Kommer till hotellet. Det är litet, syns knappt från gatan och är placerat invid en stor gatukorsning. Chauffören plockar ut mina väskor, vi växlar ”mille grazie” och leenden. Jag drar min rullväska uppför trappstegen, trycker som sig bör där det står ”tirare” på dörren och går fram till receptionen. Mannen som står där pratar bra engelska, men jag är för trött för att riktigt förstå. Klart är i alla fall att det är frukost mellan kl. 7-10 två trappor ner från mitt rum och att nyckelbrickan sätter igång strömmen i rummet.
Jag tar hissen. Den är så liten att jag knappt får plats i den med rullväskan, datorväskan, handväskan och mig själv. Jag är för trött för att riktigt se vilken knapp jag ska trycka på för att komma till min våning. Jag ser ironiskt nog blindskriften innan jag ser siffran som matchar min nyckelbricka. Dörrarna går igen.
Mitt rum ligger åtta dörrar från hissen och vetter mot stadsparken. Halvvägs dit hänger en brandslang på väggen och utanför mitt badrum finns våningens inglasade balkong dit badrumsfönstret vetter. Detta faktum förvirrar mig något, eftersom jag gillar att duscha med utsikt, men här bara finns insyn.
Jag packar upp min förvirrade packning. Musens USB har jag lagt i nessecären, öronproppar i två av väskorna, toalettsaker i allmänhet spridda i alla fack i alla väskor. Jag brukar inte vara så oorganiserad, men det blev för kort om tid igår. Lägger allt i två högar som inte är kläder: Jobb/plugg i den ena och toalett i den andra. Hänger upp kläderna, lägger resväskan på säkerhetsboxen i garderoben och agera underklädesbyrålåda.
River av sängöverkastet och slänger i en hög på golvet. Sätter mig i sängen med datorn i knäet och börjar skriva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar