Åka norrut

Tjohoo! Peps & blodsbandet med Älskling ikväll =) Inte för att jag vet hur jag ska orka (lider av brutalt grav sömnbrist, delvis Älsklinginducerad) men inte kan man sova när det händer roligheter! Tur för mig att hans kompis blev sjuk, synd om kompisen som missar Peps. I kväll ska det svängas på höfterna till totalt obegriplig proggreaggaeskånska!

Åh Boy! Vilket vackert väder. Solen skiner idag ;)

Barmark

Lördag. 25:e. Snön har regnat bort. Låg. Allt är meningslöst och tråkigt. Har funderat på att ha en bakfyllebrunch på nyårsdagen, men vet inte om jag orkar med det. Vill gömma mig under täcket och stänga ute hela världen. Alla mina darlings har lämnat trakten och äter upp sig hos, och frotterar sig med, sina släktingar. Själv får jag nog av julmat och familj på ett par timmar och nöjer mig med ett kort besök på julafton. Julafton känns om något meningslöst nu för tiden. Sällan uppskattas klapparna man lagt en massa tid, ork, stress och funderingar på och själv får man något som givaren i ren panik ryckt åt sig från en hylla i någon av de stora kedjornas butiker. Kanske så de som får saker av mig ser på sina klappar iofs... Man kanske bara inte känner sin familj längre. Å andra sidan har jag alltid varit bortbyttingen. Hur som helst är den 25:e inget annat än en tragiskt lång och onödig dag innan världen återgår till den verklighet som trots sin endast tillfälligt brutna blekhet är så trygg.

Tori Amos
Stina Nordenstam
Anna Ternheim

Depp
Depp
Depp

Mentala morgontofflor

Jag har råkat ut för min beskärda del av otrevligheter och är ganska nöjd med att se att det mesta ordnat upp sig det sista året. Hur kommer det sig då att jag så krampaktigt håller fast vid negativa erfarenheter? De ger en viss trygghet, men de orsakar samtidigt en viss blindhet. Här lever jag i min skyddade lilla verkstad där jag vet och bestämmer hur saker ska vara... Att ta tillvara sina erfarenheter är en sak, men att låta det förgågna svärta ner nuet är inte rättvist. Har jag några mentala morgontofflor åt mina kalla fötter? Jag kan ju inte rimligtvis förutsätta att någon jag har förtroende för kommer att svika det bara för att någon annan gjort det någon annan gång. Som sagt. Get on with your life. Dags att öppna dörren till verkstaden.

Boys are stupid. Throw rocks at them.

Hmmmm

Hur nyttigt är det egentligen att vara nyfiken? Get on with your life...

Åka bort & komma hem

Begav mig med en kompis till London i torsdags. Syftet var att göra stan. Efter att ha landat på Europas mest trafikerade flygplats begav vi oss till Chiswick, vilket ligger i västra London längs med Picadilly och District Line i zon 2. Vi bodde i vardagsrummet i en väl inrökt trerummare vilken var lyxig nog att inte ha heltäckningsmatta i vare sig köket eller badrummet. Sov gjorde vi inte speciellt mycket, med då det väl gjordes på tunna bäddmadrasser direkt på golvet. Eftersom det varje dag intogs en och annan drink var det inga problem att sova när det väl fanns tid för det och man orkade heller inte bry sig på att alla inte hade täcken och ingen sängkläder.

Det blev en massa traskande på stan, ett par utekvällar, en massa onyttig mat och fabulöst mycket kindpussande när man träffade nya och gamla bekantskaper. En hel del SMS hem till Älskling också...och ett konstaterande om att han är väldigt, väldigt beroendeframkallande ;)

Tror inte jag vet någon som inte gillar London men några anledningar till att jag gör det är:

Där finns en massa lustiga butiker, t.ex. David & Goliath på Carnaby Street, Harmony på Oxford Street, Habitat, Urban outfitters osv.

Där finns en massa trevliga människor. Folk i gemen är artiga och skäms inte för att börja prata med en när man väntar på bussen. Kanske för att stan är stor nog för att man inte anses vara byfånen om man gör det. Det finns alltid någon som är knäppare i en stad med över 7 miljoner invånare. Dock är all form av socialiserande i tuben något Londonborna undviker. De enda som ser en i ögonen och tilltalar en är andra turister.

Det finns alltid något att göra eftersom stan är öppen så gott som jämt. T.ex. råkade jag snubbla över en biljett till en av PJ Harveys sista konserter på sin turné. Tillställningen ägde rum i en liten teater med plats för ynka 400 pers vid Sloane square. Har aldrig suttit mig genom en konser förr och definitivt inte i en glassig skinnfåtölj med ett glas rödvin i handen.

Får väl erkänna att allt inte var så skoj heller...
Det finns folk precis överallt, vilket gör att allt tar tid, speciellt att transportera sig. Dessutom röker de allihop, om än bara på uteställena och kvällstid.

Folk tar så förbannat mycket droger! Jag uppskattar inte alls att ha nån påtänd snubbe svassande kring benen. Inte heller var det värst kul när en av tjejerna i gänget fick sin plånbok och mobil stulen av nån påtänd tjej. (Dock ersatte banken pengar och nytt VISA-kort, och henner mobiloperatör ordnade en ny mobil redag dagen efter. En söndagförmiddag. Det skulle ta en vecka att få nytt kort i Sverige, pengarna skulle inte ersatts och mobilen skulle man fått betala helt själv. Hur som helst: Min kompis Magnus och hans gamla flat-mates lekte ”Gissa drogen”...

Det är dyrt. Dyrt!!! Ville köpa en ”Breakfast at Tiffany’s”-tavla till Kaffepaus, Jolly Roger-strumpor till Snotcrow, en barbarellatavla, en massa kläder och halva Habitat till mig själv och sist men inte minst en lurvig, lila, prickig giraff för att den bara var så kramvänlig...till en pojke som också är kramvänlig =) Jag vet i alla fall vart jag ska beg mig om jag oväntat skulle få ett stort arv i alla fall ;)


Hur om helst kom jag hem igår eftermiddags. Jag fick tyvärr med mig en förkylning som lutar åt bihåleinflammation, men den lär väl gå över. Speciellt som jag fick stillat min kelabstinens en smula när jag träffade Älskling och möjligen smittade honom enligt principen ”Delad glädje är dubbel glädje”. Vi tillbringade kvällen med att titta på Super Size Me och äta burgare till ;) Och om jag inte lyckats dela med mig av mina baciller till honom hoppas jag att jag får det snart igen...på ett positivt sätt! =)

Sötma

Låg och pratade tills alldeles för sent. Så trötta att ögonen inte kunde hålla sig öppna längre. Där ord tar slut tar händer vid, och munnar möts i annat än ord. Så väcks det behov av närhet som länge slumrat och tar för sig mer än vad som borde kunna fås. Huden öppnar sig och tar in värme och doft. Somnar och vaknar igen. Möter samma blåa blick som jag försökte sluka igår. Kryper intill tills jag måste gå.