5-10 mph = 2-5 m/s.
tisdag 30 juni 2009
måndag 29 juni 2009
söndag 28 juni 2009
lördag 27 juni 2009
Dagens väderutsikt - 7
Älskling har blivit ivägsläpad till köpcentret för att titta på en stor, rosa elefant :-D
fredag 26 juni 2009
torsdag 25 juni 2009
söndag 21 juni 2009
Älskling
Du gjorde inbrott i mitt hjärta med dina vackra, blå ögon.
Jomen det vet jag, för jag ville inte släppa in någon, men så plötsligt var du där.
Du förstod mina skämt och hur jag tänkte.
Du sa att jag var fin och att jag borde förstå att jag är det själv också.
Du har ett hjärta som rymmer mer än de flestas.
Du har räddat mitt liv mer än en gång.
Du har gett mig nya synvinklar och gjort mig till en bättre människa.
Du ger mig pirr i magen
Och jag kan inte bråka med dig och se dig i ögonen,
för då glömmer jag allt annat utom hur fin du är.
Jomen det vet jag, för jag ville inte släppa in någon, men så plötsligt var du där.
Du förstod mina skämt och hur jag tänkte.
Du sa att jag var fin och att jag borde förstå att jag är det själv också.
Du har ett hjärta som rymmer mer än de flestas.
Du har räddat mitt liv mer än en gång.
Du har gett mig nya synvinklar och gjort mig till en bättre människa.
Du ger mig pirr i magen
Och jag kan inte bråka med dig och se dig i ögonen,
för då glömmer jag allt annat utom hur fin du är.
Midsommar är överreklamerat
En gång i tiden hade jag en dejt. Jag har förvisso haft fler, men just Honom som jag dejtade på midsommar 2003 är en historia i sig. Det här är dock en historia som dels handlar om varför jag tycker midsommar är överreklamerat, dels om varför rosa singel är dåligt.
Jag hade sedan en månad innan midsommar dejtat sagda kille som hade något av ett rykte om sig. Jag brydde mig inte så mycket om det, för man måste tillåta människor att börja på ny kula och jag har väl inte alltid varit så änglalik själv, men ett och annat offer måste få förlåtas en sökande människa. Folk snackar så mycket dock, och det har jag genom åren känt av tillräckligt för att bortse från än idag, när jag anser det befogat, dvs. innan jag fått bilden konfirmerad. (Men att söka efter konfirmaiton är inget jag brukat göra. Jag är kanske naiv på det sättet).
På den aktuella dagen tog vi tåget norrut sisådär sex mil, därefter buss nästan lika långt. Vi var mitt ute i ingenstans och nästa dag, efter den obligatoriska övernattningen, fanns det bara ett par bussar som skulle kunna ta oss hemåt. Som bäddat för drama, det borde jag insett redan där.
Väl framme fick jag träffa kärngänget från min dejts barndom. Det var ett gäng killar och tjejer som förvisso verkade riktigt trevliga, men som redan från början markerade ett visst avstånd. "De tycker jag är ung och brudig", tänkte jag.
Vi tjejer skickades ut att plocka blommor. Jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig för att nå acceptans, så jag höll mig till prat om blommor, väder och vind. Efter en stund började frågorna komma. Först försiktigt, sedan allt mer ifrågasättande och varnande: Hur länge hade vi varit tillsammans, hur träffades vi, var jag medveten om hans historia? De hade sällan träffat en tjej två gånger och verkade lite trötta på nyintroduktioner. Mina varningsklockor ringde. De verkade inte missunsamma, inte som om de ville hålla mig ute ur deras sfär, bara kallt ärliga.
Jag försökte så diplomatiskt som möjligt försvara min pojkväns allvarliga intentioner med mig för (jooodå, med mig är det allvar, även om det aldrig varit det med någon annan av hans flickvänner. Dessutom var det han som kallade mig flickvän. Själv tyckte jag det var för tidigt för att säga att det var den typen av förhållande vi hade).
Allt eftersom kvällen gick kände jag att jag "behövde" bekänna mina känslor för honom, bära eller brista. De skulle ut och jag övertygade mig själv om att de var äkta, att hans vänners ord inte hade något med det hela att göra. Så jag drog ur mig en lång harang, vilken jag avslutade med att jag förvisso insåg att vi kanske inte kände lika för varandra, men nu hade jag sagt mitt i alla fall.
Sen insåg jag att jag behövde luft och därefter är minnena splittrade. Jag minns att jag kände mig tvungen att ligga ner för att få världen att sluta snurra, bilden av rosa singel och tanken att det var märkligt att jag inte sett att den var det tidigare. Först dagen efteråt insåg jag att det var min uppkräkta, shirazindränkta potatissallad. Dejten fick mig på benen och in i en bil som tog oss till stället där vi skulle bo över. Jag hängde genom fönstret på bilen som en hund och kipade efter andan. Nästa morgon vaknade jag och kände mig döende. Tog en kall dusch för att få ut kräkresterna ur håret. Midsommardagen gjorde ont både i kroppen, huvudet och självkänslan. Jag insåg att jag hade skämt ut mig fullständigt utan att behöva fråga. Bad om ursäkt för min dumhet och erkände min skam. Min dejt var omhändertagande, men tyst. Vi fick skjuts till bussen, hann just med den och jag visste att det var sista gången jag träffade någon av människorna jag tillbringat det senaste dygnet med.
Han höll god min tills på söndagen, då han efter två dagars försäkran om att vad som hänt inte betydde något - att det inte var någon fara - förklarade att han inte ville fortsätta ses. Jag förstod, men grät. Skammen över hur jag betett mig och över dumpningen gick hand i hand. I en vecka var jag ett vrak, sedan klarnade bilden.
Jag var aldrig kär; jag hade bara sökt bekräftelse och detsamma hade gällt honom.
Ingen kraft i världen fanns mellan oss som skulle hållit oss samman.
En önskan om att ha träffat den rätte gör inte en person till det.
Och en fylla är aldrig vägen till någons hjärta.
Jag hade sedan en månad innan midsommar dejtat sagda kille som hade något av ett rykte om sig. Jag brydde mig inte så mycket om det, för man måste tillåta människor att börja på ny kula och jag har väl inte alltid varit så änglalik själv, men ett och annat offer måste få förlåtas en sökande människa. Folk snackar så mycket dock, och det har jag genom åren känt av tillräckligt för att bortse från än idag, när jag anser det befogat, dvs. innan jag fått bilden konfirmerad. (Men att söka efter konfirmaiton är inget jag brukat göra. Jag är kanske naiv på det sättet).
På den aktuella dagen tog vi tåget norrut sisådär sex mil, därefter buss nästan lika långt. Vi var mitt ute i ingenstans och nästa dag, efter den obligatoriska övernattningen, fanns det bara ett par bussar som skulle kunna ta oss hemåt. Som bäddat för drama, det borde jag insett redan där.
Väl framme fick jag träffa kärngänget från min dejts barndom. Det var ett gäng killar och tjejer som förvisso verkade riktigt trevliga, men som redan från början markerade ett visst avstånd. "De tycker jag är ung och brudig", tänkte jag.
Vi tjejer skickades ut att plocka blommor. Jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig för att nå acceptans, så jag höll mig till prat om blommor, väder och vind. Efter en stund började frågorna komma. Först försiktigt, sedan allt mer ifrågasättande och varnande: Hur länge hade vi varit tillsammans, hur träffades vi, var jag medveten om hans historia? De hade sällan träffat en tjej två gånger och verkade lite trötta på nyintroduktioner. Mina varningsklockor ringde. De verkade inte missunsamma, inte som om de ville hålla mig ute ur deras sfär, bara kallt ärliga.
Jag försökte så diplomatiskt som möjligt försvara min pojkväns allvarliga intentioner med mig för (jooodå, med mig är det allvar, även om det aldrig varit det med någon annan av hans flickvänner. Dessutom var det han som kallade mig flickvän. Själv tyckte jag det var för tidigt för att säga att det var den typen av förhållande vi hade).
Allt eftersom kvällen gick kände jag att jag "behövde" bekänna mina känslor för honom, bära eller brista. De skulle ut och jag övertygade mig själv om att de var äkta, att hans vänners ord inte hade något med det hela att göra. Så jag drog ur mig en lång harang, vilken jag avslutade med att jag förvisso insåg att vi kanske inte kände lika för varandra, men nu hade jag sagt mitt i alla fall.
Sen insåg jag att jag behövde luft och därefter är minnena splittrade. Jag minns att jag kände mig tvungen att ligga ner för att få världen att sluta snurra, bilden av rosa singel och tanken att det var märkligt att jag inte sett att den var det tidigare. Först dagen efteråt insåg jag att det var min uppkräkta, shirazindränkta potatissallad. Dejten fick mig på benen och in i en bil som tog oss till stället där vi skulle bo över. Jag hängde genom fönstret på bilen som en hund och kipade efter andan. Nästa morgon vaknade jag och kände mig döende. Tog en kall dusch för att få ut kräkresterna ur håret. Midsommardagen gjorde ont både i kroppen, huvudet och självkänslan. Jag insåg att jag hade skämt ut mig fullständigt utan att behöva fråga. Bad om ursäkt för min dumhet och erkände min skam. Min dejt var omhändertagande, men tyst. Vi fick skjuts till bussen, hann just med den och jag visste att det var sista gången jag träffade någon av människorna jag tillbringat det senaste dygnet med.
Han höll god min tills på söndagen, då han efter två dagars försäkran om att vad som hänt inte betydde något - att det inte var någon fara - förklarade att han inte ville fortsätta ses. Jag förstod, men grät. Skammen över hur jag betett mig och över dumpningen gick hand i hand. I en vecka var jag ett vrak, sedan klarnade bilden.
Jag var aldrig kär; jag hade bara sökt bekräftelse och detsamma hade gällt honom.
Ingen kraft i världen fanns mellan oss som skulle hållit oss samman.
En önskan om att ha träffat den rätte gör inte en person till det.
Och en fylla är aldrig vägen till någons hjärta.
lördag 20 juni 2009
Sjutton månader
Långsam ökning. Känns inte alls bra inför bröllopet. Jag har å andra sidan varit sjuk det mesta av den senaste månaden. Har snaskat lite mindre, men också rört mig mindre än vad jag borde. Stilla är bättre än uppåt. Siffror nedan i jämförelse med för 12 månader sedan.
| Längd | 1,73 | cm | |
| Vikt | 64,9 | kg | (-0,3 kg) |
| Fett% | 26,1 | % | (+1,9%) |
| LBM | 48,0 | kg | (-0,4 kg) |
| BMI | 21,8 | (+0,5) | |
| hals | 30,7c | m | (-0,1 cm) |
| bröst | 85,5 | cm | (+0,5) |
| u bröst | 71,2 | cm | (+0,2 cm) |
| midja | 69,5 | cm | (+0,5 cm) |
| navel | 78,3 | cm | (+2,3 cm) |
| rumpa | 97,9 | cm | (+1,0 cm) |
| lår | 55,4 | cm | (+0,1 cm) |
söndag 14 juni 2009
Hipp hipp, Hurra!
Igår vaknade jag och konstaterade att:
Efter duschen sminkade jag mig och klädde mig. Jag fick inte föna luggen. Det gjorde lite ont...Men jag fick en slöja som plåster på såren. Så fick jag ett brev från min äldsta vän. For your eyes only, stod det. Och jag läste och jag grät, skrattade, grät och grät ännu mer. Inget mer än ett grådask över hela ansiktet fanns kvar av mitt smink när jag läst hela brevet. Där stod saker jag glömt, en del som jag aldrig vetat om och en hel massa som ligger som bommul kring hjärtat nu. Raraste vän, jag vill så gärna att du ska få träffa mina andra vänner och de dig! Ni är alla pusselbitar av mig, jag vill ha alla nära. Inte för att det nödvändigen behövs, utan bara för att jag tror (och hoppas) att ni skulle tycka lika mycket om varandra som jag tycker om var och en.
Men. Dagen tog inte slut där. Spaniel hade bakat blåbärsmuffins och gjort chokladscones. Massa annat gott med: En riktig lyxfrukost!
Vi begav oss mot det första äventyret, som på grund av en skadad fot låg en bussresa bort. Vi hann inte långt innan en av tjejerna föll och skadade knäet så illa att hon fick åka hem. Älskling ryckte ut!
Jag fick under tiden en sminkning som skulle gjort Git Gay grön av avund. Självklart var den grön! Smaragdsotade ögon och rosa läppar, markerade kindben och svarta fransar. Hela sällskapet fyllde butiken och toppade den med väskor och jackor. Jag blev servad med vatten hela sminkningen, men fick inget se innan den var helt klar.
Vidare till nästa aktivitet! På grund av foten fick jag låna Nykomlingens cykel och ta mig på egen hand till Kungliga Torget. Sicken syn jag måste ha varit där jag cyklade med slöja och jätteryggsäck... Hann vila en stund på en parkbänk och ringa Älskling för att höra hur det hade gått med America innan tjejerna kom ifatt. Vi möttes av en tjej i en port och tog oss ner i en mörk källare. En fotograf!
I två timmar modellade jag för fulla muggar. Vattenfyllda muggar, nota bene, vilket jag var glad för. Där var supervarmt och min musikantklänning andades inte ett dugg. Jag fick en massa nyckelord ropade till mig och skulle posera utifrån dem. Svettigt, roligt och bitvis riktigt klurigt! Hur gör man Catwoman när man redan gjort alla heta poser man kan? Man tänker inte på Herr Katt, iaf, som någon föreslog ;-)
Efter fotograferingen (som jag verkligen hoppas jag får bilder från) blev det lunch, därefter en enkät på stan. 12 personer fick svara på ifall de tyckte jag skulle gifta mig med Älskling eller Kungen. Många roliga svar! Sen blev det fika på trapporna ner mot vattnet och frågor om Älskling. (Jag visste inte att han velat bli busschaufför!) Hembakat skjöldes ner med riktigt baristakaffe. Inget Waynes Coffee-blask i balja, utan en len och fin cappuccino till mängder av hembakta kakor :-P Saudi och Gymnasten får gärna baka kakor till mig igen!
Det flöt förbi inte mindre än två möhippor och en svensexa på vattnet, så efter fikat blev det en tur för oss med. Jag hade ingen flytväst, jag stod upp i båten och vi sjöng sånger i stämmor och kanon. Solen flödade och jag kunde nästan se hur jag blev brunare.
Trötta tog vi oss sedan hem till Nykomlingen. Jag fick en liten puss-paus hemma strax innan och en chans att byta kläder, tack noch lov. Sedan blev det vin, singstar och Guitarr Hero Metallica, följt av mer vin, hämt-indier och marängsviss. Ovanpå maten blev det en massa Spotify och med Dig i tankarna lade jag raskt in Macarena, I won't let the sun go down och Wannabe i playlisten. En tribute till -96 :-D
I slutändan blev vi bara två som gick ut, men det gjorde mig inget. Jag fick en fantastiskt rolig dag med en massa vänner, och de som inte var med hela vägen, fanns ändå med i hjärtat.
Jag är lycklig som har så fina vänner! (Och det vet jag med säkerhet, eftersom jag inte alltid haft det).
- jag var kissnödig
- Älskling hade gått upp
- jag nog inte var så kissnödig att jag måste följa hans exempel.
Efter duschen sminkade jag mig och klädde mig. Jag fick inte föna luggen. Det gjorde lite ont...Men jag fick en slöja som plåster på såren. Så fick jag ett brev från min äldsta vän. For your eyes only, stod det. Och jag läste och jag grät, skrattade, grät och grät ännu mer. Inget mer än ett grådask över hela ansiktet fanns kvar av mitt smink när jag läst hela brevet. Där stod saker jag glömt, en del som jag aldrig vetat om och en hel massa som ligger som bommul kring hjärtat nu. Raraste vän, jag vill så gärna att du ska få träffa mina andra vänner och de dig! Ni är alla pusselbitar av mig, jag vill ha alla nära. Inte för att det nödvändigen behövs, utan bara för att jag tror (och hoppas) att ni skulle tycka lika mycket om varandra som jag tycker om var och en.
Men. Dagen tog inte slut där. Spaniel hade bakat blåbärsmuffins och gjort chokladscones. Massa annat gott med: En riktig lyxfrukost!
Vi begav oss mot det första äventyret, som på grund av en skadad fot låg en bussresa bort. Vi hann inte långt innan en av tjejerna föll och skadade knäet så illa att hon fick åka hem. Älskling ryckte ut!
Jag fick under tiden en sminkning som skulle gjort Git Gay grön av avund. Självklart var den grön! Smaragdsotade ögon och rosa läppar, markerade kindben och svarta fransar. Hela sällskapet fyllde butiken och toppade den med väskor och jackor. Jag blev servad med vatten hela sminkningen, men fick inget se innan den var helt klar.
Vidare till nästa aktivitet! På grund av foten fick jag låna Nykomlingens cykel och ta mig på egen hand till Kungliga Torget. Sicken syn jag måste ha varit där jag cyklade med slöja och jätteryggsäck... Hann vila en stund på en parkbänk och ringa Älskling för att höra hur det hade gått med America innan tjejerna kom ifatt. Vi möttes av en tjej i en port och tog oss ner i en mörk källare. En fotograf!
I två timmar modellade jag för fulla muggar. Vattenfyllda muggar, nota bene, vilket jag var glad för. Där var supervarmt och min musikantklänning andades inte ett dugg. Jag fick en massa nyckelord ropade till mig och skulle posera utifrån dem. Svettigt, roligt och bitvis riktigt klurigt! Hur gör man Catwoman när man redan gjort alla heta poser man kan? Man tänker inte på Herr Katt, iaf, som någon föreslog ;-)
Efter fotograferingen (som jag verkligen hoppas jag får bilder från) blev det lunch, därefter en enkät på stan. 12 personer fick svara på ifall de tyckte jag skulle gifta mig med Älskling eller Kungen. Många roliga svar! Sen blev det fika på trapporna ner mot vattnet och frågor om Älskling. (Jag visste inte att han velat bli busschaufför!) Hembakat skjöldes ner med riktigt baristakaffe. Inget Waynes Coffee-blask i balja, utan en len och fin cappuccino till mängder av hembakta kakor :-P Saudi och Gymnasten får gärna baka kakor till mig igen!
Det flöt förbi inte mindre än två möhippor och en svensexa på vattnet, så efter fikat blev det en tur för oss med. Jag hade ingen flytväst, jag stod upp i båten och vi sjöng sånger i stämmor och kanon. Solen flödade och jag kunde nästan se hur jag blev brunare.
Trötta tog vi oss sedan hem till Nykomlingen. Jag fick en liten puss-paus hemma strax innan och en chans att byta kläder, tack noch lov. Sedan blev det vin, singstar och Guitarr Hero Metallica, följt av mer vin, hämt-indier och marängsviss. Ovanpå maten blev det en massa Spotify och med Dig i tankarna lade jag raskt in Macarena, I won't let the sun go down och Wannabe i playlisten. En tribute till -96 :-D
I slutändan blev vi bara två som gick ut, men det gjorde mig inget. Jag fick en fantastiskt rolig dag med en massa vänner, och de som inte var med hela vägen, fanns ändå med i hjärtat.
Jag är lycklig som har så fina vänner! (Och det vet jag med säkerhet, eftersom jag inte alltid haft det).
söndag 7 juni 2009
Fin klänning
Köpte en klänning idag för ruskiga 1200 pix. Den var tjusig, det måste jag säga, men det bästa är nästan att den skulle sitta lika fint med en stor mage och funkar att amma med.
Jag är rubbad...nej. Jag bara längtar. BIM 11/8.
Jag är rubbad...nej. Jag bara längtar. BIM 11/8.
Pirr
Idag träffades Älsklings och mina föräldrar för första gången. Det gick över förväntan bra, ändå är det nu efteråt som jag har mest ångest. Jag antar att det är stressen som lagt sig så att den kom fram...eller så är det oron över vad de egentligen tyckte om varandra. Det är ingen trevlig känsla iaf. Tycker bättre om glädjeruset jag gått i de senaste dagarna ;-)
fredag 5 juni 2009
torsdag 4 juni 2009
Kryssa mellan skyfallens pölar
Jag gick och lade mig för sent igår. Satt länge med bröllopsförberedelser. Just nu är det så skoj att det är svårt att sluta och jag tror det är bra att "rida på vågen" innan ångesten infinner sig.
I vilket fall kom jag upp lite sent, men bestämde mig för att cykla till jobbet och köra styrka. Det är viktigare just nu att komma igång med träningen än att komma prick i tid. Eftersom det spöregnade i morse, så var det ändå inte läge att cykla när jag skulle.
Hamnade bakom en tonåring när jag hade 1/3 kvar. Han cyklade låååångsamt, så jag cyklade om. Sen följde en flera kilometer lång kamp om vem som skulle ligga först. Jag vet inte hur han kände, men jag hade iaf sketaroligt. Äntligen något som bröt lunken! Men det kan ha varit för att jag "vann" också ;-)
Förutom detta stod jag up och trampade som en vettvilling i uppförsbackarna. Resultatet blev minus 5 minuter på hela sträckan, vilket motsvarar att jag cyklade 1km/h snabbare än i tisdags morse. Är jag nöjd? Jajjemänsan!
I vilket fall kom jag upp lite sent, men bestämde mig för att cykla till jobbet och köra styrka. Det är viktigare just nu att komma igång med träningen än att komma prick i tid. Eftersom det spöregnade i morse, så var det ändå inte läge att cykla när jag skulle.
Hamnade bakom en tonåring när jag hade 1/3 kvar. Han cyklade låååångsamt, så jag cyklade om. Sen följde en flera kilometer lång kamp om vem som skulle ligga först. Jag vet inte hur han kände, men jag hade iaf sketaroligt. Äntligen något som bröt lunken! Men det kan ha varit för att jag "vann" också ;-)
Förutom detta stod jag up och trampade som en vettvilling i uppförsbackarna. Resultatet blev minus 5 minuter på hela sträckan, vilket motsvarar att jag cyklade 1km/h snabbare än i tisdags morse. Är jag nöjd? Jajjemänsan!
- Pec Deck (12,5 x 13 x 3)
- Seated Dip (40 x 10 x 3)
- Pull Down (20 x 12 x 3)
- Axelrotation (4 x 12 x 3)
- Situps på boll (35 x 3)
- Sittande rodd (25 x 12 x 3)
onsdag 3 juni 2009
De sa ja!
Det där med att välja vem som ska hjälpa en med alla bestyr under bröllopsdagen är inte helt enkelt. Ovanpå det vet man ju inte i förväg om de tackar ja, eller om man måste fundera ut alternativ.
De två som stod på önskelistan för att vara toastmasters tackade iaf ja igår och idag hade vi vårt första möte. Det gick finfint! Jag är övertygad om att vi är i goda händer, Älskling och jag. De har full koll på vad som behövs och min ToDo-lista har fyllts på med mängder av frågor, tips och komentarer. De fick med sig en första upplaga av vigselprogrammet hem och gillade vad de såg så långt. Själv tycker jag det finns massor att jobba på med det, men det är iaf skönt att det är påbörjat. Väntar med spänning på Tostisarnas feedback!
Nu är det bara värdar och vittnen som ska på plats. Våra nervlugnande respektive under-dagen-hjälpredor är redan utsedda och införstådda med sina uppgifter, även om det behövs lite synkning där med.
De två som stod på önskelistan för att vara toastmasters tackade iaf ja igår och idag hade vi vårt första möte. Det gick finfint! Jag är övertygad om att vi är i goda händer, Älskling och jag. De har full koll på vad som behövs och min ToDo-lista har fyllts på med mängder av frågor, tips och komentarer. De fick med sig en första upplaga av vigselprogrammet hem och gillade vad de såg så långt. Själv tycker jag det finns massor att jobba på med det, men det är iaf skönt att det är påbörjat. Väntar med spänning på Tostisarnas feedback!
Nu är det bara värdar och vittnen som ska på plats. Våra nervlugnande respektive under-dagen-hjälpredor är redan utsedda och införstådda med sina uppgifter, även om det behövs lite synkning där med.
tisdag 2 juni 2009
Up and running?
Jag ska inte påstå att det var enbart trevligt, men idag cyklade jag till jobbet, alla 18 kilometrarna, styrketränade och cyklade sedan hem efter jobbet. Jag skulle egentligen ha cyklat till jobbet och kört styrka igår, men kom inte upp i tid.
Behövde sova ut eftersom jag natten innan (då jag lade mig i tid, nykter) bara fick 3h sömn innan min kropp tyckte det var nog. Gick upp halv fyra... Jag fick förvisso 3h till på eftermiddagern, men var galet trött och jetlaggad all den vakna tiden. Mådde illa och glömde äta också. Allt var skit och jag var tragisk.
Behövde sova ut eftersom jag natten innan (då jag lade mig i tid, nykter) bara fick 3h sömn innan min kropp tyckte det var nog. Gick upp halv fyra... Jag fick förvisso 3h till på eftermiddagern, men var galet trött och jetlaggad all den vakna tiden. Mådde illa och glömde äta också. Allt var skit och jag var tragisk.
- Pec Deck (12,5 x 13 x 3)
- Seated Dip (40 x 10 x 3)
- Pull Down (20 x 12 x 3)
- Axelrotation (4 x 12 x 3)
- Situps på boll (35 x 3)
- Sittande rodd (25 x 12 x 3)
måndag 1 juni 2009
Komma av
Kommer jag bara av bussen när jag borde, så kan jag promenera på hemvägen från jobbet. Om man inte hinner/orkar/är frisk nog för träning, så brukar det vara en bra lösning. Har man fått dåligt sällskap på bussen är det en ännu bättre lösning att hoppa av så tidigt som möjligt ;-) Dessutom rensar man hjärnan och får lite ny ork. Idag var en sådan dag då jag passade på.
Sträckan är ca 2,4 km och går längs med ett grönt stråk. Här hittar man några av de lägenheter som är dyrast, anrikast och har högst takhöjd. Vi snackar dock ca fem kvarter, så det är inte så galet stort. Dessutom har ett par nybyggda områden närmare havet gått om i popularitet och pris, men jag gillar känslan i området och kan tänka mig att bo där. Åtminstome on det är i den centrala änden, inte den mer perifera. Det hänger väl mycket missbrukare där...
Sträckan är ca 2,4 km och går längs med ett grönt stråk. Här hittar man några av de lägenheter som är dyrast, anrikast och har högst takhöjd. Vi snackar dock ca fem kvarter, så det är inte så galet stort. Dessutom har ett par nybyggda områden närmare havet gått om i popularitet och pris, men jag gillar känslan i området och kan tänka mig att bo där. Åtminstome on det är i den centrala änden, inte den mer perifera. Det hänger väl mycket missbrukare där...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)