I lördags kväll närmare midnatt ringde jag KK. Jag förklarade att jag inte hade värkar, men så pass ont i övre delen av magen att jag hade svårt att hantera det och att smärtan nu hade suttit i i nästan en hel vecka. Den strålade ut bak i ryggen mellan skulderbladen och det enda som mildrade den en aning var att lägga sig på vänster sida. Jag blev rekommenderad att komma in omedelbart, men var ju inte så sugen på att åka in en tredje gång på falsklarm och behöva vara vaken hela natten för ingenting. Skickade ett SMS till Älskling som var en sväng hos vänner och bad honom ringa när han kunde komma loss. Förklarade läget när han gjorde det och lade mig på sidan där jag stod, i hallen, tills han kom. Insåg långsamt under tiden jag väntade att läget inte var så bra och att jag inte skulle klara av att sova, oavsett var jag befann mig.
Älskling kom hem, vi samlade ihop våra saker och gick i långsam mak till bilen; Jag kraftigt framåtböjd. Jag lade mig i baksätet för att inte behöva klämma ihop magen, men innan vi var ute ur parkeringshuset var jag åksjuk. Vi fick stanna, jag gick - skolös - och satte mig i framsätet, lutade stolen bakåt så långt jag klarade utan att bli mer åksjuk. Tittade konstant på hastighetsmätaren. Det kändes som om vi åkte alldeles för fort, men mätaren visade måttlig fart hela vägen.
01:28 natten mot söndag parkerade vi utanför KK.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar