Min andra intervju på engelska. Helt ok, om det inte varit så att jag jämt försöker prata lika fort som jag pratar svenska. Det blir som att kolla stora klipp på Youtube: Det hinner inte buffras tillräckligt och blir lite hackigt då och då. Således kändes det lite sådär efteråt. Jag hade ont i bröstet redan innan av stressen och fick dessutom huvudvärk under intervjun. Jag var rödlammig och darrig på rösten.
Då jag väntade på min eskort ut ur bygget tyckte jag mig höra intervjuaren kalla mig "lovely". Jag hoppas jag inte hörde i syne. Hur som helst har jag lite ångest nu. Det blev ett nytt "Vi hör av oss imorgon".
Varje sekund är olidligt lång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar