BM-besök idag. Huvudet mellan ruckbart och fixerat, magen delvis nedsjunken. Hjärtljud 135 slag/min, BT 120/75. Remiss skickad till spec-mödravård pga mitt ständiga magont, så får de avgöra om jag ska sättas igång.
Frågade min BM om det inte var ovanligt snabbt att öppna sig från 2-10 som jag gjorde med Semlan. "Oj! Jo!" sa hon. "Det kommer att gå undan den här gången då!"
Jag ska kanske nämna det också vid besöket på spec-mödravården då...
När jag beklagade mig för min BM sa hon "men det ÄR inte långt kvar nu". Mitt svar var "Jag vet, men ju närmare jag kommer, desto längre bort känns målet".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar