Vår hjärna söker bristtillstånd, den är inte anpassad för att vara i ett tillstånd av ”lycka”. Hjärnan är utvecklad för att söka efter ”mer av något” och uppmärksammar oss på faror och hot, hur tryggt och bekvämt vi än har det. Tankar och känslor om att vara oroad för något och känna sig missnöjd har ”förkörsrätt” i vår hjärna och leder till att vi kan ha återkommande och påträngande tankar om våra ”brister”.
http://www.dn.se/blogg/fragainsidan?skribent=159
Det förklarar varför jag känner mig så efter alla andra alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar