Idag var det BM-besök för mig och alla värden var fina. Knyttet har fixerat sig. Jag frågade varför man kollar efter det och tydligen är det så att om vattnet går kan något hamna före barnets huvud om det inte är fixerat. En arm, eller navelsträngen, t.ex. Det kan försvåra förlossningen lite, så det är viktigt att hålla reda på så att barnmorskorna vet vad de har framför sig. Oftast är det inga problem dock och navelsträngen kan man kränga över barnet på vägen ut.
Min BM verkar säker på att förlossningen kommer att gå snabbt och bra. Det kändes fint att hon berättade att man ofta orkar med allt efteråt bättre som omföderska av just den anledningen också. Fast nu har jag ju föreställt mig världens mest underbara drömförlossning och börjar nästan bli rädd att bli besviken om det inte blir så. Dessa hjärnspöken! Hon tolkade läkarutlåtandet från förra veckan som att jag blir igångsatt mellan 37+0 och 39+6 om det inte startar av sig självt iaf och då är det svårt att inte känna sig lite lättad. Tanken på övertid är ju inte direkt lockande.
Önskar att alla barnmorskor jag träffat hade varit så trevliga, inlyssnande och lugnande som min nuvarande. Hon är alltid på gott humör, lite mer upplyst och lugn efter våra besök, även om jag mår skräp. Just nu hatar jag min onda mage. Det spänner och svider och gör dessutom ont att ha minsta lilla emot. T.o.m. ett löst linne! 4v kvar på fredag. Hur ska jag orka?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar