måndag 30 juni 2008

Pelle Bakfull

Var för sista dagen någonsin på jobbet idag. Många hejdå, många lycka till. Avslutningsfika och kramar. Kändes lustigt att lämna in passerkortet och gå därifrån. Kändes så definitivt och nervöst, men rätt. Som en utandning efter att länge ha hållit andan och bitit ihop tänderna i ett stelt grin.

Efter jobbet blev det träning. Gymmet är totalkaos nu. Blev inga fem kilometer, vilket gjorde mig lite sur. Det har blivit min grej, min stora utmaning. Styrkan gick bra dock och egentligen var den viktigast idag, eftersom jag skulle på massage. Pelle Massör var dock dagen till ära bakfull, så det blev inte riktigt lika intensivt som det varit de andra gångerna som jag gått hos honom. Han är en sjukt duktig massör dock och det säger jag inte bara för att han tyckte att jag så ut att vara 85:a-86:a ;-)
  1. 0,8 km Orbitrek 14:28
  2. Flies (40 x 12 x 3)
  3. Bakvända Flies (30 x 12 x 3)
  4. Chins (144-82=62 x 13 x 3)
  5. Dips (144-82=62 x 15 x 3)
  6. Axelrotation (3 x 12 x 3)
  7. 1,75 km löp 10:00

torsdag 26 juni 2008

Veckans smask: Som lök på laxen

Som lök på laxen, 2 port

2 laxfiléer, eller en laxsida i storlek med förväntad hunger, läggs i en smord, ugnsfast form med kanter som är lite högre än fisken. Tänk sockerkaksformsdjup. Laxkotletter rekommenderas inte och skinn ska tas bort innan filéerna läggs på plats.

Ovanpå läggs ett tjockt lager hackad och förvälld spenat. Jag brukar tina färdigförpackad. Toppa med halverade körsbärstomater, ½-1 paket (50-100g) fetaost, en massa nymalen svartpeppar och grovhackade valnötter. Fetan ger tillräckligt med sälta till rätten.

In i ugn på 225 grader tills fisken är fin och mjäll. Servera med klyftpotatis, eller bakad potatis.

Nolla -96 Vs. nolla -08



onsdag 25 juni 2008

En Liza för själen

Jag delar förvisso inte Liza Marklunds politiska åsikter, men hon är en av landets skarpaste hjärnor och är en fröjd att läsa. Här om Hillary Vs Obama, bl. a.

http://www.expressen.se/kronikorer/lizamarklund/

tisdag 24 juni 2008

Brie vann de kamp

Under gårdagskvällen imundigades det lite vin, brie och kex. Och lite till och lite till. Desförinnan två 100g-påsar godis. (Vilka till skilnad mot kvällens festligheter fick mig att må dåligt direkt efteråt. Brien har gjort sig påmind hela dagen idag).

Kändes fint att gå och träna. Trodde nämligen att magen skulle komma i lite bättre form. Den brukar det, men icke. Magont och löpband funkade bättre än väntat dock. adrenalin är bra när man inte vill känna smärta, eller i alla fall känna att den inte spelar roll.

Svetten lackade, men det ser jag som ett gott betyg på mitt träningsupplägg: Kroppen vet att använda sina funktioner och resurser bättre.
  1. 1,3 km promenad till gymmet.
  2. Löpband
    • 1 km 5:30
    • 2 km 10:48
    • 3 km16:27
    • 4 km 22.28
    • 5 km 28:30
    • 5,18 km 30:00
  3. Flies (40 x 11 x 3)
  4. Bakvända Flies (30 x 12 x 3)
  5. Chins (143-82=61 x 12 x 3)
  6. Dips (143-82=61 x 12 x 3)
  7. Axelrotation (3 x 12 x 3)
  8. Släpa möbler till förrådet efter hemkomsten.
Nästa pass blir sannolikt på fredag, men jag får se om jag hinner. Det måste jag iofs. Det går varken torsdag, lördag, eller söndag.

Så här kring läggdags (och mer än 3h efter avslutad träning) börjar efterförbränningen avta aningens.

Som ett skott

Åh! Jag har hittat en rolig blogg! Har inte läst igenom allt än, vette 17 om det hinns och orkas med, men i det stora hela verkar det vara en vettig tjej som skriver den. Här om bridezillas:

http://gutegirl.blogspot.com/2008/06/helt-galna-brudar.html

Chokladfabriken dansar och ler

Jag har sökt ett drömjobb.
Jag har varit på intervju för det.
Jag har fått veta att jag gått vidare.
Jag hade visst ingen anledning att ha ångest i söndags.

Eller?

söndag 22 juni 2008

Vad har jag gett mig in på?

Just nu

vill jag bara

gråta lite grand.

lördag 21 juni 2008

Lite närmare beach -08

17/6 respektive 22/1. Det bular inte längre ut lika mycket under bh:n och magen har blivit plattare. Formen är sig ganska lik även om magen minskat mer än resten av kroppen. Mina revben är mer synliga (De ska synas, bara inte sticka ut. Stor skilnad). Mina höftben däremot har börjat sticka ut. Det var nog -97 vi sågs sist...


Sova kan man göra när man är död

Min kropp verkar gilla tidiga morgnar helt plötsligt. Kan det vara så att den gillar morgnar när jag inte behöver gå til jobbet?

Efter blotta fem timmars sömn gick jag upp och tog en promenad i parken. 4 km gissar jag att det blev. Nu sitter jag här och är trött, men pigg. Hungrig, men inte. Vad ska jag göra?

Kanske ta en dusch och göra mig iordning? Man kan ju alltid sova middag...

Se solen gå upp i en ljuv rosédimma

För inte så länge sedan kom Älskling och jag att prata om midsommar. Det brukar mest vara jobbigt att komma på något att göra med vännerna och ett outtalat tvång ligger alltid över en om att det ska vara så helylle, så präktigt, med sill-baletten, blomkransar och små, jävligt motvilliga grodor som bara är plågsamma att se. Man ska hitta en stuga i skogen och det är obligatorisk övernattning, man ska bada fast det är iskallt i vattnet efter att ha suttit ute och ätit i pissregn och det ska spelas brännboll. ("Täck snapsen!" och "Man vill inte ha blod i spritomloppet." uttalas alltid av någon käck jävel.)


Vi bestämde oss för att bojkotta. Sitta hemma, ta det lugnt, låtsas som om det...regnade. Så frågade ett par bekanta om vi hade planer och vi sa som det var: Vi pallar inte hela grejen. De höll med och svor och suckade över samma saker som vi tröttnat på. Så skämtade vi lite om att vi kanske skulle köra en anti-midsommar ihop och i slutändan blev det så. Dagen innan kom vi fram till att en lagom ambitionsnivå låg i höjd med en öl hemma hos någon av oss och sedan kanske en öl på byn och det blev i slutändan helt rätt: En skön och opretantiös kväll. Man kommer långt på bra sällskap, rosévin, chips och gott och blandat.

När vi gick hem hade det börjat ljusna och jag tror vi somnade någon gång i soluppgången. Jag minns inte när jag senast hade en så trevlig och skön midsommar.

fredag 20 juni 2008

Bara de inte tar vår dag!

Det är så jobbigt när folk måste välja vilket bröllop de ska gå på: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2731223.ab

Till havet

Jag hade planerat att sova länge idag, men av någon anledning ville min kropp annorlunda och fick mig att lämna sängen redan innan halv nio. Således klev jag upp, grundade med ett glas juice och klev i träningskläder och -skor.

Det blev en sväng i lugnt mak. Förbi en park, genom ett bostadsområde, genom nästa park och bort till havet. Försökte mig på att jogga på stranden i motvind, men det var i stort sett omöjligt. Vände upp mot land, tillbaka in i parken, rundade den och sedan tillbaka genom ett annat område.

En knapp timme var jag ute och avverkade ca 6,8 km. Lite situps på det, en lång frukost med tidningen, en dusch och lång skönhetsritual. Det blir inte mycket bättre en ledig dag :-)

Nu: Tvätt, sedan fika med en vän.

Fem månader

Det börjar hända grejor!

Längd 1,73 cm
Vikt 63,4 kg
Fett% 23,7 %
LBM 48,4 kg
(-0,4 kg)
BMI 21,3

hals 30,8c m
bröst 85,0 cm strl 36
u bröst 71,0 cm 70C
midja 69,0
cm strl 36/38
navel 76,0 cm
rumpa 96,9 cm strl 38
lår 55,3 cm

torsdag 19 juni 2008

Veckans smask: Tacopaj

Tacopaj, 4 pers

Pajskal
100g smör eller margarin
2 dl vetemjöl
1 dl grahamsmjöl

Blandas och trycks ut i en pajform. Förgräddas 10 minuter på 225 grader

Fyllningen
400g färs
2 hackade, eller rivna morötter
1 hackad gul lök (En halv purjo borde också funka. Gärna av det gröna för färgens skull)

Ovanstående fräses. Häll på ½ påse tackokrydda, fajuta- eller burritomix, samt lite vatten så det geggar till sig när allt är jämnt blandat.

Strimla en chili av önskad styrka och vänd ner tillsammans med ½ burk tacosås. Häll i pajskalet.

Strössla över ½ litet paket fetaost och avsluta med att hälla ner ett vispat ägg över fyllningen.

Grädda vid 175 gradet tills pajen är fast. Servera med sallad. (Just nu väldigt inne på maché och rädisor).

Ironiska generationen

Günther måste vara grön av avund!

onsdag 18 juni 2008

Härifrån till Liatorp

...är det i skrivande stund 18 minuter. Roligt!

Sen i kväll blir det match. Är det ok att heja, utan att se matchen? Man ska kanske öppna en sådandär flaska och pilla navelludd. Fast jag får göra det på älskling, eftersom jag själv inte är utrustad med något. Brukar inte uppskattas dock...Hmmm...man kanske kan lägga lite ryamatteludd i naveln? Vi har gott om det...

Smeknamnens tid

Hittade en gammal bekant på nätet. Hon som kallades Bimboblondinen har blivit vuxen hon med. Nu är det bara jag kvar ;-) Eller är det alla tre? Det får man väl aldrig veta, för nu är vi bara två och har 60 mil emellan oss. Jag sörjer inte, det var lika bra som det blev, men jag har en massa roliga minnen från tiden som var och väljer hellre att tänka på dem än de sämre. Lattespaning de sista varma dagarna sommaren -96 på innecaféet på hörnan, tacofest på Nygatan med en överdos vin, våra långa diskussioner (lite skrytigt ibland) om våra "erfarenheter". Att ha två vänner vid min sida när jag inte kunde hålla fasaden uppe längre och världen rasade i januari -98.

Det var alltid en av oss som var udda jämfört med de andra två. Det fanns dock tre saker ingen av oss delade med de andra två: Vad vi lyssnade på för musik, vilka vi tyckte vara värda att spana på och våra politiska åsikter. Jag kan inte tänka mig att dessa tre förändrats hos någon av oss ;-)

tisdag 17 juni 2008

Hur ska det här gå?

I går kväll var jag så trött att jag grät när jag var tvungen att borsta tänderna innan sänggåendet. Älskling hade förberett allt, det var bara tänderna som skulle fixas. Inte ett enda berg skulle förflyttas, inga bergsresor skulle heller företas. Det kändes bara så meningslöst att å till sängs när jag kallt räknade med att inte somna, för hur skulle det gå när jag sovit 1½h redan?
Jag slocknade inte omgående, så mycket var rätt, men kroppen stängde av relativt fort ändå, tack och lov. Kl 6 vaknade jag. Det var tre kvart innan klockan ringde och jag bestämde mig för att göra det bästa av dem och vände mig och slumrade vidare tills det var dags. Det var en skön morgon fast jag fick sätta mig på bussen till jobbet på fastande mage dagen efter träning. Väl på jobbet kunde jag konstatera att jag gjorde nytt, personligt bottenrekord i viktklubben. Kändes finemang!

Jag har känt de sista veckorna att jag inte vill umgås så frekvent med kollegerna längre som jag tidigare gjort. Som om mitt undermedvetna vill fasa ut dem från mitt känsloliv när de ändå försvinner ur mitt liv när jag slutar. Det finns ett par tjejer som hintat lite om att de hade velat umgås privat, men det faktum att några andra individer visat sidor jag inte kan förlika mig med gör att jag hellre släpper alla än låter någon finnas kvar som kan påminna mig. Dumt kan man tycka, för det hade kanske gått över, men fan vet. Det är ju jag. Dessutom rör vi oss i lite samma kretsar, de snälla och jag, så det kan tänkas att vi springer på varandra och kan bygga upp en jobbfri relation. Jag får se.

Just nu vill jag bara gå vidare. Veta vad mitt nästa uppdrag blir, vilken stad jag ska jobba i osv. Har kikat lite på mina papper i kväll och ska gå igenom lite gammalt kursmaterial nästa lediga kväll.

Är för första gången någonsin obokad till midsommar, fast det är tre dagar kvar. Känns lite ensamt, men samtidigt har de senaste årens firande mest handlat om att nicka och le när ens sällskap pratar vuxenpoängsrelaterade aktiviteter som husköp och renovering. Det är inget jag kommer att sakna, inte heller de eviga kommentarerna om sill. Jag avskyr sill. Jag har aldrig smakat det, för jag kan inte se något aptitligt med de små hala, kalla kropparna vars konsistens är densamma som om de var råa. Att man behöver sprit för att få ner dem säger allt jag behöver veta: Spriten smakar bättre än sill och då är ren sprit ändå fördjävla äckligt. (Ok, Hallands, eller Skåne går ner vid speciella tillfällen, men det är å andra sidan inte heller ren sprit).

Tänk om man kunde sitta på en brygga vid havet med älskling och äta jordgubbar doppade i fluffig grädde, medan man ser solen gå ner. Vara alldeles ensamma, sitta nära, vara tysta och se vattnet krusa sig, solen sjunka vid horisonten och molnens färg skifta.

Men de har lovat regn.

Din parfym gör mig andlös

Jag var så trött efter gårdagens träning att jag slocknade i soffan efter kvällsmaten. Att jag somnade på rygg indikerar hur sjukt trött jag var. Det har nämligen inte hänt mer än två gånger under de senaste tre åren.
  1. Löpband
    • 1 km 5:32
    • 2 km 10:57
    • 3 km16:54
    • 4 km 22.57
    • 5 km 29:08
  2. 15 minuter sittcykel (5,25 km)
  3. 10 minuter löpband (1,58 km)
Jag hade tjocka byxor på, vilket borde förklara den dåliga löptiden ;-) Annars måste det bero på att jag körde till gymmet och därmed inte värmde upp med mina sedvanliga 1,3 km. Skulle faktiskt inte förvåna mig, för knäna protesterade första kilometern. Därefter kom en parfymindränkt tjej och ställde sig på löpbandet bredvid. Trodde jag skulle bli tvungen att avbryta, men lyckligtvis stod hon inte kvar så länge. Effekterna på min andning satt dock i två timmar därefter och jag fick värsta whiskyrösten. Parfym är trevligt i måttliga mängder, bara det inte är på bussen, eller gymmet.

När jag kom hem battlade jag och Älskling om vems dag som varit värst. Jag tror det blev oavgjort. Det står mellan att ha trampat i kattkräk och en tvåa på besiktningen.

söndag 15 juni 2008

Som Ny!

Vi har möblerat om vårt vardagsrum! Plötsligt kan man röra sig mellan möblerna, plötsligt verkar saker och ting höra ihop, plötsligt spelar det ingen roll att vi blandar 5-6 färger :-)

Jag tror vi är något på spåret! Nu ska vi bara ha ett nytt soffbord, köksbord och stolar, så blir det ytterligare lite lugnare inredningsmässigt.

Ingolf, du är min bäschte vän! Bild www.ikea.se

lördag 14 juni 2008

Du-dut, du-dut!

Morgonen blev inte så lång och lat som den borde och brukar en lördag. Dels behövdes lite drickbart till gästerna som skulle komma över på kvällen och dels en present till en liten killes namngivningsceremoni. För oss som inte varit barn på ett tag, eller själva har barn, är det svårt att veta vad som är en bra present, men däremot väldigt lätt att gissa vad de mer jämnåriga kan tänkas vilja ha som ackompanjemang till fotbollen.

När man ska välkomna en liten måste en vissa saker klaffa. Det ska vara användbart, det ska gärna funka en bit upp i åldern, det ska vara någorlunda seriöst och gärna slagtåligt. Det finns de som ger årgångsvin eller whiskey som ska avsmakas på 18-årsdagen. Det finns de som ger smycken. Ytterligare några ger saker de själva minns från sin barndom med nostalgi och andra ger kläder och annat som fungerar bäst för stunden. Den sista typen är de som ger saker de hoppas ska påverka personens utveckling, t.ex. böcker. Jag tillhör den senare typen, Älskling tillhör nostalgitypen. Det här skulle kunna bli dåligt, men faktum är att vi kom fram till en gåva som förhoppningsvis går hem lika bra hos mottagaren, som den kändes bra att ge.

I det knöggliga paketet hittar man en fransktalande kunglighet, som är god och eftertänksam, har döpt sin stad efter sin älskade och vars äldste son har ett namn som är misstänkt likt mottagarens arbetsnamn. Han skramlar en del, för i honom finns 20 mynt tillverkade samma år som mottagaren föddes. Samtliga som kunde uppbringas i hushållet och ilagda helt och hållet på skrockbasis. Ger man bort dylika tingestar får de inte vara tomma. I så fall kommer de att så förbli framöver och det rimmar illa med den globetrotter jag misstänker att han ofrånkomligen kommer att bli.

Vi får hoppas f.ö. att det främst kommer att klia i höger hand framöver i lillkillens liv.

fredag 13 juni 2008

En helkväll i Chokladfabriken

Man skulle kunna gå tidigt från jobbet, göra sig i ordning och gå ut. Man kan också jobba sent, sedan traska till gymmet och köra så det ryker och så att man är så trött och dum efteråt att man inte kan prata sammanhängande.
  1. 1,3 km promenad till gymet
  2. Löpband
    • 1 km 5:32
    • 2 km 10:57
    • 3 km16:36
    • 4 km 22:55
    • 5 km 28:39
    • 5,14 km 30:00
  3. Bakvända Flies (30 x 12 x 3)
  4. Flies (40 x 11 x 3)
  5. Axelrotation (4 x 8 x 3)
  6. Chins (141-88=53 x 13 x 3)
  7. Dips (141-82=59 x 13 x 3)
Ju mer kondition man kör, desto bättre blir kroppen på att svettas när den ska. Snajdigt!

torsdag 12 juni 2008

Jag har gjort det!

Provat min första brudklänning.

Bild från Pronovias Manuel Mota-kollektion från 2008. Klänningen heter Colina.

I och med besöket i en av de lokala butikerna med brudklänningar fick jag lära mig att det finns årsmodeller, att det i juni i stort sett är slutsålt i butikerna, samt att bäst tillgång finns i januari. Kanske jag ska lugna mig med nästa provning tills dess? Men jag är ju sugen på att få något uppsytt till bara mig...

Veckans smask: Proletärgryta

Proletärgryta
4-5 port

Skala 4-5 äggstora potatisar och skär i långa "pommesmånar" (kan uteslutas)
Hacka 1 gul lök och fräs i olja (bör inte uteslutas)
Tillsätt 2 dl torkade, röda linser, 1 burk krossade tomater och 4 dl grönsaksbuljong. (grytans bas)
Låt koka upp och lägg därefter i potatisen, 1 tsk sambal oelek, 2-3 msk röd currypasta och lite oregano. (Kan uteslutas och ersättas med endera, eller alla av chilipulver, paprikapulver och torkad basilika) . Rör om och låt småputtra i 20 minuter, eller tills både linser och potatis är klara.

Servera med jasminris. (Kan uteslutas)

Byt ut, ta bort, eller lägg till någon ingrediens efter behov och/eller tvång nästa gång du gör grytan. Det är essensen i proletärgryta ;-)

funkar som matlåda och kan frysas. Jättebra efter träning.

tisdag 10 juni 2008

Varför? - Underklädesversionen

Varför har man färgglada underkläder under sin vita kläder?
Varför har man en vanlig bh till brottarskärning, axelbandslöst och liknande?
varför vill man att ens bh ska synas i urringningen?
Varför låter man byxorna sitta under skinkorna så att hela kalsongerna syns?

Löpbandet från helvetet

Jag ville inte träna. Hade inte den minsta lust, men ändå var det ganska lätt att traska iväg till gymmet. Väl där ställde jag mig på en annan sorts löpband än det jag brukar ta. Två gånger lade det dock av under min halvmil, första gången när jag kände att det lutade åt nytt personbästa, andra gången två minuter efter att jag fått igång det igen. Tiderna stämmer således inte nödvändigt vis till 100%, utan är framhöftade.
  1. 1,3 km promenad till gymmet
  2. Löpband
    • 1 km 5:31
    • 2 km 10:53
    • 3 km16:22
    • 4 km 22:27
    • 5 km 28:02
  3. 5 km minuter sittcykel (14:11)
  4. 0,8 km orbitrek, 14:46
Förutom att jag blev lite ilsken på löpbandet, mådde jag kalas hela passet. Jag krämade på på en nivå högre på sittcykeln och gnu:ade mig igenom mina 800 meter på orbitreken för att komma under 15 minuter. Ändå hade jag inga problem att komma ner i puls och svalna efter passet. Det enda jag kan komma på som var annorlunda var att jag druckit lite mer än vanligt och hade lite svalare byxor. Kan så lite göra så mycket? Kan i så fall ett par tjockare träningsbyxor ge bättre träningseffekt? :-)

När jag väntade på bussen påmindes jag av en 8-9 åring, som iklädd blågula kläder hängde ut genom en sidoruta på en bil och ylade, att det var i kväll Sverige skulle debutera i årets upplaga av EM. Han imponerade inte på mig, men var ett lysande exempel på att det som krokigt ska bli, sannerligen måste böjas i tid. Fullfjädrad huligan redan i lågstadiet. Grattis som fan. Eller nåt ;-)

Lite senare på kvällen när jag värmde ett par körsbärsmuffins trodde jag att micron gått sönder. Den lät så konstigt. Det liksom tjöt om den. Jag tog ut kakorna och traskade in i vardagsrummet. På vägen stärktes ljudet och jag gick fram till fönstret. Borta på torget rådde glädjerus i 67:e minuten och det hann knappt lägga sig innan nästa hallabalå bröt ut.

Nu kör bilar runt i stan och tutar. Det verkar som om alla förvandlats till glada barn på 8-9 år och som just sett sitt livs första - och därmed bästa - fotbollsmatch.

En god väg


Det är inte sommar innan man ätit jordgubbar.

Det är nog bäst, ja

I helgen gick vi och pratade och kom in på det där med barn. Ordväxlingen löd ungefär: "Om jag skulle bli gravid...", varpå Älskling svarade "Det är det nog bäst att vi ser till att du blir". Lite skämtsamt, men uppenbart allvarligt. Inget darr på rösten, snarare ett konstaterande om att det ju var planen. Det var skönt att höra. Ibland är det så lite som får en på fötter.

måndag 9 juni 2008

Varför vill DU vara smal?

För vems skull vill man vara smal? För att passa in i mallen "Smal, Snygg Och Lycklig", eller för att må bra?

Jag jobbar själv med vikten, fast både vågen, måttbandet och alla mina världen säger att jag är normal. Delvis för att det är obekvämt med hullet på magen som kommer i kläm när jag böjer mig, eller sitter ner, men jag är rädd att det mest är för att jag avskyr när min kropp dallrar och att magen går att gripa tag i. (Några barn är inte burna däri, så jag kan inte skylla på det).

Vissa dagar känner jag mig äcklig. För att jag inte kan hantera vare sig hur, vad eller hur mycket jag äter. För att magen putar ut, fastän jag spänner magmusklerna. För att jag inte bara kan uppskatta den kropp jag fått och att jag utan att behöva oroa mig för morgondagen kan äta mig mätt. I-landssmalhetsens ironi är att vi kan välja att se ut som om vi svälter och dessutom betala stora pengar för det. Den som inte har råd att kontrollera sin vikt ses ner på.

Jag ser ner på min mage, greppar den, mår illa. Jag är min egen slav, för jag kan inte låta bli, fast jag vill. Eller vill jag det? Finns det en sansad, biologisk förklaring i bakhuvudet? Är det den som gör att jag så glatt unnar mig i så fall, eller är det trots? Lättja? Uppgivenhet?

Är det samhället som tvingar på mig min missnöjdhet? Ibland känns det som om jag blåljuger när jag säger att jag främst tränar för hälsans skull, för varför skulle jag annars ogilla de okända jag ser på stan, som jag inte kan hitta en skönhetsfläck på? Och varför kände jag mig då så överlägsen andra när jag var underviktig? Jag kan fundera länge. Jag kommer väl knappast fram till exakt vad det är som styr och triggar mina mekanismer, för det är väl sällan bara en enskild sak, en syndabock? Det är som att tro att man blir hel och lycklig av att reda ut sin tragiska barndom. Jag tror på att gå vidare (även om jag har svårt för det) och jag tror på siffror.
.....................................................................................................
I USA är den genomsnitt liga kvinnan 1,63 och väger 74 kg. Hennes BMI är därmed 28.

Den genomsnittliga modellen ser lite annorlunda ut: Hon är 1,75-1,80 lång och väger mellan 50-57. Hon har alltså ett BMI på 15,3-18,5. Det KAN ha med ålder att göra, men mer sannolikt är undervikt. "Tunn benstomme!" Skanderar förespråkarna för klädhängarflickorna lika enträget som överviktiga framhäver att de har grov sådan. Benstomme, min rumpa! En människa med tunn benstomme har ett skelett som väger ca 8 kg, jämfört med en med grov bensomme där siffran är 10 kg. En variation på 2% för någon i viktklassen "Modell" m.a.o. och ännu mindre ju större man blir.

För att modellen ska ha tillräckligt med kroppsfett för att hennes menscykel ska fungera, måste den uppgå till ca 13%. Det innebär att hennes Lean Body Mass måste ligga på max 43 kg för 1,75/50-modellen och 49 kg för 1,80/57-modellen. Det är låga, men inte onormala LBM-siffror, men saken är den att ju mer fett det är, desto mindre LBM blir det. Vid 17% - som är gränsen man egentligen inte bör gå under - är man nere på 41-47 kg LBM. Det börjar bli väl lågt för så långa personer i mitt tycke, med tanke på att jag själv är 1,73 och har ett LBM på ca 48,5 kg. Även om mitt skelett vägt 8 kg istället för 9,5, skulle mitt LBM legat kring 47 och vikten @ 17F% vara ca 2 kg lägre (56,5 respektive 58,5 kg).

http://www.healthstatus.com/calculate/lbm

Men egentligen: Varför jämföra sig?

fredag 6 juni 2008

♥I dina händer♥


Emil Jensen - Så får du mig ändå

Vi ska vara fria
men varför och från vem?
Vi ska spela svåra,
och aldrig längta hem

Jag gör ett misstag,
och jag gör det med flit.
Jag spelar chanslös,
och ber dig hitta hit

Och vad du än gör med mig nu
och vad du än försöker säga nu
så får du mig ändå.
Om du trollar bort mig långt från dig
och lurar hem mig med dina sämsta tricks
så får du mig ändå.
Och tro att du har tröttnat på mig
ring mig sen och ångra dig igen
så får du mig ändå.
För vad du än gör med mig nu
och vad du än försöker säga nu,
så får du mig ändå

Vem vill ha stolthet,
när man kan få den man vill ha?
Vad ska jag med värdighet,
när jag kan ha det bra

Integritet,
vad har det nånsin gjort för mig?
Och tryggheten byter jag,
med glädje ut mot dig

För vad du än gör med mig nu
och vad du än försöker säga nu
så får du mig ändå.
Om du trollar bort mig långt från dig
och lurar hem mig med dina sämsta tricks
så får du mig ändå.
Och tro att du har tröttnat på mig
ring mig sen och ångra dig igen
så får du mig ändå.
För vad du än gör med mig nu
och vad du än försöker säga nu,
så får du mig ändå.

För jag har bestämt mig,
mina känslor leker med dig.
Jag har stämt dig,
så din pipa dansar efter mig.
Och tämjt mig.
Tvättade min hjärna tills jag är fri
Tills allt sjunger din melodi.

För vad du än gör med mig nu
och vad du än försöker säga nu
så får du mig ändå.
Om du trollar bort mig långt från dig
och lurar hem mig med dina sämsta tricks
så får du mig ändå.
Och tro att du har tröttnat på mig
ring mig sen och ångra dig igen
så får du mig ändå.
Blås upp mig och stick hål på mig,
och blås upp och stick hål på mig igen,
så får du mig ändå.
För vad du än gör med mig nu
och vad du än försöker säga nu
så får du mig ändå,
så får du mig ändå,
så får du mig ändå.

torsdag 5 juni 2008

Veckans smask: Risotto

Risotto
4-5 portioner

1 gul lök hackas
100g svamp sköljs, rensas och skärs i skivor
250g zucchini (en liten, eller 2/3 stor) skärs i trekanter

Ovanstående fräses lätt i olja och 1-2 vitlöksklyftor skalas, mosas över (eller hackas) och blandas in.

Tillsätt 3 dl arborioris och efterhand som det sjunker in ca 7 dl grönsaksbuljong. Prova inte att mixa buljongtärning med vatten. Det läcker. Över hela köket.

När det till slut börjar likna risotto kan man blanda i 1 dl finriven parmesan. Är det kalas kan upp till en extra deciliter få slinka ner.
Lite färsk timjan, eller rosmarin på toppen funkar fint, men är inte nödvändigt.

Servera som den är, alternativt med en fin fisk- eller köttbit. Den ska vara krämig nog för att sås inte ska behövas. Funkar att frysa och till matlåda.

onsdag 4 juni 2008

Burn, baby, burn!

När det blir varmare ute, blir det också varmare inne på gymmet. När det blir sommar och färre besökare passar de dessutom på att bygga om. Välbehövligt, visserligen, men ska man behöva andas byggdamm under sin redan onödigt svettiga träning?
  1. 1,3 km jogg till gymet
  2. Bakvända Flies (30 x 12 x 3)
  3. Flies (40 x 12 x 3)
  4. Axelrotation (3 x 12 x 3)
  5. Löpband
    • 1 km 5:18
    • 2 km 10:56
    • 3 km16:55
    • 4 km 24:05
    • 5 km 29:20
  6. Chins (142-88=54 x 12 x 3)
  7. Dips (142-82=60 x 12 x 3)
Efter massagen blev det en dusch, därefter en halvtimme massage. Fantastiskt skönt! Har hittat en massör som kan ta i utan att göra en illa, som hellre drar över tiden, än lämnar en spänning outklämd och som får en att prova annat än bara nacke/rygg. Jag fick t.ex. kramp i foten just när jag lagt mig på bänken idag och han övertalade mig att låta honom trycka bort det (och påtalade att jag skulle behöva en riktig vadmassage). Lite träningstips får man på köpet.

Jag har insett att det inte är alla som gillar manliga massörer. Att låta en främmande man se och beröra en halvnaken är för många en obekväm situation, oavsett vilket kön de själva har. Fullt förståeligt, det är en utsatt situation, men jag ser själv inte annorlunda på massage och andra tjänster jag köper. Och varför skulle det skilja sig mellan en man och en kvinna?

Det får mig hur som helst att tänka på killen och hans kompisar som ville bli gynekologer när de var små, tills det att de insåg att alla tjejer de skulle komma att träffa på i yrket inte nödvändigtvis skulle vara varken i "rätt" ålder eller snygga. Inte riktigt samma sak, men inte väljer man väl att bli massör för att kunna röra vid människor? Beröringen är väl snarare vägen till målet: Att öka människors välbefinnande och kroppskännedom. Och tänk så många leenden man har fått i slutet av dagen. :-)

tisdag 3 juni 2008

Året så långt

Januari

Grötmys en av de där sista, mörka dagarna i januari.


En tråkig, lattebrun vägg på ett fik som någon ristat in en enkel, men kärnfull bild på.

Februari

Enkelt! Förbjuden infart!


Men...vad menar de här?

Mars

Larry Flynt har gjort dem själv.


Ironi kan ge men för livet.

April

Påskliljor lovar vår.


En snigel på vårslemmenad.

Maj

Körsbärsmuffins.


...Ser bäst ut innan de varit i ugnen. Men är godast efteråt.

Feministiskt initiativ

Med anledning av att jag ofta känner mig ifrågasatt som feminist tänkte jag skriva ett inlägg om ämnet och vad jag tycker om vissa centrala frågor. Inte för att missionera, inte för att jag tar illa vid mig, utan bara för att jag vill att folk ska förstå lite bättre hur jag tänker. Man behöver inte tycka lika, men för att fullt ut respekterar andra personers åsikter är det ofta lättare om man förstår hur de har tänkt. Jag tänkte använda Feministiskt initiativs huvudpunkter (enligt Wikipedia) som utgångspunkt:
  • Lika lön för likvärdigt arbete, genom nationell arbetsvärdering och lönekorrigering.
Håller jag med om, men det är inte det enklaste att gradera olika arbeten i förhållande till varandra. Vilka är riktlinjerna? Kommer en ingenjör som arbetar med medecinteknik att hamna ovanför telekomingenjören? Beror det på om det handlar om akutmedicin, eller kosmetisk sådan, respektive mobiltelefoner eller överfallslarm? Och vem vill jobba inom yrkena längst ner på skalan? Det finns massor av frågor, men den största är om inte alla kommer att bli lika (miss-)nöjda med resultatet och att man skapar klyftor, snarare än att belysa att alla jobb är viktiga på sitt sätt. Om inget annat för att ha något att gå till om dagarna, så att man får känna sig behövd. Ett jobb, vilket som helst, kan uppfylla steg 2-5 på Maslows behovstrappa.
  • Stopp för mäns våld med statligt och kommunalt ansvar för kvinnojoursverksamhet.
Som det ser ut i dag har långt ifrån alla kommuner någon kvinnojour. De drivs ideellt och får i viss mån stöd från kommun och stat, men inte nödvändigtvis. Vem är det som ska ansvara för att få stopp på misshandeln? Är det mannen, kvinnan, båda, eller samhället? Vem är samhället?

De flesta skulle nog vända ryggen till om de såg något. Man vill inte själv råka illa ut genom att blanda sig i och det är väl upp till kvinnan att gå om han är elak? Hur får man en kvinna varm och öm? Dräm henne i elementet. Eller? En kvinna i ett misshandelsförhållande ljuger för sig själv, förväntar sig att det ska bli bättre om hon bara slutar irritera honom. Ofta har hon ingen aning om hur hon ensam ska försörja sig och barnen. Att klara sig genom dagen tar nog med ork. Hur ska man då kunna lyfta blicken och se vad som finns vid horisonten?

Lämnar hon honom finns risken att han kommer att få delad vårdnad och när han inte kan ge sig på henne längre ger han sig kanske på barnen. Eller? Varför skaffar man barn med någon som slår, undrar många. Ofta kommer det inte förrän kvinnan är gravid, eller barnet är fött och mannen inte längre är i centrum för hennes uppmärksamhet. Mannen och kvinnan kan komma från vilken samhällsklass, bakgrund, land eller tro som helst. Det det handlar om är hans brist på empati och förmodligen på att kvinnor sedan barnsben tutas i att de är det svagare könet som inte kan försvara sig mot män. Vem ansvarar för att lära människor empati? Först och främst föräldrar, sedan skola, sedan gemene man.


Nej, jag har inte glömt att även kvinnor misshandlar och visst är det så att det inte tas på allvar när en man försöker påkalla uppmärksamhet om något sådant. Om han gör det.
"Det är inte lätt att vara populär" svarade polisen när en kille jag kände ringde för att be dem ta hand om hans stalker när hon stod och vaktade utanför hans port. Han fick tjata länge innan de bemödade sig kolla i historiken och se att hon hade besöksförbud. Han hade fikat med henne en gång då de var med i samma förening. Efter det hade han insett att hon nog inte mådde så bra. Steg för steg - utan att de träffades mer - hade det sedan utvecklat sig så att hon fick för sig att de hade en relation, att de hade barn, att han förgripit sig på dem och sedan att hon var hans mor. Jag har bara hans sida av saken, men egna erfarenheter gör att jag förstår hur sjukt rädd man blir. Man förväntar sig ett monster bakom varje hörn och vågar knappt gå ut ens när det är ljust ute. Det är en form av psykisk misshandel som bryter ner fort och effektivt.
  • Heltid som norm, sex timmars arbetsdag.
I dagsläget har man goda möjligheter att gå ner i tid om man vill, men sämre att gå upp i tid. Åtminstone inom vissa - främst kvinnodominerade - yrken. Vissa branscher har närmast specialiserat sig på halvtidstjänstbaserat arbete, vilket passar många, men har den nackdelen att man måste lämna bransch om man vill gå upp i tid. Att göra det innebär ofta omskolning, vilket kostar tid och pengar. För mig är rätten till heltid mycket viktigare, speciellt som Sverige är ett land som inte vill släppa taget om den långa sommarsemestern (men å andra sidan måste man passa på när sommaren i snitt varar två dagar) och som dessutom har alldeles för täta band med kyrkan för att vara ett sekulariserat land, utan statskyrka, eller statsreligion. Vilken hindu bryr sig om jul och nyår? Vilken muslim är intresserad av midsommar? Buddist om påsk? Ateist om pingst? Jude om trettonhelgen? Jag tror att man ska släppa arbetstiden lite friare, ta bort alla röda dagar och göra dem till 10 extra semesterdagar. Med sex timmars arbetsdag tror jag snarare att det kommer att bli mycket övertid på mer krävande positioner eftersom det inte kommer att finnas folk nog att jobba och hålla inhemsk produktion på en vettig konkurrensnivå jämfört med utlandet, samtidigt som de sämst betalda kommer att skaffa sig dubbla jobb för att få ihop ekonomin. Ingetdera gagnar marknaden, men visst, man kommer hinna städa och ta hand om sina barn själv och inte utnyttja kommunal omsorg i samma omfattning, eller? Öh... Inte 17 kommer man att minska arbetstiden med 10h/vecka och bibehållen lön. Ekonomin kommer att skena.
  • Individualiserad föräldraförsäkring
Nu minns jag inte riktigt hur Fi ville ha det i den här frågan, men själv är jag kluven. På Island lär man ha en tredelad på så sätt att mamman får en tredjedel, pappan en och den sista är upp till hur föräldrarna vill göra. Jag har ingen aning om det är applicerbart för samkönade föräldrapar också. Jag är dock av den fasta övertygelsen att ett barn har rätt till båda sina föräldrar och att föräldrarna och deras förhållande inte gagnas av att en av dem inte har insyn i barnets skötsel och uppfostran. Har man insyn i varandras liv blir förhållandet lättare. Medverkar båda i uppfostran får barnet en vidare bild för sakernas tillstånd i världen. Jag tror inte på att lägga till fler dagar på föräldraförsäkringen, men på att införa en tredelning av densamma och att jämställa egenföretagares villkor med anställdas. Tydligen är det för övrigt så att de som påverkas mest av ökat barnbidrag och höjd inkomstgräns är höginkomsttagare. De blir mer benägna att skaffa barn då, jämfört med låg- och medelinkomsstagare som skaffar barn oavsett. Förändringen för HI är ju så mycket större än för LI och MI, trots att de som föräldralediga har mer ut i månaden än en LI har före skatt när vederbörande jobbar.
  • En reformerad bostadspolitik med kvinnors villkor som utgångspunkt.
Det här förstår jag mig inte på. Alla behöver någonstans att bo. Sen kan jag tycka att man bygger inom ett väldigt smalt standardspann. Jag ser inte tt man bygger lägenheter med möjligheter för att ha kollektiv. Jag ser inga lägenheter med många små rum. Jag ser inga vaggan-till graven-hus som går att anpassa efter vilket stadium i livet man befinner sig. Bara ensamhushåll, mamma-pappa-barn och upprepningar av 70-talsplanlösningar. Må vara att man skippar väggarna mellan vardagsrum och kök, för det är ju så trevligt med matos överallt (Nej men just det: alla äter ju Take-Away nuförtiden. Man behöver bara bra återvinning, micro och diskmaskin).
  • Att göra det möjligt att man ska kunna ta ett namn som traditionellt förknippas med ett annat kön om man vill - både vid namnbyte och när föräldrar väljer namn åt sina barn.
Om man kommer från en HBT-familj, eller -krets, är det kanske viktigt, men jag kan inte se något reelt syfte. Jag vill inte sudda ut könsgränserna. Jag vill att alla ska vara lika värda oavsett sexualitet och kön (reelt eller upplevt reelt). Är det den där reklamkampanjen om att man kommer längre i livet om man heter Göran som spökar? Ledsen, jag vill inte döpa en dotter till Göran. Jag tar dessutom illa vid mig när folk misstagit mig för att ha motsatt kön. Inte för at jag tycker illa om män, utan för att jag trivs ypperligt med att vara kvinna.
  • Att värnplikten ska ersättas av det vidare begreppet samhällstjänst, där också värnplikten ingår tillsammans med miljö- och katastrofhjälp m.m.
Att ge alla medborgare en grundläggande kunskap om sjuk- och miljövård tycker jag är en god idé, men detta görs redan i viss mån inom skolan och på de flesta arbetsplatser. Behöver vi mer? Jag hade velat se en undersökning som stödde detta innan beslut tas. Det andas möjligen en aning Israel, men den stora skillnaden är att Sveriges försvar är på väg att dö svältdöden. Förr gjorde alla unga män det var något med lumpen. Nu för tiden gör alla unga män det är något med något helt annat.
  • Lagändringar gällande våldtäkt, så att bristen på samtycke konstituerar brottet.
Mmm..."Jag trodde att hon ville" kommer man långt bort från straff på. Det finns flera problem med den här typen av brott dock. Minns inte var jag läste det, men tydligen är det så att kvinnor tenderar att döma hårdare än män, för att de inte vill riskera att verka jäviga. Fler och fler kvinnor anmäler, men det är inte bevisat att fler kvinnor blir våldtagna. Varje gång det är en rubrik om an våldtäkt undrar någon om det kan ha varit så att hon blev nobbad och ville hämnas. Alla påstår sig ha belägg för att det är vanligt att istället för att gå vidare med livet, så försöker man hämnas. Jag vet inte. Men mycket i frågan verkar handla om fördomar kring båda könens sexualitet.

Intressant att tänka på är att 98 procent av alla misstänkta förövare av sexulabrott 2006 var män. Kvinnor utgör majoriteten av offer för sexualbrott som omfattar sexuellt ofredande, våldtäkt, koppleri och sexuellt tvång. Sexuellt ofredande var det vanligaste sexualbrottet under 2007.
  • Sammanslagning av den nuvarande äktenskapsbalken och partnerskapslagen till en samlevnadsbalk som inte tar hänsyn till kön. Syftet är att "jämställa alla de relationer som människor idag redan lever i så att de har samma juridiska och ekonomiska status", för att särskilja kärlek från juridik.
Ja, herrejävlar. Whatever rocks your boat. Jag kan inte se hur folks nuppvanor skulle vara väsentliga. Sen kan jag tycka att det är att romantisera att säga att ett förhållande nödvändigtvis handlar om kärlek, men det är pessimisten i mig som talar då. Optimisten i mig älskar romantik, men är ohyggligt dålig på att leva ut det ;-)
  • Att verka för ett jämställdhetsutskott i riksdagen, ett tydligt departementsansvar i regeringen och en särskild jämställdhetsmyndighet.
Check! Men jag gillar inte vår jämstäldhetsminister av den enkla anledningen att jag inte upplever henne som jämstäld.
  • Att verka för att pensionssystemets intjänandegrunder ändras och görs jämställda mellan kvinnor och män.
Inte påläst. Menar de att alla hemmamän/-fruar och deltidsarbetande ska få sin pension utjämnad? Jag kan tycka att vi som är unga nu har ett val när det gäller hemmavarande med barn, val av yrke och partner osv, vilket de äldre inte nödvändigtvis har haft. Har man det valet ska man utnyttja det, annars får man banne mig skylla sig själv. Man ska inte skaffa/behålla en partner på dylika grunder. Det leder bara till att man riskerar att bli låst i ett dåligt förhållande.
  • Att verka för upprustning av förlossningsvården, för ett genusinriktat reformarbete inom mödravård/barnavård/föräldrautbildning. Föräldrautbildning bör separeras från mödravård och barnavård.
Det är väl ganska enkelt att låta det bli en "trebening", men frågan är om man inte ska börja med att utbilda vårdpersonal i HBT-frågor först. det finns fortfarande folk inom vården som utbildade sig på den tiden då man ansågs mentalsjuk om man var något annat än hetro. (Vegan/vegetarian också, men det är en helt annan fråga).
  • Förföljelse på grund av kvinnoskap, homosexualitet och uttryckande av sin kvinnlighet ska vara asylgrundande skäl.
Jag hade ingen aning om att man kunde bli förföljd p.g.a. att man var kvinna. Är det så? Hade jag med min stalker kunnat söka asyl då? ;-) Och att bli förföljd för att man uttrycker sin kvinnlighet, var sätter man gränsen då? Vid en viss kjollängd på väg hem från krogen, eller att man åker på spöstraff om ens ögon syns genom ens slöja? Homosexualitet är så vitt jag förstått redan en anledning som beaktas. Jag har kanske fel?
  • Antidiskriminering
Man måste kontinuerligt arbeta mot diskriminering, men man bör vara medveten om att fördommarna som ligger till grund för det, är en högst mänsklig funktion. Vi har ett område i hjärnan som pysslar med att sätta saker i fack, för att förenkla för oss att göra val. Därmed inte sagt att det är förlåtligt, bara att det finns en anledning. En normalfuntad människa funderar väl en gång till om de hör att alla från dittenlandet stjäl och alla från dattenlandet mördar sina döttrar? Man är både dum och lat om man köper det rakt av.

söndag 1 juni 2008

Sol och kaffe

Varit flitig myra i dag. Också.
  • Har städat och konstaterat att OMG, det måste verkligen göras oftare än en gång i veckan. Även om man "stödstädar" mellan veckostädet så hinner det bli vedervärdigt. Vill dock inte erkänna att mammas 3ggr/v är rätt. Någonsin.
  • Fäst lösa sladdar efter ett mindre sammanbrott. Man fastnade med damsugaren förr, men inte nu, no more!
  • Smygmotionerat" (Ett ord jag verkligen inte gillar. Vem kontaktar man för att få till stånd en strykning ur ordboken och folks medvetande? Vi kan börja med mitt medvetande)
  • Fikat med Älskling och vänner. Vi var fyra som klämde dryga 2 liter kaffe. Vi får se hur det går med nattsömnen. Inte för att jag känner mig som en Energizer Bunny, men det brukar inte spela någon roll när jag ligger under täcket och TÄNKER på att jag kanske inte kan sova p.g.a. för mycket kaffe.
  • Under fikat lärt mig att det är utfällningen av kalium, vilken orsakas av koffeinet i kaffet, som får en att skaka efter en överdos. Rent teoretiskt skulle det därför funka att inta en aning kalium innan sitt kaffe. Här kommer jag osökt att tänka på Borat och hans påstående att Kazakstans kalium är överlägset alla andra länders kalium. Jag litar dock inte på män i neongrön baddräkt. Gör du?
  • Sett slut på säsong 1 av House. Första halvan av säsongen kännetecknades av orden "(S)HE'S SEIZING!", andra av allehanda äckelbilder från fel sida av kroppen. Insidan är dold av en anledning, och jag föredrar att ha det så. Faktiskt. Således var jag också sövd under min egen operation, även om den kunde utförts under lokalbedövning. Jag. Vill. Inte. Veta. Jag vill bara....tjyvlyssna lite vid dörren. Blundandes.
  • Druckit massa vatten. Det har varit varmt idag!
  • Fått massage (Det är en seger varje gång jag lyckas flörta till mig det).
  • Bäddat sängen (Yepp, värt att nämna när det är jag som gör det, eftersom vissa andra i hushållet s.a.s. ligger på plus).
  • Funderat på om jag inte ska gå och koka ett ägg. Mmmm! Smaskigt :-)