Även om man har äldre föräldrar, även om de är sjuka, även om man vet att de med största sannolik kommer att lämna en, så tror jag aldrig man kan förbereda sig helt inför deras bortgång. Det kan vara oändligt svårt att tänka sig att klara sig utan en förlorad närstående, men man måste förlita sig till att det kommer att bli lättare och att låta det ta sin tid att sörja, dock utan att låta sorgen bli ett självändamål. Såklart kan man känna saknad även när den omedelbara sorgen lagt sig, men det är ju också en känsla som är närmare kärlek, än övergivenhet så som sorgen är.
Ingen människa är borta så länge minnena finns och därmed finns också en bit av deras själ är kvar hos var och en av de som minns. Man kan sakna tryggheten i att veta att man kan få en kram eller en blick. Man kan sakna att skratta ihop, eller för den delen tystnaden man kunnat dela. Men man kan kanske se sig i spegeln och se gemensamma drag, eller tänka på vad man lärt sig av varandra och lämnat efter sig. Det är inte så tomt som det kan kännas. Det är bara speglingen av ens egna känslor för den avlidne i honom eller henne som fattas. Inte för att det är så bara... Det är lite som skillnaden mellan att stryka saker på en "Att göra" lista, jämfört med att skriva en "Har gjort" lista. Varje sak man upplevt ihop - gott så väl som ont - har gjort ett avtryck som format båda. Och vad spelar det förresten då för roll vad man inte hann? När en människa dör är det sannolikt inte någon oupplevd stund som sitter på näthinnan.
Den här helgen har löven fallit till marken. När de gör det ser man att träden redan har stora knoppar och är väl förberedda inför våren. De kommer att vila under vintern, spricka ut, ändra färg från skirt grönt, till mörkare grönt, sedan gulna, bli krispiga, rodna och singla ner till marken när vinden tar dem. Där ger de tillbaka sin näring till trädet och dess nya knoppar och fast det ser kalt och dött ut från håll, fast det är få timmar med dagsljus innan knopparna väcks ur sin dvala, så finns de där. Man måste hålla ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar