Jag har råkat ut för min beskärda del av otrevligheter och är ganska nöjd med att se att det mesta ordnat upp sig det sista året. Hur kommer det sig då att jag så krampaktigt håller fast vid negativa erfarenheter? De ger en viss trygghet, men de orsakar samtidigt en viss blindhet. Här lever jag i min skyddade lilla verkstad där jag vet och bestämmer hur saker ska vara... Att ta tillvara sina erfarenheter är en sak, men att låta det förgågna svärta ner nuet är inte rättvist. Har jag några mentala morgontofflor åt mina kalla fötter? Jag kan ju inte rimligtvis förutsätta att någon jag har förtroende för kommer att svika det bara för att någon annan gjort det någon annan gång. Som sagt. Get on with your life. Dags att öppna dörren till verkstaden.
Boys are stupid. Throw rocks at them.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar