Ropar hej

Jag vågade mig på att köpa gravtest idag. Ett tvåpack digitala. Hoppas jag inte jinxar det nu...Men hur illa kan det bli? För någon dag sedan trodde jag iofs på allvar att jag skulle klara av att "se vad som händer" och inte aktivt försöka bli gravid. Nu räknar jag på sannolikhet och markerar dagar i kaledern när jag skulle kunna få nidblödning, när jag bör få en temperaturdipp och när jag bör kunna göra gravtest, ifall jag inte kan hålla mig till BIM. Lite rubbad? Ja. Och inte så lite.

Försöker åtminstone lägga band på önskan att inventera de undanlagda barnkläderna från förra gången och göra en lista på kompletteringar. (För att inte säga handla dem). Hur var det nu? Skulle man ropa hej innan man var över bäcken, eller efter?

Väntar alltid för länge

*Trummar lite med fingrarna mot bordskanten i väntan på BIM*

Ångest

Vi fick till det igår!!! Så nu har jag lite ångest. Men sett ur det korta perspektivet är det ju inte så att jag är missnöjd med att få ligga direkt :-P

Blir det så blir det

Ikväll ser det ut som om det här är min sista mensdag för den här gången. Älskling och jag pratade om hur vi ska göra och var överens om att vare sig hindra, eller försöka bli gravida. Bara ha sex som vi har lust, utan att kolla klocka och kalender. Blir det, så blir det och då löser det sig säkert med jobb och allt. Om det inte tar sig, så är det helt ok. Då har vi några dagar på oss att fundera på om vi vill bli mer aktiva i försöken eller ej. Det känns inte heller fel att vi inte startade i januari som vi planerat. Med lite tur innebär det bara att risken att gå på jobbintervjuer och må illa minskat.

Vänta & utvärdera

Efter långa diskussioner kom vi fram till att vänta en månad och utvärdera hur situationen ser ut då. Visst kan det ta tid och vist finns det bra, förstående arbetsgivare, men jag har gjort den resan en gång. Då hade jag tur, men det finns inget som säger att jag kommer att ha det igen. Med ettan skulle det aldrig gått att söka jobb när jag var föräldraledig, så jag är pessimistisk och räknar inte med att det kommer att gå när man ska jonglera två knoddar. Det kan bli ett kolikbarn till. Eller två.

Det kanske bara är att lura sig att vänta, men det är så många tankar att reda ut. Jag vill få vara glad för barnet om jag blir gravid, inte orolig för om jag alls får ett jobb framöver.

Mild panik

Positivt på Äl-testet idag. Ska man våga köra? Skulle vi lyckas, så kommer barnet just när jag sparkas ut från skyddspaketet. Då kan jag förvisso gå på föräldraledighet med bra SGI, men efter det är jag arbetslös. Och om jag söker nytt, vem vill då anställa någon som är på tjocken och som hinner läras upp lagom tills hon går på föräldraledighet? Men hur ska man våga vänta när man blir 36 i år?

Pratade med min man som sa "vill man så ska man". Nu: Mild panik och äl-känningar.

Varslad

Jag har blivit varslad. Jaha. När ska man då våga försöka bli gravid?

För fem år sedan

...så tog jag bilden till vänster. Häromdagen tog jag bilden till höger.

Datum	21 jan 2008	4 jan 2013
Vikt	65,9	66,2
Midja	72,0	72,5
Navel	81,0	82,5
Rumpa	98,0	98,0

Nu får vi se vad man kan hitta på med sin kropp framöver. Köpa underkläder som får kroppen att se lite trevligare ut är ju en variant.