torsdag 22 maj 2014

The only way is up, baby, for you and me now!

Hemma och vilar upp mig efter magsjukan och roar mig med att mäta mig. Man märker att det börjar gå fort nu!

Brösten: +7 cm sedan start, varav 4(!) cm sista veckan. De har börjat vara ivägen! +2 bh-storlekar. Sist slutade jag på +4 storlekar. 

Midjan: +6,5 cm sedan start, +0,5 cm sista veckan. Plus tre hål i skärpet, sen gav jag upp. Mycket tacksam för snälla tarmar som varken är tröga eller svullna längre, men det löser sig nog mot slutet när de ska nöja sig med en bråkdel av den plats de har nu...

Naveln: +9 cm sedan start, varav 1,5 cm sista veckan. Själva naveln börjar bli rätt grund nu när livmodern når ända dit. 

Rumpan: +3,5 cm, varav 0,5 cm sista veckan. Sist var det dags att värpa när rumpmåttet överskred magmåttet på största stället. Får se om det stämmer den här gången med. 10 cm skillnad i dagsläget.

Jag hade hoppats bli mindre den här gången än sist, men är ungefär lika stor nu som jag var sex veckor senare i graviditeten med Semlan. Det är ju fluff, tyvärr, men det är väl för att jag har ätit bort det värsta illamåendet. 

Jag är lite rädd för hur stor jag kommer att bli och hur jag ska orka, för det var inte roligt sista månaden med Semlan i magen. Och tänk om det blir övertid på det?! Fast jag har ju inte känt av så mycket foglossning än och sist var den värre både vid den här tiden och med havandeskapsförgiftningen på slutet. Dessutom är väl risken att få havandeskapsförgiftning en gång till rätt liten? Jag gick med magont i flera veckor och det var kanske det som gjorde det så tungt.

När jag väntade Semlan blev jag glad för varje gram jag ökade. Den här gången känns det jobbigt eftersom jag är rejält större. Jag kanske bara vänder andra rädslor mot vikten. Jag kan förvisso känna mig glad över graviditeten nu, snarare än rädd för att det ska gå åt helsike, men sen är det ju allt det andra i livet som snurrar i skallen: Jag funderar en del över hur det blir att ha två barn och hur det ska gå. Att få barn i en liten by, istället för storstan, hur blir det? Kommer jag att ha någon att umgås med under föräldraledigheten? Och har jag ett jobb efter föräldraledigheten? 

Hur släpper man oron så man kan leva lite mer i stunden?

Inga kommentarer: