Dagens besök hos Farbror Vitrock resulterade i ytterligare två veckors deltidssjukskrivning. Att jobba två timmar mindre om dagen den sista månaden har gett mer ro i själen än innan, men det behövs nog lite mer drastiska åtgärder om jag vill komma vidare. Ett nytt jobb är en av dem. Att dra ner en smula på festandet och olika åtaganden är en annan, men där har jag blivit duktigare även om det ger en smula ångest att sitta hemma en fredagskväll (självvalt eller ej spelar ingen roll). Ska bara lära mig att sova och sluta gnissla tänder också....
När allt är tyst och mörkt börjar jag tänka och analysera saker som hänt, saker som sagts och saker som ska göras eller kanske kommer att ske (och effekterna därutav). Skulle jag ens få för mig att räkna får skulle jag undersöka medelhastigheten vid nedfallet då de hoppar över häckarna (vad kan standardavvikelsen tänkas vara...?), samt kategorisera dem efter lockighet och färg. Således: Sova är tråkigt, för det är en sådan massa bök på vägen. Det kan vara avsaknad av sällskap och underhållning som gör det, så jag antar att jag får se om jag kan hitta något- eller båda-, dera. (Men som alla vet som känner mig är det ju ingen som tycker om mig *ha ha*).
Underhållning finns ju iofs, för tillfället Lutherska badet av Unni Drougge. Gillar henne. Den enda av hennes böcker som jag inte gillar har hon själv kallat för sitt sorgebarn, men det kan kanske lika gärna bero på att det är ett missförstått verk(eller att hon vill få det att framstå som ett).
I alla fall: Choklad på kvällen ger kaffe på morgonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar