Tisdag

Vaknar, sjuk.
Ringa chef och kollega.
Samla krafter, gå upp.
Vädra.
Skicka statusmail till jobbet, kolla mail.
Frukost.
Morgonsurf.
Post. Inget till mig.
Duscha, fixa. Same, same som vanligt, bara dubbelt så lång tid för sämre resultat.
Tar tidningen med mig, går till bohemcaféet. Ingen mat hemma, pallar inte laga lunch.
Beställer en macka efter att ha stirrat länge på menyn. Den på raden jag kunde fästa blicken på.
Sätter mig så jag slipper se blottade bröst. (Här sitter jag och ser naturlig ut med kläderna PÅ).
Äter, läser tidning, försöker ignorera blottarens, blottarens mans och deras kompis dumsnack och gurglet från blottarens alibi.
Lämnar tidningen, går ut på gatan. Vill gå hem och sova, men tar en promenad till fotogalleriet istället. Måste. Behålla. Dygnsrytmen.
Stängt. Traskar vidare. Fan. Det hade varit nära hem sen.
Kollar klockan: Länge tills matdags.
Traskar stelt längs med gatorna. Undviker de folkrikaste stråken. Vill inte frottera mig i onödan.
Inser att jag är bakom konsthallen. Funderar på vilken väg som snabbast tar mig till ingången. Går ditåt och in.
En ganska okonstig konstnär ställer ut. Småtrevligt men inte märkvärdigt. en fotoserie liknar en jag själv tog en gång på semestern.
Kollar klockan: Länge tills matdags. Nu är det i alla fall sol. Jag kan härda ut.
Fortsätter min stela promenad. 2½ h har tagit mig 1½ km hemifrån.
Går in och ut ur småbutiker. Hälsar vänligt på innehavarna. Förklarar gång på gång att jag bara kikar.
Kollar klockan: Nästan matdags. Letar, men hittar inget fik. För långt hem. Säkert 2,5 km.
Börjar traska hemåt. Stannar på ett fik på vägen. Öppet en timme till.
Beställer smaksatt kaffe och kaka.
Läser tills koffeinkicken kommer och jag orkar resa mig.
Traskar hemåt. Tar en sväng om en mängd butiker på vägen, mest för att hålla värmen.
Kommer hem, lägger mig i sängen och läser. Skönaste stunden på hela dagen!