Jag är otroligt glad över att vår dotter är 4 år, "kan själv" och går att resonera någorlunda med. Hade hon bara varit ett år yngre hade det varit betydligt tuffare och vi ska inte tala om kring 1,5 år, då Finaste och jag lika gärna kunde gått isär istället för att ta oss igenom allt det jobbiga då.
Semlan är fortfarande liten och det är inte lätt för henne med en dubbeljobbande pappa och utslagen mamma med kort stubin, men vi försöker hjälpas åt allihop. Vissa dagar blir det många "förlåt", andra går det bättre. Har insett att hon nog har lite separationsångest nu, för allt har ändrats, mer ska ändras och ingen vet riktigt hur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar