Post julmat

• Kondition
1. Crosstrainer: 2 cykler på 10 minuter vardera och en snittnivå på 8,3 av 20. Första var uppvärmningen, sedan efter sista varvet styrka.
• Styrka: 3 cykler med följande övningar (vikt x reps)
1. Bröstpress (15 kg x 15)
2. Dips (88 pounds stöd x 15)
3. Chinsmaskin (88 pounds stöd x 15)
4. Seated row (22,5 kg x 15)
5. Rear delt (10 kg x 15)
6. Bicepscurl (7,5 kg x 15)
7. Bålrotation (3 enheter x 10)

24 – Det här får mig att gråta

Tanken på att Semlan kanske en dag kommer att säga "Ni har aldrig älskat mig". Man sa ju så mycket hemska saker själv som tonåring och man kunde inte se de känslor hos sina föräldrar som man nu själv är översvämmad av, bara stundens oförrätt.

På egen hand

Snön bildar små drivor på fönsterblecket. Det är alldeles tyst i huset, men de första människorna har börjat synas på gatan utanför. Jag har smugit mig upp från sängvärmen. där mina två älsklingar ligger kvar och tryner, för att dricka te och äta scones med lemon curd i skenet av stearinljus. En god början på julen. Stilla, innan allt snurrar på.

22 – Det här upprör mig

Sedan Semlan kom har jag fascinerats över hur liten en människa kan vara. Hennes lena armar är två fingrar långa. Hennes små, ljuvliga, korviga ben inte mycket längre. Mina minimala lillfingernaglar är gigantiska jämfört med hennes. Så kommer jag att tänka på myten i Sydafrika om hur man blir av med HIV/Aids: Man har sex med en oskuld. En myt som innebär att barn i Semlans ålder våldtas av vuxna män som förstör deras kroppar och därigenom tar deras liv då de förblöder.

Det gör mig så arg och så ledsen. Fy. Det är så obehagligt.

20 – Den här månaden

Den här månaden har varit full av julförberedelser och försök att bara överleva och fortsätta vara vid mina sinnens fulla bruk.

Nattsömnen har blivit bättre: Där jag förr kunde få ihop 5h i spridda skurar på 17h får jag nu ihop det på kanske 12h (och med lite tur fördelat på 2-3 pass). Ibland hinner jag både duscha och göra mig i ordning mellan två amningar, men det syns på mig att jag har ett sömnunderskott och min kropp är långt ifrån i form, även om jag tappat nästan alla gravidkilon. Östrogenbristen känns av på min torra hud och torra slemhinnor. Håret har börjat trilla av, men inte mycket mer än vad jag tappade normalt innan jag blev gravid. Mina flätor är tjockare än vad de var förr och kalufsen fortfarande gravidbångstyrig...eller har jag bara inte tid och ork att piffa som jag brukade?

Min kollega och före detta kursare suckade för ett drygt år sedan över att hon inte hade tid och ork att klä sig efter modet och fixa till sig som gravid småbarnsmamma. Jag inser nu att hon var otroligt piffig ;-) Minns hur min egen mamma liksom vaknade när jag började närma mig tonåren och därmed intresserade mig för kläder och smink. Med tre barn och snålt med pengar hade hon satt sig själv åt sidan ganska länge.

I viss mån är det ett val man gör, speciellt när man har små barn. Men jag tror nog man måste ta sig tiden att skämma bort sig då och då. Kasta mammarollen och göra sig lite foxy då och då. Jag ska göra ett försök idag :-)

19 – Detta ångrar jag

Att jag orsakat en trafikolycka, att jag stulit, att jag har så svårt att sätta mig in i andras situation.

18 – Min favoritfödelsedag

Måste varit när jag fyllde 20. Det var en vacker dag, en fin fest med släkten och jag var lite smålullig utan att pappa skällde ;-)

13 – Den här veckan

Måndag: Sova ut - Ljuvligt! (Skulle gått på lusselunch, men missade det)
Tisdag: Spänningshuvudvärk - Fruktansvärt!
Onsdag: Föräldragrupp - Roligt. Inser att Älskling och jag inte är ensammast i världen om att ha det som vi har det.
Torsdag: Tvätta. Överleva efter en hård natt med täta amningar.
Fredag: Handla alla klappar som ska lämnas hos föräldrarna och fler tvättlappar på IKEA. Besöka föräldrarna (Köra i decimeterdjup snö på motorvägen).
Lördag: Premiär! Styrketräning. Dessutom nötkakebak.
Söndag: Slå in klappar och handla fler. Kolla Glee.

Post preggo

• Kondition
1. Crosstrainer: 3 cykler på 10, 5 resp 5 minuter vardera och en snittnivå på 7,35 av 20. Första var uppvärmningen, sedan efter första och andra varvet styrka.
• Styrka: 2 cykler med följande övningar (vikt x reps)
1. Bröstpress (15 kg x 15)
2. Dips (88 pounds stöd x 15)
3. Chinsmaskin (88 pounds stöd x 15)
4. Seated row (22,5 kg x 15)
5. Rear delt (10 kg x 15)
6. Bicepscurl (7,5 kg x 15)

16 – Min första kyss

Jag var 15 år och en månad. Min kompis M hade konfirmationskalas hemma hos sig. På kalaset kom alla som brukade komma på hennes kalas, men en av dem var väldigt annorlunda mot gången innan.

Lille P var plötsligt huvudet högre än mig. Hans korta kalufs hade vuxit ut till en bångstyrig Slashfrisyr och plötsligt kändes det väldigt synd att han var två år yngre... Om det ändå varit på andra hållet!!!

Nå. Kvällen fortlöpte och det blev väl lite flörtande. Sedan Ryska-postenpussen jag fick av Lukas i 6:an hade det varit torka på kärleksfronten, så jag hyste inga större förväntningar, men desto större förhoppningar. När vi tre så kom på att jag och P kunde sova över för att förlänga festen lite, så var våra föräldrar tack och lov inte svårövertalade ;-)

Lång historia kort: M blev trött och somnade. P skyllde på att han frös och jag kröp ner hos honom eftersom jag var varm. Det blev en massa kyssar och vi var tillsammans i sju månader efter det. Mycket mer än kyssar blev det dock inte.

8 veckor efter förlossningen

Träning
Jag har utöver 30s planka/dag lagt på en, eller två av fyra övningar enligt nedan sedan Semlans 1-månadersdag: Antingen kissande hunden, bakåtspark (båda ståendes på alla fyra), höftlyft eller korsfästning (stå mot en vägg, hela ryggen i med händerna i "upp med händerna" gest, 90 grader i armbågen. Höj armarna ovanför huvudet så långt det går och sedan tillbaka till horisontella överarmar). M.a.o. tränar jag antingen rumpan, bäckenbotten eller smidighet i ryggen. Precis som innan är det klurigt att få till det alla dagar, men jag jobbar på det.

Knipövningarna har jag slarvat med, men jag fortsätter med dem. Tupler-övningar blir det färre av, men jag försöker tänka på hållningen (in med svansen, sträck på ryggen) och att gå med en viss anspänning i magen.

Promenaderna är numera uppe på 2,7km/dag utslaget över veckorna, eller 3,8km per tillfälle. Det innebär 1,5 mil mer under vecka 5-8!

Vikt och mått
Jag har insett att mina bröst varierar beroende på hur nytankad Semlan är. Därför kan inte det måttet anses vara tillförlitligt.

Datum	BF +/-	Vikt	Hals	Bröst	U. bröst	Midja	Navel	Rumpa	Lår
2010-10-13	-5	81,0	32,1	95,9	81,8	96,1	107,0	105,0	58,5
2010-10-25	7	72,9	32,8	94,1	77,5	85,0	96,2	103,0	56,5
2010-11-01	14	71,2	32,2	93,0	76,0	81,7	89,4	102,4	56,2
2010-11-08	21	69,7	31,9	92,2	75,1	78,8	87,8	100,9	55,6
2010-11-15	28	69,4	32,0	90,5	74,8	77,3	87,9	100,3	56,0
2010-11-22	35	69,3	32,0	92,4	74,0	77,1	87,2	99,9	55,7
2010-11-29	42	68,3	31,6	92,2	74,2	75,6	86,8	99,3	55,3
2010-12-06	49	68,8	31,9	92,8	74,4	76,4	86,8	99,3	55,8
2010-12-13	56	67,9	31,6	92,4	73,6	75,0	87,0	98,8	55,3

12 – I min handväska

En shintoistisk amulett för att säkerställa en säker graviditet och förlossning, inhandlad på Miyajima när jag var i tolfte veckan med Semlan.
Nagelfil
Nagelbandspetare
Nagelputsare
Nycklar
Solglasögon
Bläckpenna
Handsfree til mobilen
Mobilen
Nueva
Pappersnäsdukar
Plånbok

11 – Mina syskon

Storasyster: Hemmafru. Komplicerad relation. Nuff said.
Storebror: Ekonom, workoholic. Komplicerad relation. Nuff said.

Påverkan

Igår begav jag mig på en turné i grannstaden. Jag hade bestämt med en kompis som också är nybliven mamma att vi skulle ses lite kort och eftersom jag hade fått en ovanligt bra natt av Semlan kom jag iväg tidigt nog för att göra en visit på jobbet också.

Jag hade tur och sprang på de viktigaste :-) Semlan beundrades och berömmet östes över oss båda. Jag var stolt som en kyrktupp och bara pöste :-D Att jag dessutom - i samma stund som jag klev innanför grinden - fick en så skön hemmakänsla gjorde besöket till en riktig humörhöjare. Det var inte självklart att det skulle kännas så efter hur mitt första år på jobbet var och hur jag påbörjade mitt andra jobb.

Men så åkte jag hem till kompisen. Hennes lilla barn var så liten! Sådär nyvaken som de ser ut i början och med en rejäl kalufs. Magrare och mindre än vad jag mindes att Semlan varit, fast att färskingen var lika stor som Semlan var när hon kom. Vi satt där och pratade om förlossningen och så långt var det bara roligt att höra hur olika vi hade sett på samma saker och hur olika vi hade funkat. Men sen började hon jämföra sin med min och det var enbart till Semlans nackdel. Jag påpekade att det inte var så konstigt, eftersom hon och hennes man såg ut sådär och jag och min såhär. "Jamen ändå, hon ser inte rätt ut. Det är ju såhär ett barn ska se ut", sa hon och menade inget annat än att hon hade en annan referensram, men jag tog illa vid mig. Hela kvällen grubblade jag över varför och kunde inte komma till någon annan slutsats än den eviga strävan att passa in.

Så kom tanken "Tänk om det påverkar hur jag känner för Semlan" och jag blev arg igen. Varför skulle andra vara så elaka? Varför kunde jag inte få känna att Semlan var det finaste barnet, min älskad gullesnufs och sin pappas lilla sork? Men så vaknade hon från sin lur vid mitt bröst, gjorde den där ljuvliga minen hon gör, sträckte på sig, suckade och slog ihop ögonen igen och hjärtat svämmade över av kärlek: Det finns ingen som kan påverka hur jag känner för mitt lilla hjärta. Inte ens jag själv <3

10 – Min tro

Enkelt: Jag tror på mig själv. På att jag skapar min värld, min verklighet och dess förutsättningar. Självfallet påverkar andra människor mitt liv, liksom naturen och mitt arv, men hur jag väljer att omsätta mina förutsättningar är hur jag väljer att skapa mitt liv.

Någon gud tror jag inte på, inte heller ödet. Religion och astrologi kan vara intressant och roligt, men inget mer. Homeopater, zonterapeuter, scientologer etc. göre sig icke besvär vid min dörr.

Naturvetenskap och forskning är lite mer min grej. Och att ibland släppa taget och se vad som händer.

09 – Det här hade jag på mig i dag

Jag fuskar och vänder på dag 9 och 10:-)

Mammajeans (jag tror de är boyfriend-modell, men de har alltid varit skinny på mig...iaf när jag var gravid)
Vitt, ribbat linne
Storpolo, vit
MC-boots
Kappa
Mössa
Dubbla vantar
Scarves med rosor

08 – Ett ögonblick

"Ser du hur det pulserar? Det är hjärtat"


http://milkyleaks.blogspot.com/2010/03/sorg-chock-lattnad.html

07 – Min bästa vän

Det sägs att man måste vara sin egen bästa vän, men - handen på hjärtat - hur många är det? Man kan vara personen med låg självkänsla som aldrig låter en bra tanke om sig själv slinka förbi spärrarna, eller ha sina åsikter om sig själv på Anna Anka-höga hästar, men få är balanserat insiktsfulla nog för att vara sin egen bästa vän. Det innebär också att man kanske inte inser vem som verkligen är en god vän. Åtminstone inte i stunden.

En god vän finns kvar även om hon flyttar En god vän bryr sig inte om ens sociala status. En god vän låter en komma till tals. En god vän är vän med en på lika villkor och försöker inte höja sig själv över en, eller trycka ner en. En god vän spelar inte ut sina vänner mot varandra. En god vän vågar öppna dörrarna till sin integritet, utan att tro att hon försakar den. En god vän tar sig tid. En god vän säger ifrån om man är snett på det i livet, men vet att begränsa ärligheten så att den inte sårar i onödan. En god vän försvinner inte för att hon hittar en ny kärlek, eller annan vän. Jag har turen att ha en sådan vän och hon kallar sig Blondie :-)

06 – Min dag

Idag var det återkontroll!

Jag hade sett fram emot "besiktningen" och hade trott att vi skulle prata träning och sex. Istället svamlade vi lite om förlossningen (vilken vi redan gått igenom) och blodtrycket togs (115/75). Gynundersökningen var frivillig, vilket jag tyckte var lite skumt. Jag ville ju få ett kvitto på att jag var OK, måste det inte ingå då? Men OK, alla klarar inte av en undersökning, så det var kanske därför min BM frågade.

Allt såg OK ut, men hon tyckte jag hade för klena muskler. Bara att fortsätta knipa då, alltså.

Annars har jag mest haft ont i huvudet. Riktigt jävla sprängont. Semlan bjöd på en ovanligt hård natt och min rygg börjar protestera pga bristen på träning, tillsammans med alla omöjliga amnings- och sovpositioner. Vet inte om det är tidig 8-veckorsfas (om man alls ska tro på det där med utvecklingssprång), eller att hon ständigt vill äta för att få upp mjölkproduktionen. Vi är nere på 60-120 ml ersättning per dag, vilket innebär en liten flaska på kvällen/natten och eventuellt en på morgonen. Är bara glad om jag kan slippa bränna mig på kokhett vatten mitt i natten, även om Semlan slabbar mer när hon ammar, än tar flaska. Bröstet är ju oftast lite snabbare att ge när hon går från noll till hundra på hungrighetsskalan, på ett par sekunder från glad/sött sovandes.

Annars...Battlestar Galactica och pratat med Blondie.

05 – Vad är kärlek?

Att lägga sig själv åt sidan till förmån för någon annan.
Att bära på en känsla som inte stannar innanför huden, utan som svävar runt en som en aura, värmer i mage och bröst och får en att le och känna sig tacksam.

Som när jag tittar på min Semla som sover i sin pappas famn.

04 – Det här åt jag i dag

Frukost: Dinkelmüsli, laktosfri yoghurt, två skivor trekorn med bregott (tunt) och ost.

Fika: Pepparkaksmuffin och en stor laktosfri latte

Middag: Ryggbiff med sås gjord på kantarellcreme fraiche, stekt svamp och balsamvinäger, kokt potatis och en grönsallad (italiensk mix + plommontomater). Ett glas vitt till det (inget rött hemma). Två clementiner till dessert.

Snacks: Massor med pepparkakor och te.

Massor med kolhydrater och socker...

03 – Mina föräldrar

Mina föräldrar är som föräldrar är mest: De förstår mig inte och de lever i en annan tid. Med det sagt, måste jag ändå erkänna att jag fått en helt annan respekt för dem sedan jag själv fick barn. Närmare bestämt för de stora känslor man drabbas av och som man inte kan förklara nog väl i vare sig ord eller handling, trots idoga försök.

Mina föräldrar träffades en vår på en dansbana. Båda är mycket förtjusta i att dansa och jag vågar gissa att de följt Dansbandskampen lika slaviskt på TV som jag följt Idol (Heja Jay!!!). Det finns en historia från deras tidiga dejtande då mamma ska ha gett en tafsande snubbe en lavett så att det sjöng om det: Pappa berättar gärna den här historien och är noga med att killen var minst 1,90 vilket innebar att mamma tog rejäl sats för att nå upp. Sagda anekdot lärde mig följande:

1. Man ska inte acceptera att bli tafsad på.
2. Idioter är idioter och kan inte resoneras med.
3. Idioter förstår dock när det gör ont.
4. Det är OK att ge igen på någon som är större än sig själv.

Mamma var aldrig någon liten sötsak. Hon gillade fotboll som liten och lekte mycket med pojkarna (och säger själv att hon inte drog sig för att sparka dem på smalbenen). Det är lite lustigt på sitt sett, eftersom hon var liten och sjuklig redan från födseln: Mamma låg på tvären i mormors mage, vilket gjorde att mormor förlöstes med kejsarsnitt 5 veckor före hon var beräknad. Mamma tror att det är därför hon bara ser med 1½ öga, samt har dålig hörsel. Det innebär att vår kommunikation är aningens svårare än för andra mödrar och döttrar, men funkar hyfsat när mamma har glasögon och hörapparat på.

Mamma växte upp på en bondgård som en av sex syskon. Det var stora skillnader mellan ansedda skyldigheter och rättigheter för söner och döttrar i familjen, bl.a. blev mamma och hennes storasyster bortskickade för att tjäna egna pengar efter grundskolan, men sönerna kom och hämtade mat och lånade pengar tills de var i 40-årsåldern. Det har gjort att hon varit mycket sträng med att vi barn - oavsett kön - skulle lära oss samma saker om hur man sköter ett hushåll och få lika mycket (eller lite). En god tanke som tyvärr föll på att vi var olika individer med olika möjlighet att lära oss samma saker, och olika önskningar om vad som skulle ligga under granen. Innan jag började skolan kunde jag dock städa, diska, tvätta och laga enklare maträtter. Mina klasskompisar kunde knappt knyta skorna.

Mamma är en väldigt enkel person på sitt sätt: Hennes intressen är att åka på charter, samt att gå ut och dansa. Sist hon läste en bok var på 80-talet och hennes åsikter om politik sträcker sig till att Anders Borg borde klippa sig. Det är som om hon vill gömma sitt intellekt, vilket jag inte förstår. Dum är hon inte, men avskärmad. Det gör mig lite ledsen, för ofta känns det som att tala med ett barn.

Pappa är annorlunda på alla sätt (utom det där med dansen). Han har varit politiskt aktiv sedan tonåren i olika partier och har en åsikt om allt. Att han sitter i - enligt min åsikt - fel läger innebär dock att hans åsikter får mig att tänka på uttrycket "som fan läser bibeln". Han har aldrig vunnit en diskussion mot mig sedan jag var omyndig, ändå håller han så hårt fast vid sin inskränkthet. Det är väl en trygghet, antar jag, men det är av honom jag ärvt min obstinata sida och det får mig att undra varför han inte använder detta drag till att ifrågasätta sin egen medmänsklighet (eller snarare brist på den).

Kanske ligger en förklaring i hur han växte upp: Farmor och farfar var arbetskraftsinvandrare som träffades på jobbet. Egentligen hade de smitit från ansvaret för varsitt oäkta barn, men när farmor blev gravid gick de iaf och gifte sig för att inte upprepa misstagen igen.Sen levde de olyckliga i alla sina dagar, eller åtminstone tills farmor fick en hjärnblödning och därmed pension - hennes första inkomst och möjlighet att stå på egna ben sedan hon blev gravid med pappa. Farmor ordnade med en lägenhet utan att farfar visste och det sista han såg av henne var taxin hon åkte iväg med, samt skilsmässopapperna. Hon lämnade allt utom lite kläder som hon tog i en väska. Varför hon inte sa något? Tja, farfar slog henne. Hon flydde när hon såg en verklig möjlighet.

Pappa växte alltså upp i ett hem där det slogs först och frågades sen. Farfar var mindre intresserad av att försörja sin familj och mer intresserad av att rulla hatt, så väldigt tidigt fick pappa lära sig tre saker:

1. Sköta gården
2. Försvara sin mamma
3. Fiffla för att få ekonomin att gå ihop

Jag tänker mig att min pappa inte var så olik sig nu när han var yngre: Hård på ytan, ensam därunder, oklar över vad som var uppfostran och vad som var våld, med en klar bild om att man skulle försvara sin mamma och skydda henne från allt ont. Att träffa min mamma - som verkar ha varit en liten partypingla - måste ha rubbat hans cirklar rejält ;-) Det är tur att båda är så petiga och noga med vad som är rätt, rättvist och fel, för annars skulle det nog aldrig gått vägen.

Det gjorde det ju iofs nästan inte heller: När jag var 11 kom pappa hem och berättade att han köpt sitt föräldrahem och lagt alla sparpengar på det, plkus skaffat sig ett lån med fler nollor än vad min mamma någonsin skulle kunnat tänka sig. Hon såg husrenoveringen och den nya bilen flyga sin kos för att aldrig komma åter och grät och skrek åt honom i veckor. Jag kan tänka mig att hon undrade om mormor haft rätt i att han var en slashas då. Mormor hade önskat sig rika män till sina döttrar, men istället fått en fattiglapp (pappa), en "fader okänd" och en som aldrig ville bliva stur och mest lekte med radiostyrda bilar.

Pappa är dock ingen slashas: Han jobbade och slet i stort sett dygnet runt med dubbla jobb tills allt fick en ände med förskräckelse pga byggkrisen i början av 90-talet. Då hade han bara jobbet med gården kvar och det är nog tur, annars hade han gått under. (Vilket han kanske skulle gjort iaf pga allt slit). Vi hade haft det bättre om han låtit bli den där affären, men den blev en erfarenhet i sig för hela familjen.

För mig innebar det att jag fick lära mig ännu mer som mina jämnåriga inte kunde och det mesta ganska typiskt "manliga" sysslor. Jag kan backa med traktor och släp, t.ex. :-D Jag tror pappa tyckte om att se att jag gärna lärde mig sådant och gjorde det bra. Både han och mamma har uppfostrat mig till att inte rädas att hugga i, eller för den delen att (på egen hand) lära mig och sedan utföra praktiska saker. De har förberett mig på de fördomar som finns kring manligt och kvinnligt och att det finns två alternativ: att strunta i dem, eller att utmana dem. De har också lärt mig att kämpa på i motvind. Det var inte roligt, men det har fått mig att tro på mig själv, trots alla onda människor jag mött genom livet som kämpat för att få mig att tro annorlunda. För det är jag tacksam.

02 – Min första kärlek

Vem var egentligen min första kärlek?

Var det Lukas?
Lukas gick i min klass mellan åk 0-9. Han var en av de två snygga killarna i klassen (5 killar, 15 tjejer) och den av de två som inte var intresserad av sport, men däremot gick att prata med fast han var kille.

Lukas hade sammetsbruna ögon och hans långa ögonfransar blev än längre på den sida av hans glasögon dör jag fanns. Gud vet om jag någonsin fanns på andra sidan, i hans blick och tankar. Jag var iaf intensivt och hemligt kär i honom åtminstone från ettan till sjuan. Förvisso i konkurrens med Tom Cruise efter att jag hade sett Top Gun och Cocktail (men Tompa var ju gammal och i USA, så jag såg det mer som en fling). Tompa var dessutom OK att sätta på insidan av bänklocket i mellanstadiet; Jag kunde ta att klassen retade mig för det, för det kändes som ett bättre alternativ än att Lukas skule bli elak mot mig för att jag bekände mina känslor och frågade chans. Jag ville behålla Lukas på sin piedestal.

En annan konkurrent var Petter: Han gick i klassen min klass brevväxlade med i mellanstadiet. Petter var snygg, till skillnad från hans vedervärdiga namn, men han var göteborgare (=hot) och kunde liksom jag inte rå för sina föräldrars dåliga smak (Jag har ingen aning om han ansåg sitt namn vara lika fult som jag tyckte det var). OCH Petter var lång. Längre än jag! Den ende kille som var lika gammal som jag som jag kände och som var längre och därmed: =hot! Att han bodde 5 mil bort innebar dock att han var ungefär lika sannolik som Tompa att få chans på. Vi skulle inte kunna träffas när vi ville utan att jag kom hem efter att det var dags för kvällsmat och då skulle mina föräldrar bli jättearga.

Vi hade två discon med vår brevväxlingsklass: På det första - som hölls på deras skola - visade Petter faktiskt intresse, men det rann ut i sanden när en klasskompis låste in sig på toa med några kapsyler och skulle begå självmord genom att långsamt skrapa upp handlederna. (Båda klasserna stod på andra sidan dörren och sa att hon var fånig). På det andra hade jag bestämt mig för att Petter var en tönt. Då lekte vi ryska posten och jag fick pussa Lukas. Åh, så lycklig jag var!

För tre år sedan var jag ute med jobbet på AW. Dröm om min förvåning när jag får syn på Lukas på pubben! Samma vackra ögon, men en kalufs fattigare inser jag hur lik min bror han är. Lite darrig på rösten och skakig i kroppen svarar jag på hans tilltal och utbyter artighetsfraser. Så säger han, med innerlighet: "Du ser verkligen bra ut" och jag fyrar av ett jätteleende och säger tack. Men inombords fortsätter meningen "jag vet", för jag kan se mig i spegeln numera utan att vilja titta bort för att slippa se all fulhet och det känns som en seger att någon från förr erkänner mig.

01 - Om mig

• Sommarbarn
• 70-talist
• Alltid längst och tunnast i klassen, fram till 8:an när killarna kom ifatt och gick förbi.
• Retad för allt: Hårfärg, namn, ursprung, att jag hade lätt att lära, att jag var mager...osv, plus en hel del lögner. Jag har förträngt mycket av mitt liv fram tills gymnasiet. Det var inte så lätt på hemmafronten heller, så det var väl så jag överlevde.
• Växte upp på knappa medel och började stjäla för att inte sticka ut som fattig. Utvecklade stor skicklighet i mitt eget tycke. Upprätthöll vanan tills jag började på högskolan och fick studiemedel. Impulserna finns fortfarande kvar, även om jag inte längre följer dem dock.
• Pluggade på teknis. Dels för att jag ville kunna stoltsera med en "svår" utbildning, dels för att slippa vara fattig mer. Mindre pga intresse, även om det fanns (och finns). På teknis kände jag för första gången i mitt liv att jag hörde hemma i ett sammanhang och det var en ljuvlig känsla :-)
• Började jobba i byggbranchen. Hatade min arbetsplats:Min chef, min lön, hur jag behandlades.
• Bytte till telekombranchen och älskade det. Mest pga fantastiska kolleger som omvände mig från mobilhatare till telekomnörd.
•  Trodde jag skulle leva lycklig i alla mina dagar med en islänning, men insåg inte förränlångt efteråt att jag nöjt mig och försökt anpassa både mig och honom till någon sorts drömbild. Han lämnade mig för en annan och jag trodde jag skulle dö av sorg. Istället hittade jag mig själv.
• Kan inte påstå att jag har några genuina intressen utöver att dansa mig svettig på discon, gå på konserter och sjunga med för full hals och sitta på caféer och betrakta folk. Det räcker för mig. Livet är komplext nog när man är en neurotisk/paranoid funderare som jag.
• Mäter likt en tonåring mitt egenvärde i hur andra behandlar mig. Om någon flörtar med mig, berömmer mig, öer mot mig: Då mår jag bra. Jag kan fiska väldigt mycket efter detta om jag känner mig osäker och det irriterar mig, eftersom jag ofta inte kan hindra mig själv. Fnyser någon jag inte ens känner åt mig på stan kan jag vara ledsen i flera dagar. T.o.m. flera år efteråt kan jag minnas det och bli nedstämd samt grubbla över det. Jag vet att det är onödigt, dumt och destruktivt, men logik hjälper mig inte att bli av med vanan, även om åren har slipat ner känsligheten en aning.
• Träffade min Älskling vid en kompis köksbord. Han är lika neurotisk som jag, men inte på samma sätt, vilket leder till många "intressanta" händelser i våra liv.
• Vi har vågat oss på att skaffa barn. Hon heter Semlan och är det mest underbara och jobbigaste som hänt. På samma gång har man blivit både mer stabil och mer instabil i sin identitet. Märkligt, läskigt och ljuvligt. Jag bara fruktar den dag då hon kommer att yttra orden "Ni har aldrig älskat mig!!!". Inbillar mig att alla tonåringar gör det någon gång och blir helt förstörd när jag tänker på det ;-)
• Planerar allt. Slänger sedan planen och jobbar på frihand.
• Är tidsoptimist, liksom merparten av mina (få, men underbara) vänner. Älskling är tidspessimist. (Och tiden är därmed återkommande ångestskapande för oss båda).
• Är extrovert OCH rädd för folk.

Ok, jag gör ett försök

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick