Idag fick jag en blödning. Ringde blödningsmottagningen som frågade hur jag mådde och vad som känndes hur och var i kroppen. Efter att jag berättat sa de "Det kan i värsta fall vara utomkvedshavandeskap och i så fall måste det åtgärdas omedelbart. Vill du boka en tid? Annars får du komma hit och vänta och se om vi kan klämma in dig."
Så då begav jag mig bort. Gråten i halsen hela vägen. Väntade en evighet på att tjejen före mig i receptionen skulle vara klar och när hon väl var det satt receptionisten bara och tittade framför sig en god stund, innan hon ens tittade på mig. Jag frågade vart jag skulle ta vägen, om jag bara kunde gå in på akutmottagningen och hon verkade tänka evighetslänge innan hon sa "jaaaaaaaa, det kan du gööööra".
Sprang nästan in, tog en nummerlapp och fick vänta lite. Max fem minuter dock, tror jag. Sen tog en sjuksköterska blodtryck (128/69 = bra) och jag fick lämna urinprov. Fick vänta en stund till, vet inte hur länge. Men så kom två läkare och hämtade mig. En gyn och en läkarstudent. Jag fick berätta hela historien igen och de undersökte mig med vanliga instrumenten och kände på livmodern. Sen blev det VUL. "Ser du hur det pulserar? Det är hjärtat" sa läkarstudenten och tårarna rann på mig, samtidigt som jag ändå inte kunde förstå att det var vår lilla semla därinne.
Allt var bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar