Efter att ha sovit ryckigt, vaknat i en blöt pöl, hostat, snorat och varit allmänt ömklig, så vaknade jag och kände att livet inte var fy skam trots allt.
Det blev frukost och lite mikroekonomiplugg, sen kände jag att dagen gick för långsamt och dessutom behövde det städas och tvättas. Således gjorde jag just det och tvingade älskling att göra en hel del också. Det är mycket lättare att få någon att jobba för en när man har någons fulla sympatier pga sjukdom. Inte så att jag lömskt planerade det hela så, eller inte hade kunnat göra saker och ting själv. Jag uppskattar till fullo att ha en omsorgsfull man och är bara glad åt att vi kan hjälpas åt med allt. Är dessutom för lat för att vara hemmets projektledare (men inte lika mycket liuvsnjutare som min käre för att titta bort när disken och dammråttorna hopar sig. Då skriker min inre mamma).
Hur som: Är det inte lustigt hur glad man kan känna sig av att arbeta häcken ur sig, med saker man inte alls gillar att göra? Det måste vara resultaten som gör det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar