Hipp hipp, Hurra!

Igår vaknade jag och konstaterade att:

1. jag var kissnödig
2. Älskling hade gått upp
3. jag nog inte var så kissnödig att jag måste följa hans exempel.

Jag lade mig lite mer tillrätta och tänkte somna om, när dörren till sovrummet slängdes upp, champagnegorkarna flög och en massa folk stormade in. Pulsen gick i taket. "Vad i helvete sysslar han med?", tänkte jag och tittade upp. Där stod hälften av alla tjejerna och tjoade! Jag fick ett glas skumpa, blev fotograferad och upptäckte först efter en stunds ögongnuggande att Gymnasten filmade mig på sisådär 3 cm avstånd :-D. Ett kontrakt för dagen lästes upp för mig och jag fick en lista med saker som skulle packas. Glow in the dark-kondomer med mintsmak, stod där bl.a. "Men de gick ju ut! Jag slängde dem", ropade jag. Det är sant...fast jag tror inte de hade mintsmak. "Får jag duscha?" frågade jag, och det fick - och gjorde - jag.

Efter duschen sminkade jag mig och klädde mig. Jag fick inte föna luggen. Det gjorde lite ont...Men jag fick en slöja som plåster på såren. Så fick jag ett brev från min äldsta vän. For your eyes only, stod det. Och jag läste och jag grät, skrattade, grät och grät ännu mer. Inget mer än ett grådask över hela ansiktet fanns kvar av mitt smink när jag läst hela brevet. Där stod saker jag glömt, en del som jag aldrig vetat om och en hel massa som ligger som bommul kring hjärtat nu. Raraste vän, jag vill så gärna att du ska få träffa mina andra vänner och de dig! Ni är alla pusselbitar av mig, jag vill ha alla nära. Inte för att det nödvändigen behövs, utan bara för att jag tror (och hoppas) att ni skulle tycka lika mycket om varandra som jag tycker om var och en.

Men. Dagen tog inte slut där. Spaniel hade bakat blåbärsmuffins och gjort chokladscones. Massa annat gott med: En riktig lyxfrukost!

Vi begav oss mot det första äventyret, som på grund av en skadad fot låg en bussresa bort. Vi hann inte långt innan en av tjejerna föll och skadade knäet så illa att hon fick åka hem. Älskling ryckte ut!

Jag fick under tiden en sminkning som skulle gjort Git Gay grön av avund. Självklart var den grön! Smaragdsotade ögon och rosa läppar, markerade kindben och svarta fransar. Hela sällskapet fyllde butiken och toppade den med väskor och jackor. Jag blev servad med vatten hela sminkningen, men fick inget se innan den var helt klar.

Vidare till nästa aktivitet! På grund av foten fick jag låna Nykomlingens cykel och ta mig på egen hand till Kungliga Torget. Sicken syn jag måste ha varit där jag cyklade med slöja och jätteryggsäck... Hann vila en stund på en parkbänk och ringa Älskling för att höra hur det hade gått med America innan tjejerna kom ifatt. Vi möttes av en tjej i en port och tog oss ner i en mörk källare. En fotograf!

I två timmar modellade jag för fulla muggar. Vattenfyllda muggar, nota bene, vilket jag var glad för. Där var supervarmt och min musikantklänning andades inte ett dugg. Jag fick en massa nyckelord ropade till mig och skulle posera utifrån dem. Svettigt, roligt och bitvis riktigt klurigt! Hur gör man Catwoman när man redan gjort alla heta poser man kan? Man tänker inte på Herr Katt, iaf, som någon föreslog ;-)

Efter fotograferingen (som jag verkligen hoppas jag får bilder från) blev det lunch, därefter en enkät på stan. 12 personer fick svara på ifall de tyckte jag skulle gifta mig med Älskling eller Kungen. Många roliga svar! Sen blev det fika på trapporna ner mot vattnet och frågor om Älskling. (Jag visste inte att han velat bli busschaufför!) Hembakat skjöldes ner med riktigt baristakaffe. Inget Waynes Coffee-blask i balja, utan en len och fin cappuccino till mängder av hembakta kakor :-P Saudi och Gymnasten får gärna baka kakor till mig igen!

Det flöt förbi inte mindre än två möhippor och en svensexa på vattnet, så efter fikat blev det en tur för oss med. Jag hade ingen flytväst, jag stod upp i båten och vi sjöng sånger i stämmor och kanon. Solen flödade och jag kunde nästan se hur jag blev brunare.

Trötta tog vi oss sedan hem till Nykomlingen. Jag fick en liten puss-paus hemma strax innan och en chans att byta kläder, tack noch lov. Sedan blev det vin, singstar och Guitarr Hero Metallica, följt av mer vin, hämt-indier och marängsviss. Ovanpå maten blev det en massa Spotify och med Dig i tankarna lade jag raskt in Macarena, I won't let the sun go down och Wannabe i playlisten. En tribute till -96 :-D

I slutändan blev vi bara två som gick ut, men det gjorde mig inget. Jag fick en fantastiskt rolig dag med en massa vänner, och de som inte var med hela vägen, fanns ändå med i hjärtat.

Jag är lycklig som har så fina vänner! (Och det vet jag med säkerhet, eftersom jag inte alltid haft det).