Det man inte önskar sin värsta fiende

Fick veta igår att en närstående fått cancer. Hon kommer aldrig att kunna bära sina egna barn, om hon överlever. Det gör så satans ont i själen att få veta en sådan sak. Cirkusen jag själv var med om när det upptäcktes att jag hade cellförändringar är sannolikt en droppe i havet mot det här. Den ångest jag gick med under det året var fruktansvärd. Hur har min nära det inte nu då?

Nästa vecka börjar de med cellgifter för att krympa cancern och underlätta inför operationen. Jag antar att man ska vara glad att de hittade det och att behandling är på gång, men...
Fan
Fan
Fan
Det är så in i helvetes orättvist, livet.