Besökte en bekant idag med Semlan, med anledning av att min bekant gärna ville att hennes barn blev smittade. Vi pratade lite om graviditeter och tvåbarnsliv och jag kunde konstatera att hennes första barn varit mycket enklare än Semlan och hennes tvåa ungefär som Semlan. Storasyskonet hade blivit väldigt trotsigt och svartsjukt. Jag tittade, lyssnade och märkte att storasyskonet mest fick förmaningar, inte uppmuntran när han gjorde något bra. När man är trött och inte får sova, så blir man förvisso inte så trevlig och beröm och uppmuntran är inte vad man tänker på. Då ska allt bara funka, så att man inte bryter ihop.
Jag hoppas innerligt att jag får sova när vår Fralla kommer. Att amningen funkar nu när jag vet hur suveränt det är att liggamma och att det inte blir samma kolikproblem, nu när jag vet hur stor skillnad det kan göra att skippa laktos.
Jag skriver upp Nutramigen/Pepticate på shoppinglistan, liksom amningsnapp. Håller tummar för att Semlans 4 år vid syskonets ankomst gör att det blir lättare, än vad det var för min bekanting vars äldsta bara var tre. Kollar öppna förskolans tillgänglighet och ber lite till gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar