Sötma

Låg och pratade tills alldeles för sent. Så trötta att ögonen inte kunde hålla sig öppna längre. Där ord tar slut tar händer vid, och munnar möts i annat än ord. Så väcks det behov av närhet som länge slumrat och tar för sig mer än vad som borde kunna fås. Huden öppnar sig och tar in värme och doft. Somnar och vaknar igen. Möter samma blåa blick som jag försökte sluka igår. Kryper intill tills jag måste gå.