De där som hävdar att HBT-personer är avvikande, psykiskt, fysiskt eller inbillningssjuka och onaturliga har uppenbarligen inte tagit en titt på hur det ser ut utanför människovärlden ;-)
http://sydsvenskan.se/sverige/article276603.ece
Jag har iofs själv funderat på hur människors inlärda föreställningar om manligt och kvinnligt kan påverka deras uppfattning om sin sexualitet och könstillhörighet, men ganska säker på att det där med kärlek och attraktion nog mer handlar om personligheten hos motivet för en människas känslor. Kärlek sägs vara en djupare form av vänskap. Samtidigt finns det de som hävdar att man aldrig kan ha vänner av motsatt kön, eftersom det alltid handlar om attraktion i slutändan. Jag kan inte låta bli att undra om det är realistiskt att tänka så, för i så fall kommer man att bli omvänd om man är gay. Eller? Vissa människor har preferenser vad gäller längd, andra hårfärg, hålängd, ögon, kroppsform osv, men i slutändan är det inte det som avgör om man funkar ihop eller ej. Min egen älskling avviker på många sätt från vad jag trodde jag attraherades av, men känns ändå helt rätt. Även om det går upp och ner i förhållandet är det något med honom som är så fascinerande och som jag inte vill vara utan, något som jag kan sätta hundra ord på i fråga om egenskaper och fysiska företräden, men som ändå inte går att sätta fingret på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar