RUL

Det blir en frisk och fin liten unge, med långa ben, precis som sin syster. Vi kollade vad det blir, men inte 17 känns det där med namn det minsta lättare. Tvärtom!

Sällskapssjuk

Jag har ju en kompis som också ska ha barn i oktober och i fredags fick jag veta att en annan kompis ska ha i februari. En tredje kompis och hennes man inledde försöken i april, så där kan ju också komma sällskap. Om inget annat jobbar hon i servicebranschen och är ofta ledig när andra jobbar och tvärt om, så det kan nog bli bra. Och svärmor hoppas få komma en gång i veckan för att skämma bort barnbarnen. Det gjorde hon från att E var 3-4 månader och fram tills att hon började på förskolan. Det var verkligen guld värt, även om jag kunde bli lite svartsjuk. Sällskap kan mao förmodligen lösa sig. Och föräldragrupp får jag höra om med min BM nästa gång vi ses. Ett ångestmoment att stryka. Hurra!

Jag kom att tänka på hur trött och arg jag var på slutet sist. Min mage var så stor och armarna blev så korta! Nådde i princip inte något som inte stod mitt framför mig. Blev många tårar och skäll på mannen om morgnarna när blodsockret var lågt. Igår insåg jag att jag inte riktigt minns hur det var att må illa nu i våras, så jag antar att minnet av förra graviditetens sämre sidor är bra för att påminna om att vi inte ska göra om det här. 

På fredag är det RUL och jag längtar verkligen! Vi vet fortfarande inte om vi ska kolla kön. Enda anledningen skulle vara för att få lättare med namn, men det är ju inte givet att det blir det. Knyttet far i alla fall runt som en tok i magen nu och jag är så sprudlande glad över att vänta barn.

Livsnjuteri, eller bäbis?

Man kan det här med att vara gravid nu. Hit med belöningen nu! Jag är otålig! Fast idag stod det om Venedig i tidningen och mannen och jag funderade på om vi kunde ta en långhelg där i september innan jag får flygförbud. Vi har inte ens hunnit påbörja sommarsemestern och är redan förbi den i tanken.

The only way is up, baby, for you and me now!

Hemma och vilar upp mig efter magsjukan och roar mig med att mäta mig. Man märker att det börjar gå fort nu!

Brösten: +7 cm sedan start, varav 4(!) cm sista veckan. De har börjat vara ivägen! +2 bh-storlekar. Sist slutade jag på +4 storlekar. 

Midjan: +6,5 cm sedan start, +0,5 cm sista veckan. Plus tre hål i skärpet, sen gav jag upp. Mycket tacksam för snälla tarmar som varken är tröga eller svullna längre, men det löser sig nog mot slutet när de ska nöja sig med en bråkdel av den plats de har nu...

Naveln: +9 cm sedan start, varav 1,5 cm sista veckan. Själva naveln börjar bli rätt grund nu när livmodern når ända dit. 

Rumpan: +3,5 cm, varav 0,5 cm sista veckan. Sist var det dags att värpa när rumpmåttet överskred magmåttet på största stället. Får se om det stämmer den här gången med. 10 cm skillnad i dagsläget.

Jag hade hoppats bli mindre den här gången än sist, men är ungefär lika stor nu som jag var sex veckor senare i graviditeten med Semlan. Det är ju fluff, tyvärr, men det är väl för att jag har ätit bort det värsta illamåendet. 

Jag är lite rädd för hur stor jag kommer att bli och hur jag ska orka, för det var inte roligt sista månaden med Semlan i magen. Och tänk om det blir övertid på det?! Fast jag har ju inte känt av så mycket foglossning än och sist var den värre både vid den här tiden och med havandeskapsförgiftningen på slutet. Dessutom är väl risken att få havandeskapsförgiftning en gång till rätt liten? Jag gick med magont i flera veckor och det var kanske det som gjorde det så tungt.

När jag väntade Semlan blev jag glad för varje gram jag ökade. Den här gången känns det jobbigt eftersom jag är rejält större. Jag kanske bara vänder andra rädslor mot vikten. Jag kan förvisso känna mig glad över graviditeten nu, snarare än rädd för att det ska gå åt helsike, men sen är det ju allt det andra i livet som snurrar i skallen: Jag funderar en del över hur det blir att ha två barn och hur det ska gå. Att få barn i en liten by, istället för storstan, hur blir det? Kommer jag att ha någon att umgås med under föräldraledigheten? Och har jag ett jobb efter föräldraledigheten? 

Hur släpper man oron så man kan leva lite mer i stunden?

Tvåvägssjuk

Tillbringade natten med kräk och diarré. För att tvåvägsmagsjuka är såååå roligt. Solen skiner ute och det är över 20 grader, men jag vet inte om jag vågar gå ut, eller om jag orkar.

Fick en tår i ögat när jag kände knyttet sprattla ett par timmar efter senaste kräket. Det ska ju inte vara någon fara, men jag var nipprig ändå när magen krampade. Lyssnade på hjärtat nyss och det tickar så fint. Det skadade inte för humöret!

Små, snabba hjärtslag

Vet ni, jag tror jag hörde ett litet hjärta i magen nyss.

Plockade fram min angelsound för en månad sedan, hörde inte ett dyft och satt och bölade av oro, fast jag visste att det var för tidigt. Men nu var det starkt nog för att höras.

Sömn, scones

Imorse var brödet slut, så mannen gjorde scones. Smör och lemoncurd på, så blir det något av det bästa som finns. Vi hade barnvakt över natten också, så jag tror jag sov minst 10h. Underbart! Livet är rätt fint nu!

Var på Ett köpcentrum nyss och det kryllade av bäbisar. Blev alldeles lycklig och tårögd. Snart får vi vår! Ah, dessa hormoner som får en att gå från oro till lycka på en halv sekund!

Jag går in i v. 17 idag och man kan inte ta fel på att jag är gravid. Har tyckt mig känna knyttet lite smått sedan länge, men känner mig osäker på om jag verkligen känner rätt. Ju närmare RUL, desto mer oro, antar jag. Livmodern når upp till naveln redan och jag undrar om det inte är stort? Hur ska knyttet få plats därinne ända till oktober?!