Jag blir trött på människor som bara vill ha villa, ring på fingret och barn för att man SKA, utan större eftertanke om vad det är de ger sig in på. Jag blir trött på människor som på samma sätt plötsligt byter ut sina egna åsikter mot sin respektives, någon väns, eller någon de vill likna. Visst blir man äldre och får andra intressen, visst ändras prioriteringar, men varför göra det på så blodigt allvar och utan minsta distans?
Ja, jag betalar räknigar och ser till att sköta mitt jobb, men resten av tiden vill jag ha roligt, och då gärna med min älskling och mina vänner. Jag vill inte vara en bitter surmartyr om tio år, för att jag varit så upptagen med måsten att jag glömt ha roligt, eller för att jag inte kom loss från högstadieföreställningen om att man måste passa in. Hellre söka resten av livet än bli en schablonbild.
Älskling sade häromdagen att vi inte betedde oss som om vi blev äldre. "Vi är väl snarare tretton, eller kanske till och med nio vid det här laget" sade han. Jag ser inte det som ett problem, finaste! Så länge vi skrattar mer än vad vi gråter ligger vi på plussidan. Och jag vill ha många år med dig framöver! Jag är dessutom hellre nio år en gång till och lycklig den här gången ;-)
Sen om det blir villa och hela kittet, det får vi se. Men ingen bör bli förvånad om det finns ett bollhav däri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar