Lancôme L'Extrême/Isadora Hypo-Allergenic

Eyeliner/kajal penna:

• Använder: Maybeline Expert eyes pencil. En annan favorit är Lancôme Le crayon khôl, men det högre priset motiverar inga frekventa köp. Båda är iaf bra att sudda och fästa ögonskugga i. 

 Eyeliner flytande:

• Använder: L'Oreal Eyeliner Super Liner Carbon gloss black. Går inte att hitta svartare, så den byter jag inte bort :-D

Ögonbrynspenna:

• Använder: Isadora Inliner Kajal (på hård, sned borste som jag sedan borstar i färgen med). Minns inte att jag någonsin haft (eller velat ha) någon annan variant.

Ögonbrynsskugga:

• Använder: Isadora Khaki Bronze. Inte alls en brynskugga egentligen, men de två bruna har helt rätt färger för mig.

Ögonskugga, fast singel:

• Använder: Ingen just nu. Men en dag ska väl någon ropa mitt namn...

Ögonskugga palett:

•  Använder: Isadora Khaki Bronze
• Ska prova: Vad som helst som ser roligt ut :-D

Krämögonskugga:

• Ska prova: Maybelline Color Definer

Läppstift:

• Använder: LumeneWild rose natural (så pass lite att jag inte ger mig på någon annan variant)

Läppglans:

•  Använder: Lumene wild rose (så pass lite att jag inte ger mig på någon annan variant)

Läppbalsam:

• Använder: Nueva. Halleluja!

Duschkräm:

• Använder: Nivea Happy Time. Luktar apelsin, men har nog använt den för länge, för det känns inte lika happy som förr. Buhu.
• Ska prova: Vad som helst som ser roligt ut :-D

Bodylotion:

• Använder: Björk & Berries Lingonberry rose
• Ska prova: Vad som helst som ser roligt ut :-D

Brun-utan-sol:

• Använder: Aco sense and care sun kissed (så pass lite att jag inte ger mig på någon annan variant)

Skrubb:

• Använder: Skrubbhandske och Anatomicals "Don't just clean it woman, scrub it"
• Ska prova: Body Shop Olive Body Scrub

Deo

• Använder: Rexona biorythm
• Ska prova: Dove Hair Minimisig

Shampo:

• Använder: L'Oreals röda för färgat hår.

Balsam:

• Använder: L'Oreals spraybalsam för färgat hår.

Stylingprodukt:

• Använder: Tigi Superstar queen for a day + Syoss blåa volymspray

Handkräm:

• Använder: CCS vårdande handkräm
• Rekommenderar ingen att prova: Body Shop Hemp Hand Protector. Gör inget för händerna och luktar illa.

Vårdande nagelprodukt:

• Använder: Depend cuticle cream (så pass lite att jag inte ger mig på någon annan variant)

“Allround” produkt:

• Använder: Scholls fotskrubb som kroppsskrubb. Lysande på baksidan av armarna och på benen!

Doft:

• Använder: Chanel Coco Mademoiselle och DK Golden Delicious
• Ska prova: Är fortfarande på jakt efter den perfekta parfymen

Shoppinglista till när jag känner mig rik

Duschkräm: ?

Skrubb: Body Shop Olive Body Scrub
Bodylotion: ?

Deo: Dove Hair Minimisig
Doft: ?
Dag- och nattkräm: Skin perfect moisturiser från Picaut

Primer ansikte: MAC Prep+Prime Skin.
Foundation traditionell: Face and body foundation från MAC
Rouge fast: Make Up Store?

Mascara: Max Factor Masterpiece Max Mascara 

Ögonskugga palett: Vad som helst som ser roligt ut :-D

Krämögonskugga: Maybelline Color Definer

Hungrig, men i väntan på Linas är en burk whiskas allt som finns i kylen. Nej, inte _så_ hungrig vid närmare eftertanke, även om "havsfisk" säkert rensar bihålorna. Får väl ta mig ur hemmet och ner till affären. Min plan om att tillbringa dagen i sängen och bli frisk är därmed inte längre aktuell, men lite friskluft kan kanske göra samma sak? Eller whiskas?

Fullkomligt rosenrasande

I förrgår när jag hämtade Semlan kom en av förskollärarna ut från skötrummet med henne. Semlan var nybytt, men om det var just vid det tillfället vet jag inte, men hon var sista barnet kvar och det finns ingen anledning att vara i skötrummet om man inte byter på ett barn, eller?

När vi kom hem och jag tog av Semlan byxorna, visade det sig att de efter blöjbytet knäppt igen bodyn och dragit upp byxorna, trots en rejäl bajsläcka som sträckte sig både framåt och bakåt. Jag blev fly förbannad över den nonchalans som visats. Semlan förstår inte och bryr sig således inte, men det gör JAG. Hon kan inte föra sin egen talan, men hon förtjänar banne mig att behandlas som en människa. Jag var så förbannad och ledsen att jag inte kunde sova på natten.

Det är inte så att Semlan inte har extrakläder i sin korg. Och skulle de mot förmodan vara använda kunde personalen ringt oss, så hade vi bett dem ta extrakläderna som är i väskan på hennes vagn.

Efter att ha haft Semlan hemma en dag pga ett läkarbesök (som skulle gjort hennes dag för upphackad och stökig om hon skulle gått till förskolan), så gick min man och jag gemensamt till förskolan för att ta upp vad som hänt. Samma förskollärare som var med henne i skötrummet i förrgår hade idag ingen aning om hur det kunde ha gått till. Jag blev tvungen att gå därifrån, för jag höll på att koka över, men jag kan ju inte bevisa att det var hon som bytt senast på Semlan och kände att jag var tvungen att bita mig i tungan.

Jag kommer att ligga på dem så de vet att de lever varenda gång de gör ett misstag och vi har bestämt att kolla vad vi har för alternativ till förskolan vi har. Tyvärr finns det inte en enda ledig plats i hela stan, eftersom så många barn föddes 2010, så vi får sannolikt härda ut till höstterminen om vi väljer att flytta Semlan.

För mina synders skull, eller?

Förstår inte vad jag gjort för ont som förtjänar magsjuka 3 ggr på lika många månader. Frågan är nu om jag ska våga äta...och varför. Jag är ju inte hungrig.

Söker tröst hos kylskåpet

Riktigt svåra dagar går jag till kylskåpet.
Där sitter en magnet. "Alla andra är dumma i huvudet" står det på den.
Det är en bra sak att påminna sig själv om då och då, liksom vad den gode Tage Danielsson en gång sa: "Folk är inte så dumma som man kan tro. De är ännu dummare."
(Fast idag var helt OK, om någon undrar).

Doin' the VAB thing

Stackars Semlis är i säng efter en dag av kräkningar och diarré. Jag har därmed i lugn och ro kunnat bråka med FK om förra veckans feber. Imorgon får jag äran att göra om konststycket till följd av dagens sjukdom. Kan glädja mig åt att det fanns en tvättid imorgon iaf. Lilla damen avverkade inte mindre än sex klädbyten under dagen för egen del och två var för mig och mannen. Efter att ha sett Okej-dokumentären försöker jag se glamouren i det hela: Det är ju nästan som i en musikvideo från 80-talet! (Och Semlan dansade ju faktiskt tryckare med herr B&W när vi spelade Morrissey).


**B&W är alltså vår ena högtalare. Även vår andra, samn tredje och fjärde.

Inskolning

Är i full gång med inskolningen. Semlan som sedan ganska länge haft bra sömnmönster och uppvak max 1 gång per natt (vi ha t.o.m. börjat få hela nätter då och då!) har totalvägrat sömn på förskolan. Igår var hon vaken 08-14:30, sov till 16:15 och somnade efter mycket bök 20:30, en timme för sent. Idag höll hon sig vaken 07:30-16:15, för att sedan sova 45 min och var rejält svårsomnad för natten både pga den sena luren, men också för att hon var övertrött. 19:45 knoppade hon in.

Jag hoppas att sömnunderskottet gör att det räcker att ta upp henne kl 7 imorgon för att hon ska lyckas somna på förskolan. Själv fick jag inte mer än 5h de två föregående nätterna, så jag hoppas dessutom på en helnattare. Risken för det känns iofs minimal. Inatt vaknade hon och verkade fullkomligt vettskrämd. Kontaktbar, så inte nattskräck, men förmodligen drömmar och definitivt ett underskott av mat. Det blev inte mycket av vare sig lunch, eller mellanmålen, så både igår och idag har hon fått tidigare middag än vanligt, plus en extramiddag innan vällingen. All mat i magen gör dock säkert sömnen mer orolig också.

Men, men. Jag kan glädjas åt att Semlan efter lite småklängighet just när vi kommit till förskolan sedan glatt kastar sig över alla leksaker, går och sjunger för sig själv, leker tittut med fröknar och barn och rent allmänt verkar tycka att förskolan är himlen på jorden. Klart man inte vill somna från det! Men stränga fröken säger att jag ska "anstränga mig hårdare" för att få henne att sova middag, vilket jag inte ser skulle innebära något annat än att jag skulle få hålla fast dottern så hårt att hon skulle bli gul och blå när allt hon vill är att åka en gång till på rutchkanan (Det är inte alltid man vaknar där man somnar, så den kanske är borta sen!).

Sånger, vyss, bärande, hårrufs och klappande - som alltid annars får Semlan att somna på 5 minuter - irriterar henne bara. "Hon testar dina gränser", får jag höra. Varför skulle hon börja med det just under inskolningen, undrar jag? Men jag skakar det av mig. Jag känner mitt barn och ser inga tendenser till att testa gränser. Det närmsta hon kommer är att öppna lådorna i köket och dra ut allt i dem, sedan skaka på huvudet, titta på en, skratta mjukt och säga "nej, nej, nej". För mig är det inte trots, utan att busa och visa att hon har kunskapen om att det är bus. Att testa gränser är för mig att medvetet begå fel och säga emot för att bygga upp sin personliga sfär medan föräldrarna sliter sitt hår ;-)