Efter några dagar utan växtvärk och illamående är det tillbaka igen. Puh! Fick liksom ont i tappen(?) efter träningen i måndags. Vad kan det bero på? Sist fick jag foglossning i v. 8, så det kanske är det jag känner redan? Då påstod min BM att smärtorna omöjligen var foglossning och att det inte kom före v. 20. Vid det laget var det så illa att jag gick med foglossningsbälte, så man kan väl säga att hon hade lite fel. Dock släppte det någon vecka senare och var inte så farligt förrän veckorna innan förlossningen.
Jag känner mig som rena novisen och är glad över att ha bloggen att gå tillbaka till. Då kan jag kolla efter lite vad jag har att vänta mig. Kring den här tiden försvann de flesta symptom med Semlan, vilket det även gjorde nu i dagarna. Och så kräktes jag mellan 10+1 och 14+3, vilket skulle innebära hela april den här gången. Bra att veta! Kan tilläggas att jag garanterat kräktes om det var fredag, men inte mer än totalt ca 10 ggr under perioden. Är inte det väldigt lite kräk? Bara någon dag innan första gången fick jag höra, att hade jag inte kräkts så långt i graviditeten, så skulle jag slippa. Hann säkert glädja mig åt det i två dagar innan Ulrik kom på besök.
En fundering jag haft är om man inte borde må bättre när kroppen känner igen vad som pågår. Och ju fler barn, desto mindre tid borde man ah för att känna efter också. Frågan är, om våra betydligt mer regelbundna mattider och matvanor inte också borde inverka. En positiv följd av att ha Semlans väl och ve att tänka på, men varför tänkte man inte mer på sig själv ur den aspekten förr? Fast det man vinner på regelbundenheten förlorar man kanske på att man har mindre tid och mer stress i sitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar