Alldeles orkeslös

Idag kändes livet i allmänhet rätt menlöst. Jag gick tidigare från jobbet än planerat, struntade i träningen och tog en shoppingpromenad istället. Hoppade av bussen ett par hundra meter från centrum och traskade i snålblåsten mellan de fina butikerna. Ville se om de fått in Odd Mollys vårkollektion bl.a, vilket de fått, men inget som föll mig på läppen (allra minst priset). De har en fin halterneck på hemsidan som var slutsåld i de flesta webbutiker fastän den inte skeppas förrän i mars/april. Hur som helst blev det väl i runda slängar 3 km promenerat, plus lite snurrande inne i butikerna. Vi kan kalla det moms.

Har förresten upptäckt Californication. Största behållningen på skådespelarfronten måste jag säga är goth-dottern Becca Moody. Samtidigt är det lite lustigt att David Duchovny är tillbaka precis där han sägs ha börjat sin karriär... Ooo! Nu kom jag att tänka på gymnasiekompisen (som skickade mig ett meddelande på Facebook häromdagen och ville bli bekant igen) var störtförälskad i honom. En flicka med alla tomtarna hemma på loftet.

Tidsfråga

Testade igen. Om vi säger så här: Det bör inte vara några problem att klämma ett par droppar rödvin i helgen.

Det är lika bra att ge upp!

Ska det vara så här?

Om jag inte är gravid, varför mår jag då illa och har andra graviditetssymptom? Hmmm... Skengravid?

Jag får testa igen...

Du kanske inte tror det

Det var dags för invägning i morse. Det går åt rätt håll :)
Dock fick jag lära mig den hårda vägen att

• Om man bryter nattens fasta med brusvitaminer, så mår man snart illa. Sen håller det i sig halva dagen.
• Att få en kopp hett tevatten över sig förorsakar sveda, värk, gallskrik, till undsättning framrusande kolleger, vettskrämd publik och tvätt.
  

Hittade förresten ett lunchställe som kunde stilla mitt fiskbehov och därtill serverade en finfin bön- och bulgursallad. Drack en sockerstinn cappuccino till efterrätt. Smaskigt!

Träningen såg nästan ut som förra veckan, men med en lätt förändring av vikterna. Tyvärr gick det inte snabbare än sist, men det gick bra iaf.

1. 1,3 km rask promenad till gymmet (Pratade med tysken som tydligen ska göra slut med flickvännen jag inte visste han hade).
2. Hanteldrag (rygg)
3. Bicepscurl (arm)
4. Axelvrid (axel, musarmsmusklerna)
5. Liggande tricepskick med hantel (arm)
6. Tricepskick (knästående, arm)
7. Shrugs (axlar)
   
8. 2,5 km löpband på 15 minuter
9. Höftlyft (ben)
   
10. Gummibandspush (bröst)
11. Armhävningar (bröst)
12. 1 minut hopprep (fyjävlar vad jobbigt)
    
13. Situps på boll (mage)
    
14. Balansplatta (bålstabilitet)
    
15. Bicepscurl med stång (arm)
    
16. 3,4 km/10 minuter på sittcykel

Tog en energibar på bussen hem och lagade sen köttfärssås och spaghetti, fastän krafterna tröt. Bäst föredatum kan vara ett så gott incitament som något för att laga mat ;)

Såhär en timme senare har jag klämt en påse Split. Får se vad det gör för magen... De är godare än bra. Det går liksom inte att sluta äta.

Men idag SKA jag!

Träna. Styrka.

Samma program som förra tisdagen, men denna gången går det förhoppningsvis snabbare, eftersom förra gången var lite av en testomgång då jag fick känna mig fram till vikterna.

Gjorde en jämförelse på ett gäng energibars. Tycker det är trevligt att ta efter träning, innan jag är hemma och kan äta riktig mat. Tyvärr får jag inte riktigt ihop hur jag kan presentera det på ett vettigt sätt. Det hade varit roligt att slänga in lite "standardgodis" för att se hur de gör sig i kampen. En hel del energibars är ju egentligen inget annat än förtäckt godis.

Hittade en krönika som väckte lite minnen appropå godis.

Annars....Vill jag ha vinröda kläder. En liten obsession just nu. En kofta och ett par sådana här.

Jobbet går bra för tillfället. Känns skönt efter fredagens och måndagens kaos, inte minst det känslomässiga. Måste säga att jag trivs med mina kollegor, det är bara min chef jag inte förstår mig på. Inte lätt med folk som funkar helt annorlunda på alla plan ;-)

Vilket Skulle Bevisas

"Vill du ha Toast Skagen? Jag skrev att jag tänkte göra det. Toastar du toasten? Jag måste bara..."

"Åh, nej! Du har blivit sån Jag skrev det på bloggen, så nu måste vi göra det"

"Men jag viiiill..."


Underst: Njuta, rostat.
Mittemellan: Två krusiga salladsblad, fasthållna av ett par matskedar Rydbergs Skagen light (Me light? OMG! WTF!)
Överst: Avokado, dill, citron.
On the side (doll not included in package): Mer avocado.
Övriga tillbehör: Hellboy

På stranden

Gårdagen fylldes av sovmorgon, besök av vänner (vilka tog med sig årets första semlor), Rayman Raving Rabbids, besök på Indiern i kvarteret bortom vårt, ett kvarts kilo godis och Taxi driver. Det var en ovanligt kort och intensiv dag, men rolig. Vi spejade ofta ut genom fönstren och ojade oss över de starka vindarna. Läste på internet att en kvinnas barnvagn lyft en meter över marken av vindarna ute i hamnen. Varför går man ut, när man kan sitta inne och mysa? Det hade blivit te, filt och bok om vännerna inte hade kommit. En annan sorts trevligt.
Men idag. Vilken underbar dag att vakna till! Solen flödade och inte en sate kan ha suttit inomhus. Det myllrade utanför på gatan.

Efter frukost tog vi oss en promenad till havet. Lördagens vindar hade lugnat sig en aning, men ju närmare havet vi kom, desto kallare blev det. Men ljuset; så vackert! Vi såg en hund sitta i tången, stillsamt överblickandes vågorna. Ibland tittade han lite över axeln på sina artfränder, som skuttade och lekte bara ett par meter bort, men återgick snart till havsutsikten.

Vi hittade ett par tångstrån som lagt sig särdeles vackert, som en sol, en ful fisk med bara huvudet kvar, och slätspolad flinta i mängder. Det är synd att det finns så mycket fula hus omkring havet här. Inte bara fri sikt, så att man kan ta in havets mäktighet, utan påminns om människans envishet att ständigt närvara, utnyttja, exploatera. Här är vackert, här ska vi vara, allihop, hela tiden, samtidigt.
"Man ska vara ensam vid havet", sa mannen. "Här är för mycket folk!" Men alldeles nere vid vågorna, just utom räckhåll från dem, var det lugnare och ensammare. Folk stör mig mindre än husen, så jag tittade på sanden, hur den formade sig av vågorna, men knappt av mina skor. Petade lite i den för att se vad som gömde sig därunder. Ögonen rann av vinden och solen. Näsan sved av saltdoften. Avslappnad, levande, frostbiten.

Vi gick hemåt på en gata längs havet, men det tedde sig inte lika själavårdande på avstånd.
"Jag tycker inte om att gå hem. Nu har man inget mål längre", sa han.
"Vi kan komma på ett nytt" sa jag. "Dricka varm choklad på nåt café och få tillbaka värmen".

Så vi gick till ett litet café han hade hört om. De sjasade ut oss just som vi båda tagit de branta stegen nerför trappan och stängt ytterdörren bakom oss.
"Vi stänger nu!" sa de argt. Hur skulle vi veta när ingen skylt utanför förkunnade något om ställets regler? Så traskade vi till torget intill den gamla, vackra begravningsplatsen, hann just med en buss och tog oss hem. Kalla in i märgen, trötta i benen. Vi hade gått nära nio kilometer på en och en halv timme.

Jag tog turen om affären och drev runt mellan hyllorna för att hitta frukost och kvällsmat. Han gick hem till tvätten, denna eviga, som han envisas med ska göras på söndagar och sedan svär över stjäl hans helg. Men det är klart. Det funkar inte i veckorna, så vad har vi för val? Affären var lika sunkig och tråkig som vanligt, men efter promenaden kändes det inte som om något skulle kunna sänka humöret. Ju sämre utbud, desto bättre utmaning. Någon dag, när jag blir morgonpigg, ska jag börja handla grönsaker, frukt och dylikt på torget istället. Förra helgen stod en jordsmutsig man där och putsade på kålrötter. I backarna i hans stånd fanns jordärtskockor, svartrötter, potatis och rödbetor. Jag vet inte vad som höll mig från att handla. Det var bara så vackert att se på och känna doften av. Jag måste ha varit på väg någonstans, men ingenstans som gjorde lika stort intryck, uppenbarligen.

Nu sitter jag och funderar på att rosta bröd och göra en Toast Skagen. Färdig röra, får jag erkänna, men med färsk sallad och lite av den där citronen jag tror ligger i kylen blir det nog fint.

A man with a tape recorder up his nose

Torsdagen blev en läskigt lång jobbdag. Istället för att göra det jag planerat, fick jag supporta en ny kollega, dvs. göra det hon ska kunna om - förhoppningsvis - inte allt för lång tid. Eftersom min chef bestämde sig för att jag skulle boka ett möte med ett gäng personer p.g.a. sagda, oväntade jobb gjorde inte saken bättre och det stör mig något fruktansvärt att han inte kunde komma till mig och diskutera det, eller ens skicka ett mail, utan gick via (ytterligare) en kollega. Hur som haver hanns inte det jag skulle hinna med i den omfattningen det borde. Planen att ta en busspromenad försvann väldigt fort när jag såg bussen komma just som jag gick utanför dörren till jobbet, så jag hoppade på den och tröstade mig med att jag skulle komma hem lite tidigare än kvällen innan.

Är Dobby bekant? Han är en liten husalv i Harry Potterböckerna som gillar att skada sig själv, alltmedan han repeterar diverse repliker om hur dålig han är. Eftersom det inte blev någon träning hemma i torsdags heller kändes det lite så när jag gick till sängs, men jag var ju helt utpumpad. Gick visserligen till Ica och köpte massa mat, enbart nyttigheter. (Det är säkert en hel kilometer fram och tillbaka). Gjorde en jätteskål fruktsallad som sedan blev mellanmål, frukost i fredags, mellanmål på fredagskvällen (med glass iofs...) och frukost på lördagen. Nästa gång gör jag hälften så mycket ;-)

Insåg för övrigt just att jag glömde vitaminer idag. Hmmm...köpa imorgon som kan bo här hemma, så har jag både här och på jobbet. Vissa vitaminer är svåra att få i sig har jag insett. Äter på tok för lite fisk och skaldjur t.ex. fast jag tycker väldigt mycket om det.

En sak jag vill nämna är att jag står mer på jobbet nu än tidigare. Ryggen har mått mycket bättre sedan jag försökte få igång denna vana igen. Jag har kanske tre ståpass och tre sittpass under dagen. Speciellt efter lunchen är det trevligt att stå, så att paltkomat kan undvikas, men just när jag kommit till jobbet, är taggad och ska gå igenom dagens arbete är också skönt. Man behöver vara lite i startgroparna, ska ändå runt och prata med folk, så det hinns ändå inte riktigt med att sitta. Ska man visa något på skärmen för någon blir det också mycket bättre. Annars får folk närmast hänga över en. Har förresten insett att jag har för dåligt tålamod med folk. Har hänt one too many times den här veckan att jag suckat, tagit musen från dem och sagt, "Nej, jag ska visa". Fel, fel, fel. Jag hade blivit galen själv, så varför göra det mot andra? Vill jag visa någon något kan jag ju fråga om de vill att jag ska visa, eller guida dem. (Och räkna till tjugo...tio är för kort).

I alla fall: Fredagen hade jag tänkt komma och gå tidigt, men iom torsdagen var det mycket att ta igen och jag var långt ifrån utsövd när klockan ringde. Kom ungefär när jag hade tänkt, men istället för att jag kunde gå när jag hade planerat, blev det ca en timme senare. Något jag borde insett. Jag hade gett mig den på att träna, men problemet var ett möte knappa två timmar senare, med inledande mingel en halvtimme tidigare. "Vad är mingel, jämfört med ett konditionspass?" tänkte jag, sprang nedför trapporna, bytte om på toa och halvsprang till gymmet (1,3 km uppvärmning). Knödde in väskan i ett skåp, bytte skor och hoppade på ett löpband. Ställde in det på maximala 15 minutrarna man får ha det (ibland undrar jag om jag är den enda som håller mig till dem) och satte igång Höll pulsen kring 172-176, dvs. strax under 90% av maxpuls. Kom 2,54 km, svetten lackade och jag var alldeles röd. Tjejen på bandet bredvid som hållit ungefär jämna steg med mig, men börjat innan jag kom in i gymmet och som sprang 5 minuter efter att jag hoppat av, var slank, fettfri, sval och oberörd av allt omkring sig, utom min uppenbarelse. Jag stirrade tillbaka, det hjälpte inte. Hon var möjligen skelögd och beundrade sin egen spegelbild. Idunno.

Aningens nedslående var det iaf att jag sprang 200m kortare än för 1½ månad sedan. Det ska åtgärdas och förbättras, definitivt. 3 km ska inte vara något problem på en kvart. Ska man bli polis gäller 3 km på 12 minuter. En förklaring är kanske att jag inte hade inte hunnit ta något mellanmål innan passet och var sjukt stressad efter jobbet. Hur som helst var båda som bortblåsta och ersatt av en lätt "jag är rambo"-känsla när jag klev av bandet. Pustade ett par minuter, högg en metro och satte mig på en cykel i tio minuter. Höll ut i säkert tre minuter på nivå 6 av 10, sedan fick jag minska till 5:an. Sprang till omklädningsrummet, duschade, fixade till mig och promenerade till mötet. Kom alldeles lagom i tid för fem minuters mingel innan mötet började, beställde en cola, skrattade bort andras kommentarer om att den var "ren" och lyssnade, sög in vad som sades. Åt middag och hade trevligt. Kroppen skrek efter mat, men jag försökte hålla inputen på en rimlig nivå. Försökte. Det gick sådär, men var inte helt okontrollerat. En stor, blodig biff med massa sås och pommes. Hinkade i mig vatten, liksom jag gjort på gymmet, vilket resulterade i fyra toabesök på två timmar. Inte illa pinkat! *haha* Ursäktade mig tidigt, åkte till hemstaden och till det längst öppna köpcentret. Jag hade en plan...

Smög omkring mellan hyllorna, undrade var kylen fanns, men fick tillslut inse att det inte fanns någon. Allt var färdigpaketerat. Valde länge. De skulle i alla fall vara vackra, jämna, lite utslagna, bara tillräckligt för att ge ifrån sig lite doft och bli bättre hemma när de väl satts i vas. Långa, blodröda rosor, tio styckna, inslagna i cellofan och halvstyvt papper.

Det gick ingen buss på nio minuter och väl medveten om hur välfungerande stadsbussarna fungerar valde jag att gå den dryga kilometern hem, trots tunga ben. Vinden var hård, så skulle jag vara ute i den ville jag hellre röra på mig och hålla värmen. Det var ju ändå ingen sträcka att tala om. 1,3 kilometer uppvärmning, 2,5 km på löpbandet, tio minuter på cykeln, en kilometer till mötet, en halv kilometer till tåget (värt att räkna?) och slutligen 1,3 kilometer hem.

Tänkte att jag var värd att åka hiss upp till tredje våningen, tryckte på knapen, åkte upp. Gick fram till ytterdörren, ringde på och gömde mig bakom buketten. En fullt främmande man i fyrtioårsåldern, iklädd t-shirt och kalsonger, kraftigt framåtböjd, som för att dölja att han inte var ordentligt påklädd öppnade dörren. Jag var tyst.
"Ja?" undrade han.
"Eh..." sa jag "...Var är jag?" samtidigt som jag rotade i mitt av trötthet trögstartade hjärnarkiv efter personer i mannens närhet som liknade den som stod framför mig...i kalsoner.
"Ben. Bara ben." tänkte jag. Svårt att koncentrera mig.
"Skulle du till någon här i huset?" Undrade mannen. Han såg lätt road, lätt förvånad ut, men snäll.
"Jag bor här" gnydde jag. "Jag skulle överraska min sambo med blommor och bor på tredje".
"Jaha" sa han "Du är på fjärde. Jag hade inte haft något emot en fin bukett annars".
"Jag får komma tillbaka med en en annan dag då", log jag, bad om ursäkt, tackade och traskade ner en trappa, för att upprepa påringningsproceduren. Denna gång med förväntat resultat. Han blev strålande glad och närmast förlägen.

"Jag har aldrig fått blommor av dig" fick jag höra. Först skämdes jag lite, men kom sedan på att det har han visst, vilket jag påminde honom om, men också att det var länge sedan. Säkert två år sedan, så det finns milt sagt förbättringspotential.

Vi avslutade kvällen med glass, fruktsallad (pour moi), ett Monthy Python-avsnitt och att båda byta samman totalt av trötthet. Vi gick till sängs, pratade om det där att det är dåligt att bli för trött, att man vill göra helgen så lång som det bara är möjligt och slocknade liksom lamporna i samma stund som vi släckte dem.

Bildbevis?

Före:

Efter:

Det som går och går

...nedåt, nedåt? Vikten, förhoppningsvis. Antalet mörka timmar om dagen också. En timmes extra dagsljus om dagen har vi fått nu, jämfört med vintersolståndet. Det märks iofs inte så mycket, eftersom allt är gråmulet, men idag och igår har det varit sol. Det var alldeles ljuvligt att dra upp persiennerna och se himlen alldeles rödlila från horisonten och upp över hustaken.

Morgonen på jobbet inleddes med vägning. Vi är några stycken som ska kämpa ihop och påminna varandra om vart vi är på väg. En liten tjuvstart gjordes under hösten, men julslappandet och en tre veckor lång sjukdomsperiod (yr i tre veckor!) satte tillbaka det mesta på magen igen. Nu vet jag i alla fall hur lätt det går åt båda håll! Jag har skaffat mig lite bättre koll på proportioner, både vad gäller mat och motion.

Egentligen var planen att ta busspromenaden igen, men en ilande snålblåst och piggregn fick mig att inse att det kanske var bättre att komma hem lite tidigare och äta i vettig tid. Ja. Det är ju närmast kardinalfel att då först blogga om sina förehavanden. Prioritetsordningen bör ju vara:

1. Mat
2. Sömn
3. Täning
4. Jobb
5. Fritid (Efter jobb, eftersom träning trots allt är fritid).

Just nu är jag otroligt sugen på fruktsallad. Det är säkert frukt/mode-bloggaren Englas fel ;-) Man skulle kanske hoppas på att busvädret lugnar sig under kvällsmaten coh sedan gå på fruktshopping? Jag lär nog iofs spara ätandet till imorgon, eftersom jag annars går över den energimängd jag bestämt mig för att ligga på. Det måste vara en lätt större output än input!

Dag 34 - Skenet bedrar visheten

Clearblue säger minus. Jag har för första gången i mitt liv gjort ett graviditetstest. Vaknade kvart i fem efter 3½h sömn. Insåg att det skulle vara säkrast att testa på toabesöket jag behövde, eftersom jag möjligen inte skulle kunna prestera lika mycket hormon till nästa besök. Var alldeles skakig, precis som när jag kvart i stängningsdags begav mig till Apoteket i går kväll men förvånad över att jag somnade så lätt. Kanske för att jag satt och läste på om graviditetssymptom till dryga timmen efter normala sängdaxet...och stressade upp mig över att min kropp uppvisar en majoritet av de vanligaste. Kändes väldigt "jaha?" efteråt. Lättad och besviken. Ett barn skulle vara välkommet, men jag vill ju helst att de jag får är planerade av mig och pojkvännen. Inte (enbart) av slumpen.

Älsklingen har varit underbar. Har varit ömmaste, mysigaste och tröstat. Sagt att allt blir bra, att sannolikheten att jag var med barn var låg, men skulle jag vara det, då blir vi föräldrar. Som om det var den självklaraste saken i världen! Och det är väl det: I de stunder då man varken vet ut eller in, då är det skönt att ha någon som hjälper en lite med balansen.

Jag vill i vilket fall inte upprepa historien. Farmor, mormor, mamma, syster och bror hade alla barn på väg när de gifte sig. Det är en markering: Jag vill välja vilka delar av mitt "arv" jag tar med mig. Att chansa på att inget händer, strunta i om det gör det, planera det, eller låtsas som om det inte var meningen: Detta vill jag inte.

Antingen gifter jag mig inte och skaffar barn när det passar mig och mannen. Eller så gifter jag mig, har ett sjujävla kalas och skaffar knoddarna efter detsamma.

Men skulle det vara så, att gravtestet är falskt negativt och en liten är på väg, då får det bli som det blir. Och det skulle bli ett varmt mottagande kring d. 28/9.

Med lättare och lättare steg

Ah!

Mitt nya liv har tagit fart!

Det blev ingen riktig träning igår men lite "vardagsmotion". Istället för att bara gå till närmaste busshållplats traskade jag till den 2 km bort. Kämpar också för att få mina kolleger att förstå att det är bäst att traska den där kilometern till den där andra restaurangen på lunchen och skyller på att man behöver ljus så här års. Jag ljuger ju inte. Jag får bara två kilometers extra motion och en möjlighet att få en riktigt god kopp kaffe efter maten :)

Det blev hur som helst möjligen lite mycket mat igår, men bra sådan, så jag tycker dagen får godkänt. Jag försöker variera mig lite mer mot annars, och min käre sambo är med på noterna och lagar mat, håller nere på portionerna och så. Det är lättare om man är två.

Idag har jag ätit massor, känns det som. Egentligen är det nog bara för att det har blivit sex små mål, plus en stor onyttig thai-take away till lunch, men så har jag också styrketränat.

1. 1,3 km rask promenad till gymmet
   
2. Hanteldrag (rygg)
3. Bicepscurl (arm)
4. Axelvrid (axel, musarmsmusklerna)
5. Tricepskick (triceps)
6. Shrugs (axlar)
   
7. 2,6 km löpband på 15 minuter
8. Liggande tricepskick med stång (arm)
9. Höftlyft (ben)
   
10. Gummibandspush (bröst)
11. Armhävningar (bröst)
12. 1 minut hopprep
13. Situps på boll
14. Balansplatta
15. Bicepscurl i maskin
16. 10 minut på elliptisk maskin (1,6 km)

En och en halv timme tog det, mest för att jag lade upp programmet efter hand. Vill helst köra med egenmotstånd och hantlar, eftersom man till att börja med måste klara av att bära upp sin kropp med de muskler man har. Hantlar och dylikt vill jag ha för att komma åt där man annars kanske inte så lätt kommer åt och för att man med fria viketer inte blir lika isolerat stark som om man enbart använder sig av maskiner. Istället måste musklerna samverka.

Före och efter bilder är poppis i dylika sammanhang. Jag bjuder på båda idag. En före och en efter påklädning. (Den förra är lite finn fem fel, känner jag nu i efterhand, och den senare en...låt oss kalla den "Fokuserad Dagens Outfit", så kan jag hurra lite och skriva i mitt CV att jag är modebloggare också! Hohoho! Som om det skulle hända).

Skyller allt på kollegan som efter att ha kommit tillbaka från julledigheten sa (appropå julmat): "Du skulle se mig naken!" Men det får bara kärleken och flickorna i damernas på gymmet ;-)

OMG! WTF!

Jag väntade eventuellt besök den 16:e. Jag hade inte haft några problem med d. 17:e, eller ännu hellre den 18:e. Den 19:e började jag undra lite, men tänkte att besöket garanterat skulle komma d. 20:e.

Idag är det den 21:a och jag börjar bli bekymmrad. Speciellt när den potentiellt medskyldige omnämner mig i pluralform. Det är ju det jag är rädd för att det är.

Vi får se imorgon. Annars......Annars får jag väl undrsöka vad som hänt.

Multikvinnan konstaterar

Inköpt:

• Friggs Multikvinna brus. Fler vitaminer än vad jag visste fanns. Nästan som läsk!
  
• Riskakor. Kalas när suget sätter in på eftermiddagarna.
  
• Fitness Magazine #1. Dags att göra årets första styrkeschema!
  
• Allévo proteinbar. Proteinbars är bra att ta efter träningen, så man klarar sig den där timmen innan det blir käk hemma. (Synd bara att de smakade skräp, men de finns iaf lättillgängliga på apoteket mittemot hemmet om det skulle knipa)

Inte många minuter kvar innan det är dags att bege sig till gymmet :) Första passet får bli lite ad-hoc, så får jag planera lite mer på bussen hem.

Tjuvstartade i lördags med:

• 5 x 15 mage (Knä-armbågsmöte, situps, bensträck, rumplyft, sneda)
• 2 x 15 rygg (korslyft, rygglyft)
• 7 x 6 armhävningar (5 på knä, resp 2 parallellt med golvet i utgångsläget)

Söndagen innebar därmed träningsvärk, men inspirerad av en artikel om träning, där det stod att läsa att man lämpligen började med träning med egenmotstånd innan man gick vidare till vikter, plågade jag mig igenom:

• 3 x 15 mage (2 Knä-armbågsmöte, 1 situps)
• 2 x 15 rygg (korslyft, rygglyft)
• 2 x 7 armhävningar (parallellt med golvet i utgångsläget)

Har fortfarande träningsvärk, så gissningsvis koncentrerar jag mig på ben, övre delen av ryggen och kondition, men jag får se hur det känns.

Godis är också frukt

Såhär fyra veckor efter julafton undrade någon om jag inte längre tyckte om Jelly Beans. Jag hade glömt bort denna ypperliga gåva och kände mig därmed manad att visa upp den i all dess glans. Ja, 2D då, tyvärr.

Med i förpackningen följde en liten receptfolder. Det står däri att om man blandar kiwi, strawberry jam, blueberry och cantaloupe, så blir det fruktsallad. Dygnets första mål blev därmed ett nyttigt ett ;-)

I begynnelsen var hon

Längd	1,73	cm
Vikt	65,2	kg
Fett%	25,0	%
LBM	48,8	kg
BMI	21,9
hals	31,0	cm
bröst	85,5	cm	strl 36
u bröst	72,0	cm	70C
midja	71,0	cm	strl 38
navel	84,0	cm
rumpa	97,5	cm	strl 38
lår	56,0	cm

• 6h sömn, kände mig som en levande död när jag vaknade.
• Fiberhavregrynsgröt med mjölk och lingonsylt.
• Slängt skräp i en blå container.
• Slängt saker i återvinningsrummet.
• Förfärats över mina medmänniskors fasoner i ovan nämnda lokal.
• Lyssnat på Interpol och läst Kenttexter.
• Surfat.
• Promenerat 3 km för att äta vegetarisk sushi.
  
• Fönstershoppat och druckit kaffe på ett ställe jag inte lär besöka igen, men som trots allt hade ett visst underhållsvärde..
  
• Sightseeat i min fortfarande ganska nya hemstad, tillryggalagt ytterligare 3 km.
• Handlat och lagat fajitas med guaccamole på därtill perfekta avocados.
• Sett Persepolis och ätit naturgodis.

Summa: En allt eftersom trevligare och trevligare dag. Ska man sluta när man är på topp och gå till bädds? Innan midnatt en lördag...?

Söt som socker

Jag tillhör de människor som brukar ha socker i kaffet. Två teskedar på en vanlig kopp, eller tre på en stor. Det brukar få folk att höja på ögonbrynen, så det givna svaret på frågan "Ska du verkligen ha så mycket socker?" brukar vara "Är man inte är söt från början behöver man mycket socker".

Frågan är på inget sätt artig och svaret därefter. Min käre sambo brukar säga att jag inte får säga så, för jag är redan söt, men jag svarar lika ofta att han bara tycker jag är söt för att han är kär i mig. Ibland har jag funderat på vad jag skulle göra om han påstod att han inte var det, men dylika dåliga funderardagar brukar sluta med att han bevisar motsatsen.

I vilket fall ser jag mig varken som en söt, eller vacker person. Jag kan tycka att jag ser helt ok ut när jag fixat till mig - och för all del gör jag det varje morgon och inför varje utekväll - men naken, osminkad och morgontrött dagen efter (dagen efter fest, eller arbetsdag spelar ingen större roll) är morgontröttheten och min med knapp marginal bevisade och därmed marginella astigmatism och närsynthet mina främsta tillgångar. Annars skulle jag göra jag vet inte vad. Morgonduschen är min räddare och det som får mig att tro på ett liv efter sängen. Sa jag att jag har bekymmer med sömnen? En bra dag brukar börja med att jag har jag vänt dygnet ett kvarts varv och sjunger i (morgon)duschen kring tvåsnåret på eftermiddagen. Därefter inmundigas frukost (Ett glas mjölk, smörgås med animaliskt pålägg, lätt fruktyoghurt med dinkelmüsli och en nermojsad, skivad banan) varpå jag tar en bok med mig till något kafé där jag efter hand beställer mindre och mindre mjölkutblandade kraffekreationer av starkare art, från en mellansvensk man med quiff och guldtand. Dryga timmen efter att jag trätt innanför dörrarna, beställt och funnit en plats med lagom god överblick över omgivningarna och därtill matchande möjligheter att beställa ytterligare koppar kaffe brukar jag på darriga ben bege mig därifrån. Lite mer underhållen, lite mer på hugget.

I vilket fall skulle det här inlägget handla om hur jag gör mig söt som socker. Eftersom jag är en person som tycker om att planera saker har jag skapat mig en liten ritual utifrån det som jag en gång insåg var det optimala upplägget för att kunna håva in så många komplimanger om "naturlig skönhet" som möjligt. Dock: Jag har ingen kamera, det är en vecka till lön, jag vet inte ens om jag vill ha 15 mer än textuellt visuella minuter i rampljuset i det här stadiet och det här inlägget är redan långt nog. Jag får be att återkomma!

Och hon såg att det var gott

Jag har alltid varit svag för söta saker, alltid varit smal. Ofta fått frågan om jag inte äter, inte äter nog och vart maten tar vägen. Jag har alltid varit väldigt stolt över det, för smal är snygg, smal är lyckad, smal är lycklig. Eller?

När jag flyttade hemifrån började jag laga mat som jag själv tyckte om, varje dag. Många portioner blev det, för det var bäst att göra så man kunde frysa in, eller äta nästa dag. Problemet är att god mat smakar mera och sällan blev portionerna i samma storlek som de varit hemma vid mammas köksbord, eller lika nyttiga. Godis unnade jag mig en hel del av, för nu fanns ingen som klagade över att jag förstörde aptiten. Bort föll äppelgoffandet, grönsakerna, variationen. In kom det man lärt sig var lyx och ur det perspektivet levde jag aldrig dåligt som student, om man inte menar ur ett hjärt-kärlperspektiv, och tyvärr fortsatte det på det spåret i tio år, med den "lilla" skilnaden att maten jag äter numera består av halv- och helfabrikat, lunchresturangmat och smörgåsar.

Hej verkligheten!

Jag kan fortfarande äta det mesta utan att det sätter spår, men hur ser jag ut inuti?Eller, nja...
Jag har lättare att hitta kläder nu, än förr, men det börjar förändras till det sämre. Förr fyllde jag aldrig ut, nu börjar det korva sig. Förr kunde jag inte sova på mage, för revbenen stack ut så mycket, men nu är det det enda sättet jag sover på. När jag sover vill säga. Sömnen är dålig, dygnsrytmen ur led och ryggen värker av overksamhet och stillasittande kontorsarbete.

Jag upptäckte att jag hade små mjuka kuddar under knäna och frågade mig själv om det var något man skulle ha. Jag har noterat att strumpresåren gör centimeterdjupa gropar i vadorna under dagen och att jag har gropar i rumpan, låren och på armarna. Nej, jag är inte längre smal i folks ögon, jag ljög lite där i början, utan normalbygd och trots det trivs jag inte riktigt i min kostym. Det är nämligen inte storleken det är fel på, utan passformen. Den behöver strykas och stärkas! ;-)