Olyckligt aningslösa pappor

När jag var gravid med Semlan tyckte Finaste mest att jag skulle sluta gnälla och förstod inte alls hur jag mådde. På slutet trillade poletten ner och han blev mer omhändertagande. "Du tar hand om magen, så tar jag hand om dig", sa han och det var ju typ ta hand om magen jag orkade, så det var skönt att höra. Den här gången har han tagit mycket av jobbet hemma, plus Semlan och jag har tagit hand om magen och det jag orkat med utöver det. Har ständigt dåligt samvete för att jag inte orkar med Semlis. Man kan inte förvänta sig att pappan begriper. De känner inte vad en gravid känner i sin kropp. Man kan i värsta fall försöka banka in det. Fråga: Vilket tror du är jobbigast? Att lyssna på hur jag mår och visa lite hänsyn, eller att ha ont och må skit dygnets alla timmar och inte få sova? Det är liksom bara för dem att skärpa sig och bete sig som vuxna människor, för det blir inte enklare när barnet är fött. Då kan man inte ha två barn att ta hand om som mamma. Man behöver vara två vuxna som vill och kan samarbeta.