Var på god väg att säga upp mig idag. Vill inte behöva gå till jobbet en dag till. Det finns - med undantag av några av dem jag jobbar med - inget jag trivs med eller ser fram emot.
Let me count my blessings...
Min chef har diskuterat mig och mina arbetsuppgifter med mina kolleger, utan att jag fått närvara. De beslut han tog baserade på diskussionen fick jag reda på via hörsägen, inte honom. Varför kunde han inte prata med mig direkt? Han känner inte till hur vi jobbar och ser ingen anledning till att ta fram riktlinjer för arbetet, så att man ska kunna garantera en minsta möjlig nivå av kvalitet och kontinuitet. Det gör det så mycket svårare att motivera sina motparter i arbetet! Däremot har chefen tagit fram ett dokument där det beskrivs vad det krävs för bakgrund för att klara av jobbet. Jag hade inte fått mitt jobb om jag sökt det nu med den erfarenhet jag har...och nästan ingen annan heller på avdelningen.
Mitt jobb - Mitt jobb är att dra igång folk, få dem att samarbeta och se till så att alla känner till den gemensamma kravbilden och jobbar för att uppnå den. Ingen på forskning och utveckling gillar att behöva pyssla med krav, så min roll är ständigt ifrågasatt och folk sätter sig på tvären. Efter tre år av tjabbande är man rätt trött på att stryka folk medhårs. Vidare är jag bara med halvvägs in i projektcykeln, vilket innebär att man går in i ett nytt projekt innan man sett en lösning på det förra. Således får man heller aldrig några ”lyckliga slut” utan bara ”intrigen” i storyn. Det är ganska lätt att känna sig som den elakaste människan i hela världen när man hela tiden måste driva på folk. Piska, fjäska, piska, fjäska. Bläää...
Sista året har det bytts ut en massa folk, så det finns inte mycket till samhörighet i gruppen. Anledningen till att folk sticker är att arbetsbelastningen är för hög och arbetet inte tillräckligt stimulerande.
Och jag själv då? Tja en massa skit rent privat har sänkt humöret och motivationen. Jag har ett arbetssätt som är effektivt och jag vet inte en enda som kommit med ett klagomål med god grund. Tvärtom brukar jag få beröm för mitt arbete. Chefen gillar dock inte att jag surfar på arbetstid och kan inte se fem minuters dumstrirrande på Aftonbladets hemsida som en paus, utan bara som ren slöhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar